Under min tid på Äldreboendet Kaplanen lärde jag känna en flicka som gick vikarie under somrarna samt ryckte in då någon ordinarie var sjuk. Vi presenterade oss och hon heter Jessica Lundqvist. Vi tog inte större notis om varandra mer än vad jobbet krävde. Vi blev iallafall vänner på Facebook så småningom, forumet som tydligen nästan alla är med i numera. Efter det jag gått i pension så har vi bara snabbhejat på FB i stort sett.

Man vet ganska lite om dem man jobbar med ibland. För härom dagen fanns det en länk på FB där Jessica sjöng en egen låt och spelade gitarr till. Det var en låt hon skrivit själv. Min första tanke var "Va?? sjunger hon", i stort sett. Jag lyssnade på sången och där hade Jessica även sagt att man skulle kommentera och kritisera. Nu är ju alla så fina i kanten så kommer det någon kommentar så är det alltid "Oj så fint, vilken bra låt". Eller så trycker man bara på "Gillaknappen". 

Det gjorde i och för sig jag också, men med den lilla erfarenhet jag har av mitt intresse (Countrymusik) så tyckte jag att man borde vara mer kritisk. Man gör nog vederbörande en björntjänst om man inte försöker vara lyhörd och kritisk när det behövs, för ingen är så bra att man inte kan bli bättre. 

Jag satte mig och lyssnade om igen och visst var det bra...men...så skrev jag ner vad jag tyckte och fick ett stort tack tillbaka, lika med nästa låt. 

Nu har jag en del bra kontakter här och var, bland annat inom Sala-Heby Närradio, och Mix Megapol, någonstans bör man ju börja. Mitt omdöme var att Jessica lät otroligt bra, för bra för att bara ignorera. Så jag kontaktade Jessica och erbjöd mig att stå för kontakterna om hon ställde upp och sjöng någon av låtarnai radio så fler fick höra. Jessica nappade och blev jätteglad.

Jessica Lundqvist tittar intersserad på när Therese Gustafsson visar hur en direktsänding går till

Idag var till Närradion, pratade och fick en tid till klockan 13.00 på onsdag. Då blir det gitarr och hela öset. Ska bli intressant att höra henne Live. 

Jag kommer att fortsätta peppe Jessica och ge henne de kontakter som jag kan bistå med. Sen hoppas jag att det rullar på. Skulle det inte bli något så har vi ialla fall gjort ett försök och utan det kommer man ingenstans.   

Therese Gustafsson ligger ute i direktsändning och berättar om dagens namnsdagsbarn Signe och Signhild

Jessica är en dam med många strängar på sin lyra, förutom sången. Sista augusti är det skola i Grebbestad som gäller för läsande av marinbiologi, skepparexamen och dykarcertifikat. Därefter blir det Universitet i Stockholm. Vad månde bliva....osv. Håller ialla fall tummarna.

 I onsdags anlände familjen Hoffman till Sala för ett tredagarsebsök. Det är mycket dom ska hinna med när Sandra kommer hem till Sala, det är förutom mamma så är det pappa, syskon, farfar och farmor. På torsdagen slog dom ner på Collingatan för en god middag bestående av kotletter, färsk potatis grönsaker och beanaiesås. En hemgjord sås som Micke är fantastisk på att göra. Micke och jag for till Willys och handlade det som behövdes. Sen hem där Micke som är en erfaren kok och köksmästare satte igång med matlagningen. Jag dukade och fixade med dricka och stämningen var på topp. Det är ju inte så ofta som alla i familjen är samlade. Nu var vi iallafall både Agnetha (Sandras mamma), pappa Mats, Sandra och Micke med Wilma, Lina och Anders med Emma.

På bilden syns Micke med Wilma, Sandra, Lina och Anders med Emma

I dag fredag var jag ner på stan och träffade Bosse och tog en fika innan jag for hem och fixa lite mat därefter till Lina & Anders och sen hem och hämta syrran som inte fick träffa lilla Wilma igår, så for vi hem till Agnetha och fikade då dom SMS´at och bjudit oss.

Michael Hoffman, en stolt pappa med  en trött Wilma

i famnen

Emma blir så glad när man kommer och man riktigt ser att hon nu känner igen sin morfar, hon skrattar och ögonen lyser. Hon kan skratta så hon kiknar ibland om jag gör någon rolig gubbe åt henne.

Det är roligt att följa med och se hur en bebis utvecklas och blir en individ med egna idéer och påhitt. Kul ska det också bli när både Emma och Wilma växer upp och träffas, det är bara fyra månader mellan dom.

Kan man bli annat är varm i hjärtat när man kommer

hem till Emma och möts av detta leende.

Den gångna vecka har varit både intensiv och rolig. Lördagen ägnades åt flanering på stan och sen grillning i vanlig ordning, det blev åter igen en mycket varm dag med fuktig luft och man fick verkligen hålla sig i skuggan. Det blir något att komma ihåg i vinter när alla klagar på kyla istället för värme.

Gunnar Karlsson pustar ut i värmen framför den klassiska

Salakandelabern

På kvällen tog jag en cykeltur runt dammarna för att kolla på kompisar som metade kräftor. En del vart utan och en del fick 20-30 stycken. Jag njöt mest åt den vackra vädret och den nedgående solen som ni kan se här nedan. Hemkommen vid 23-tiden var det +22 grader.

Lördagskvällen bidrog med ett varmt väder och lika vacker solnedgång

Idag har jag utfört en intervju med en kvinna som observerade en mindre farkost i stadsdelen Sätra i Gävle på 1980-talet. Det är en mycket intressant händelse värd att ta upp. Tyvärr har observatören inte gjort något åt händelsen för än nu då vi fick reda på det på omvägar genom gemensamma bekanta. Nu var hon så hygglig att hon ställde upp på en intervju med både bild och namn och det kommer att ge rapporten i sig ett större värde.

Under slutfasen av intervjun ringde Lina och ville att vi skulle ta en fika på stan. Hon hade varit på BVC för vägning och mätning av Emma och det var mycket till belåtenhet hade man sagt.

Lina och jag satte oss på vårt stammställe, Cafe Silver. Lina skulle äta mat och medan vi väntar på hennes mat kommer en för oss välbekant person gående på gågatan, Inga-Lill Wallin, med vad jag tror var hennes dotter. (Rätta mig om jag har fel, Inga-Lill) Det var roligt att ses då Inga-Lill har mer eller mindre lämnat UFO-Sveriges rampljus och bara ägnar sig åt pensionärslivet. Inga-Lill berättade att dom var på genomresa från Idre. 

Inga-Lill var under flera år ordförande i Stockholms UFO-förening samt en hängiven tillverkare av allehanda lottvinster i form av målade askar och virkade dukar mm. Inte nog med det Inga-Lill är den som fört "Marteboljuset" på pränt i form av boken "Marteboljuset". Ett ljusfenomen som återkommer med jämna mellanrum på Martebomyren på norra Gotland.

Ett snabbkort på Inga-Lill på promenad genom ett soligt Sala

 Det har varit mycket att göra sen vi kom hem från Norrköping och flytten av UFO-Aktuellt. Städningen efter byggjobbarna börjar gå mot sitt slut. Har idag ägnat tiden åt att dels klippa gräset sen fått ännu ett besök av UFO-Sverigemedlemmar. Den här gången var det styrelsemedlemmar också. Förra gången var det Amanda Fredriksson som är suppleant i styrelsen samt Anders Berglund.

Nu var det Irre Bredin från Kolbäck som hade besök av sin dotter Linda Friman från Småland. Det var trevligt samt att jag fick en väförtjänt paus i gräsklippandet.

Jag fixade kaffe och butterkaka, (brödet var garanterat den enda som var butter idag). Efter en stunds fika och prat om både UFO-Sverige och lite annat for vi iväg till Måns Ols värdshus där vi åt en jättegod lunch bestående av chillimarinerat fläskkött och rödvinssky samt kräftströming och hemlagat potatismos. Då det var dagens så provade vi på båda menyerna. Hos familjen Skanevall´s är maten alltid god, så även idag. Gunnar stod för notan och det ska han ha stort tack för.

Välkomna gäster var Linda Friman, Irre Bredin och Gunnar Karlsson som tillhörde välkomstkommitéen. Lindas dotter Moa var också med men ville inte vara med på bild. 

Medan vi satt och fikade kom posttjejen med ett stort kuvert som hon ville lämna direkt då det inte fick vikas. De som läser bloggen minns kanske att jag som countryfantast funnit en ny stjärna på Nashville´s himmel och mailat med henne ett par gånger nu. Det var det utlovade fotot som kom och ivrigt öppnade jag kuvertet med spänning. Här nedan ser ni vad jag fick. 

Jag har redan mailat henne och tackat och föreslagit henne en Sverigeturné. 2008 var hon i Sverige privat hos bekanta i Floda i Dalarna samt i Malmö för en konsert. 

Ska fixa en ram och tillföra henne till mina samlingar   

I morgon återupptar jag kanske städningen av UFO-

Sveriges kansli, det är vad som återstår, sen ska jag fortsätta en ufoutredning samt skriva till nummer 5 av UFO-Raden och vänta på att nummer 4 ska dyka upp på mailen. I nummer 5 blir det nya tillkännagivanden från världens största och dyrbaraste forskningsprojekt, partikelacceleratorn i Cern där man äntligen börjar komma någon vart....mer om det i nummer 5 som sagt.

Lastbilen har anlänt och det är bara att börja lasta tidningar

Så var det då gjort. Vi hade satt ett preliminärt datum för flytten av UO-Aktuellts lager till AFU i Norrköping. Vi hade lyckats få tag i en lastbilo med chafför, Conny, son till en medlem i föreningen.

Vi skulle träffas vid UFO-Stugan i Enköping för att lasta drygt tre ton tidningar för färd till AFU i Norrköping. Vi hade gjort ett liten chema hur det skulle gå och när vi skulle vara klara. Halv åtta skulle vi alltså starta, vid nio-tiden skulle vi vara klara och framme vid AFU runt 12-tiden. Samt att allt skulle vara klart vid 16.tiden Det visade sig att den kalkylen höll ganska precis.

 Clas Svahn, Gunnar Karlsson, Håkan Ekstrand, Jörgen Granlie, Conny och Roland Andersson samt jag själv fanns på plats.

Efter att vi lastat klart gick färden till Västerås och plocka med oss lite tidningar och hyllor från Håkan Ekstrands förråd.

Hos Håkan Ekstrand fanns det både tidningar och hyllor att hämta

Vi var planenligt i Norrköping runt lunch där kaffe och mackor väntade, fixade av Anders Liljegren och Håkan Blomqvist.

Därefter böjade det mödosamma arbetet att lossa bilen och bära ner alla kartonger i källarplanet och tillika det nya förrådet för UFO-Aktuellt och diverse andra tidskrifter. Där var vi åtta förutom Conny och Roland Andersson som bar, Rickard Andersson, Tobias Lindgern och Benny Dahl fanns på AFU tillsammans med Anders och Håkan B. 

Gunnar Karlsson bär en tung kartong tidningar och i bakgrundern syns Tobias Lindgren

Då allt var inne och en kort paus for vi till en Mongolian barbeque och käkade.

Clas går igenom och ser hur mycket mer som ska få plats

På bordet ser man en liten del av en värdefull donation som kom in medans vi var på plats

Efter att vi ätit oss mätta åkte vi tillbaka till AFU. Medan Clas åkte på ett annat ärdende och hämtade lite material kollade Gunnar och jag på lite klippärmar. Jag börjde lite på en utredning av ett fall som hänt under 80-talet och ringde några samtal. Gunnar kollade klipp från den aktuella tiden och Anders kollade i databasen. Tyvärr gav inte det något napp, men vi ger inte upp.

Då Clas kom tillbaka kollade vi lite på en vrädefull donation som kommit in. Därefter åkte vi mot Enköping där Clas släppte av oss då våran bil stod kvar där. Vi var hemma igen i Sala runt 22-tiden efter en dag vi kan vara nöjda med.

I söndagskväll kl: 17.36 föddes Wilma Hoffman på Huddinge Sjukhus. I tisdags kom dom hem och naturligtvis ville både Sandra och Micke att vi skulle komma lika mycket som ville träffa lilla Wilma. Klockan 13.30 drog vi iväg till Alby, söder om Stockholm. Det var ännu en sådan här varm dag så svetten rann om oss alla. Vi stannade till vid raststället på norra sidan och Strängnäsbron och luftade ur bilen lite samt lättade på trycket.

Micke tog emot oss då Sandra höll på att byta blöja på lilla Wilma. Det var en sådan där känsla av högtid när man ser ett nytt liv. Tänkte tillbaka fyra månader när Lina kom hem med Emma. Tiden går så fort, Wilma är nu fem dagar gammal.

Lilla Wilma sov lungt trots både musik och prat från oss vuxna

Vi fikade pratade och Sandra och Micke jämförde erfarenhet av tiden på förlossningen / BB. därefter tog vi alla sju en promenad till stormarknaden då Micke och Sandra handlade lite till den kommande middagen. Det blev potatishalvor i ugn med helgrillad kyckling, rotfrukter och zatciki. Jättegott, men så är det ju en yrkesman som anrättade måltiden.

Sandra och Micke med Wilma i vagnen, Lina och Anders med Emma i bärsele

Vi nojsade lite med barnen och pratade om allt möjligt och det var trevligt att umgås en stund.

Emma var glad hela tiden och skrattade gott och kanske tyckte vi var fjolliga.

Emma var glad mest hela tiden och skrattade så fort vi visade oss

En stolt pappa med lilla Wilma i famnen

Vi var hemma i Sala igen strax före klockan 23.00

Nu är det sova som gäller, i morgon går färden till Enköping, lasta tidningar och sen iväg till Norrköping och AFU.

 Den här veckan har varit något av ett äventyr. Själva  vecka slutade med att jag gjorde klart min del av UFO-Raden´s material och skickade upp till Sundsvall. I lördagas var det den vanliga familjedagen, den här regniga lördagen var alla tydligen slöa för det blev bara Gunnar och jag. Men lika trevligt för det fast man saknar de andra i klanen. Vi fixade pasta och STARK chilli-köttfärssås med en god öl till.

Dessförinnan hade Gunnar och jag gjort ett nerslag i bokhandels och där hittade en bok på rean, måste det varit för den var billig 74 riksdaler och över 500 sidor. Den heter BIG BANG, skriven av Simon Singh. Fina vitsord från Dagens Nyheters recensent (Är det Clas Svahn månne).

Ni kan se både den goda ölen (Primátor är alltid gott, både den ljusa och den mörka) och boken här nedan fotad av Gunnar.

En ny familjemedlem i går (en timme sedan, klockan är 01.00) blev det lite andra bullar av. Då skulle man sätta igång Lina´s lillsyrras förlossning. Jag hjälpte iväg Lina till tåget för hon ville vara med, Sandra kom när Lina fick Emma, så då var det inte mer än rätt att Lina stöttade Sandra på samma sätt. Lina kom iallafall med tre-tåget till Stockholm och vidare till Huddinge sjukhus. Lina stegade in när huvudet började synas. Sen gick det av bara farten. Klockan 17.36 var Wilma ute i den stora världen. 2970 gram och 49 cm lång. Allt gick som på räls. På tal om räls så hade Lina glömt viktig medicin hemma så istället för att kvarta i Alby i Sandras och Mickes lägenhet fick hon bege sig till Centralen för hemfärd där jag mötte upp klockan 23.31 Det gick fort det med, hon kom med det nya dubbeldäckade snabbtåget.

Michael Hoffman, en stolt nybliven pappa med Wilma i famnen

Flyttdags blir det på lördag. Då ska hela UFO-Aktuellts lager flytta från Enköping till Norrköping, det rör sig om dryga 3 ton tidningar. Som tur är har vi fått tag på en lastbil med chafför som kör på Norrköping varje dag. Tur ska man ha. Håkan Blomqvist och Anders Liljegren har byggt hyllor hela veckan som ska tåla alla tidningar. Kolla Håkan Blomqvist´s blogg. Sen får vi se hur det går. Jaa that´s al folk´s

I går var det två födelsedagar att komma ihåg. Jörgen Granlie fyllde år och blev grattad via telefon av mig och Clas Svahn. Jörgen har alltid varit en klippa i Enköping-Sala UFO-förening fram till att han flyttade till Solna och trappade ner verksamheten. Jörgen ställer dock alltid upp med ett glatt humör om något ska göras samt att komma på styrelsemötena anser Jörgen som en viktig del i den fortsatta kommunikationen med oss övriga. 

Gunnar Karlsson, en i UFO-sverige och av övriga en mycket omtyckt person. Gunnars framtoning har alltid varit givmild och ödmjuk inför sina medmänniskor och för mig som vän till Gunnar har jag nog aldrig hittat något negativt hos Gunnar. Där kan man tala om en sann vän. Gunnar är kassör i UFO-Sverige, ett jobb som han sköter minutiöst. Även i RSMH-Sala är Gunnar kassör. Är man duktig så får man många uppdrag.

Gunnar på ett besök med mig i Västerås där vi åt mat vid hamnen en mycket het sommardag

Countrymusik

Många i min bekantskapskrets vet att jag är och har alltid varit en stor countrymusicfan med många kontakter inom musikbranchen i Nashville. Många brev och fotografier har det blivit under årens lopp. Nu är det även här intenet som gäller och jag får varje månad nyhetsbrev från Grand Ole Opry i Nashville samt att skivproducenten Lonny Ratcliff skriver till mig ibland och ger uppslag på nya artister. I förra veckan kom det ett mail från Lonny med en ny sångerska.  Joni Compretta. Jag lyssnade igenom de 15 låtar och föll direkt både till låtar och hennes outfit. jag skrev direkt ett mail till Joni och berättade vad jag anåg om hennes låtar. I går kom vad ni kan läsa här nedan, samt en bild på Joni Compretta.

Mitt brev

Hello Joni.
Let me introduce my self.
My name it´s Mats Nilsson from Sala in Sweden and I´m 64 years old. I have listen to countrymusic almost
al my life, I get many regards from Nashville and nice photos and letters from artists like Roy Acuff, (the most promenent
person in the Grand Ole Opry on the time when Rymans was used more than it is now) Also Loretta Lynn, Bill Anderson, Merle Haggard and many more have I get nice letters from. Some of my most beloved countryartists has sadly past away.
 I´m also get´s news from Ronny Ratliff´s home page and it was there I find You and I listen to some of your songs.
I find that you are a great singing goodlocking artist until 100% and you place most be at the Grand Ole Opry, if you not ready are? This it´s the best I heard for a long time among new country artist´s. 
 Good luck, and if you will answer my mail I will bee extremy happy. And I will not turn you down if you sended me a signed photo.
 
Yours truly
 
Mats Nilsson
Collingatan 5
SE-733 33 Sala
Sweden

Jag fick svar redan dagen efter: