Då jag skriver på min blogg jag skriver jag alltid om UFO-Sverige och en del privata saker.

Det kanske även är på tiden att ta upp lite av mitt andra stora intresse. Countrymusik. 

Jag har en del vänner på Facebook inom den branschen, både här hemma i Sverige och i Nashville, countrymusikens hemstad. Där Grand Ole Opry är den springande punkten. Tidigare höll man till på Ryman Auditorium men flyttade sedermera till ett nytt tabernakel som inte alls är lika vackert som Rymans. 

Ryman Auditorium

Grand Ole Opry. Interiör

Jag har under åren brevväxlat med några av mina favoriter och fått en hel del fotografier och personliga brev. 

En klenod är foton jag fick av Grand Old man på The Opry Roy Acuff, han avled 1992 89 år gammal.

Roy Acuff

En favorit som tyvärr också är borta nu är "Little" Jimmy Dickens. Han avled i januari i år 94 år gammal och hade engagemang runt om i USA enda tills då han avled.

"Little" Jimmy Dickens

Den allmänt kallade Countrymusikens fader Hank Williams. Avled på nyårsdagen 1953 endast 29 år gammal.

Beroende på en ryggskada som han dämpade med tabletter och då inte det hjälpte blev det whisky och mer tabletter.

Dock hann Hank med att skriva över 700 låtar varav den mest kända i Sverige är nog Yambalaya.  

 Hank Williams 

Efter att ha varit vår i några veckor kom så det som man vet kommer, det första väderomslaget. Det började i går kväll med ett ymnigt snöfall. och i morse var där 100 millimeter snö. Inte roligt precis. Jag var tvungen att gå ut i dag för att införskaffa Varan tabletter (blodförtunnande). Jag hade en tablett kvar. Sen skulle Irene baka och vi hade slut på jäst. Men nu är jag hemma och inne och där stannar jag hela helgen. 
Det är skönt att gå i träningsbrallor och en tröja och mysa. Ta ett glas vin, äta god mat och umgås med sin älskade fru. 

Förra veckan var det annorlunda väder med +15 grader på balkongen

Några dagaar senare, en decimeter snö i morse men ingen överraskning, så är det varje år

Planering pågår också för att förbereda nästa styrelsemöte i UFO-Sverige som ska hållas här hemma. Irene ska stå för maten efter mötet och sen finns det några som vill sova över. Uppleva vad vi hade på 1980-talet då många av våra medlemmar kom till Sala för att packa UFO-Aktuellt, äta pizza och sen sitta och prata över en öl eller vin. Ibland saknar jag den tiden och fler med mig tydligen. Våra kompisar Carl-Anton Mattsson och Roger Ersson är tv av de som alltid dök upp i mitt hem på den tiden. Även Håkan Ekstrand, mångårig medarbetare och vän sedan 1960-talet. 

Jag har skickat ut en förfrågan till samtliga i styrelsen och fått några svar hittills.  

Jag sitter också och tänker på vilken fantastisk utveckling och möjligheter datorerna har givit oss. Det var inte många år sedan ingen trodde att vanliga människor skulle ha råd att ha egna datorer. 

Anders Berglund, ordförande i UFO-Sverige ringde mig i går och då tog vi upp det till diskussion. Bland annat snabbheten i att skriva brev och skicka artiklar till varandra. Hur länge skulle det inte ta att göra Rapport-Nytt och UFO-Aktuellt om allt skulle gå med snigelpost. I och för sig har vi varit med om det också. Vi knattrade artiklar på skivmaskiner och gjorde överskrifter med gnuggis-bokstäver. Jag har en hel del sådana tidningar kvar i mina samlingar. Visst var det charmigt på sitt sätt, men vilken tid det tog. 

Data är ju på gott och ont och visst har det hjälpt till att stressa upp samhället. Det är bara bankerna som inte förstått att man kan trycka på en knapp för att få en transaktion att gå iväg. Där ska man fortfarande ha tre dagar för "stöld" av räntor. 

En tidnningsida på 1970-talet, skriven på maskin och med gnuggbokstäver som överskrift. 

Det var en jobbig tid och skrev man fel efter en halv sida var det bara att börja om för att eventuell tipex inte skulle 

synas

Det blev tidningar i alla fall. Det här var vår lokala tidning i Sala-föreningen som sedan böt namn till 

Enköping-Sala UFO-förening

Jag visste att min dotter Victoria, hennes man Rickard och barnbarnen Emma och Linnea skulle komma på torsdagen den 12 mars. Därför var jag ute på ärenden på onsdagen, jobbade mellan 11-12-30 sen hem. Det var tomt då Irene skulle besöka en klasskamrat. På kvällen satt jag som vanligt här vid datorn och färdigställde lite saker för Rapport-Nytt nr 2. Då ringde det på dörren. Nu kommer Irene tänkte jag. Då jag öppnade av förvåning att hon inte använde sina egna nycklar. Där utanför stod vår underbara Emma med en kudde i famnen. "Hej morfar". Jag fick nästan tårar i ögonen. Dom överraskade mig och kom redan på onsdagskvällen.  I samma stund dök också Irene upp lika förvånad att hitta Rickard ute på gården med att tömma bilen. Bra då fick vi hela torsdagen också ograverad.

På onsdagen efter jobbet var det så varmt att vi kunde sitta ett par timmar på balkongen och smutta på lite vin

Då allt lassats in, väskor, kläder, sängkläder och dom själva blev det kaffe och prat in på småtimmarna. Vi ägnade sedan hela dagarna med att bara ha trevligt, gå på stan, äta god filippinsk mat. 

Det är så mycket man gör då barnbarn är här som man inte gör annars. Visst är det konstigt. 

En promenad ner till centrum i solskenet

Det blev en tur ut till Emmas farfar i Möklinta som tog fram dragspelet både i glädje och visa Irene svensk folkmusik

En tur till medlemsmöte på RSMH blev det också där Emma ville ge blommor till folk. 

Lite småprat med morfar medan "mormor" fixade maten. Emma är mycket förtjust i stark filippinsk soppa

Vi var i lekparken med barnbarnen som jag försöker föreviga i ett litet filmklipp här. Har aldrig gjort det förut. 

Sen en av kvällarna hjälpte Rickard mig med min mobil. Detta för att jag hade en gammal version av Facebook. Efter

 en del nersläckningar av onödiga funktioner samt uppdateringar blev det en ny telefon i ett äldre skal. Hittade också en del finesser med kameran som jag inte haft tidigare i mina mobiler. 

  Emma älskar rutschkanan i Sala lekpark. Hon åker om och om igen och sen åker hon igen

Linnea valde den lilla rutschkanan då hon är två år drygt

I morgon är det åter måndag och vardag. Tisdag blir det en heldagskurs för en vidareutbildning inom stödpersons funktionerna inom Rättspsykiatrin. Ett jobb som är mycket intressant och lärorikt. 

Torsdagen den 5 mars var det föredagskväll i Blå salen på Sala Stadsbibliotek. Det var författaren Anders Sundelin som skrivit en bok om sen beryktade Salaligans härjningar på 192-30-talen. Det är ett populärt ämne i våra trakter. Det hade kommit massor med folk och över ett hundra-tal fick vända hemåt då platserna blev snabbt upptagna. Vårt sällskap kom in men precis då Gunnar och jag skulle gå in så var det stopp, man måste kolla om det fanns fler platser. Det gjorde det, så kom även vi in samt några fler, sen var det knökfullt. 

Gunnar på föredraget om Salaligan

Dagen efter fredagen den 6 mars var det Filmpremiär i Stockholm av filmen Ghostrockets. Filmen om UFO-Sverige och det arbete vi utför. Filmteamet Kerstin Übelacker och Michael Cavanagh har ägnat massor med tid och fem och ett halvt år tillsammans med UFO-Sverige, på kurser, styrelsemöten, Riksstämmor och framför allt utredningar bland annat i de två Nammajaure expeditionerna som hittills genomförts.

Det var med spänd förväntan vi tig oss till Järfälla och Clas Svahn med familj, för att sedan ta pendeltåget till Biograf Victoria på söder där premiären visades klockan 17.00

Flera ur styrelsen fanns utanför biografen då vi anlände. Strongt var att Anders Persson åkt upp från Göteborg. Göran Norlén.  Före detta ordföranden Christer Nordin hade också anslutit sig efter att ha läst om filmen i tidningen.

Christer Nordin i samtal med sin son tillsammans med Göran Norlén och Gunnar Karlsson

Så var det då dags, över 120 personer fanns i biolokalen för att se filmen. Ljuset släcktes ned och filmen startade med en vandring genom terrängen, så kom texten...Två år tidigare..... Filmen hade gjort succé vid första visningen i Göteborg någon vecka tidigare och det blev även populär i Stockholm. 

I stort var biografen fullsatt med besökare, i förgrunden Anneli Åstebro med väninnan Ylva Carlsson

Efteråt fick alla som deltagit komma upp på scenen för att motta applåder och Kerstin och Michael fick var sin blomsterkvast. Därefter blev det samling på restaurang Södra Sällskapet´s nedre plan för mingel. Flera av biobesökarna följde med till restaurangen och vi blev minst sagt hyllade. En del kom och hälsade och gratulerade, någon sa att man fått en helt annan uppfattning av UFO-Sverige nu än den tidigare tron att vi var en samling mer eller mindre flummare. 

Det var också roligt att inte en enda var negativt inställd till filmen, innehåll och hur budskapet fördes fram. Det finns en röd tråg genom hela filmen och jag är helt nöjd med resultatet och väntar med spänning på hur den framöver kommer att tas emot av TV-publiken då den troligen kommer att sändas på SVT 1 någon gång till hösten.

Deltagarna blev hyllade och överösta med frågor efter filmen

Michael och Kerstin fick motta blommor

Bo och Liz Berg, personerna som är anledningen till att filmen Ghostrockets blev till

Klockan halv 8 var det så samling uppe i Restaurangen för middag med alla deltagare, medhjälpare och filmare. Det blev en helkväll med god mat, dryck (lättöl för mig som körde bil till och från pendeltåget). 

Vi tog oss efter kvällen hem till Clas med familj där vi satte oss till ro i rummet med en god kall öl. Clas hade jobb i och med att han skulle följa melodifestivalens andra uttagning inför finalen den 14 mars. Clas skulle i vanlig ordning chatta med TV-publiken under och efter sändningen. 

I väntan på pendeltåget

Det var vissa problem att ta oss från pendeltåget till Clas hem då jag saknade fläkt i bilen och rutorna snabbt isade igen. Men med ett huvud ut genom sidorutor lyckades vi ta oss hem och efter en stund hade det tinat så det gick att köra säkert. 

Lördagens program var att besöka en fågelsjö en bit bortom IKEA i Barkarby. Anneli hade fixat kaffe och mackor och efter en promenad i skogen där vi fick undvika lera och vatten genom att gå omvägar tog vi oss till det nyuppförda fågeltornet. Allt hade varit helt perfekt om inte den kyliga vinden tärt både på märg och ben. Trots allt var det trevligt. Lönen för mödan var två kanadagäss en bit bort och ett par halvt utslagna blåsippor i skogen.

Kallt men i trevligt sällskap är man varm inombords

Vårtecken fanns i alla fall

Hemma blev det handling och sen slappa i soffan, kolla lite på mejl och Facebook på Annelis dator innan det blev middag. Karré, potatisklyftor och bea-sås med wokade grönsaker går inte av för hackor.

Hemma hos Clas och Anneli med sönerna Marcus och Nklas

Dags att göra rätt för en del av brödfödan, bevaka och chatta med TV-publiken under Melodiuttagningen

Söndagen var det så hemfärd men före det gick Clas och jag igenom lite rutiner gällande mitt bokmanus som han haft liggande i brist på tid. Clas är en kreativ upptagen man med många järn i elden och han har en stor förmåga att gå i mål med allt han företar sig. Hade man den energin så skulle man antingen vara glad eller stendöd. 

På tisdag ska jag till min bilmekaniker. Det är alltid något, bromsarna kärvade så det vibrerar vid vissa tillfällen så jag måste trycka bromsen i botten för att det ska släppa och det är heller inte alltid det hjälper.

Det sliter enormt på backarna. Nu har Lasse beställt nya bromsok och det blir 4-siffrigt belopp, men det måste ju fungera. Ska ner till Victoria och barnbarnen i slutet på mars. 

 Min kära 740 SE ska åter till "Doktorn"

Så kom beskedet att Lenoard Nimoy alias Mr Spock har gått ur tiden. Honom har man vuxit upp med under förra decenniet och jag tror jag såg de flesta avsnitt av Star Trek. Såg förresten nu i ett avsnitt av advokatserien Boston Leagel, tror jag det heter, där medverkar Star Trek´s komander  kapten Kirk, William Shatner, lagt ut ordentligt.

Fick även glatt meddelande i veckan som var. Victorias man Rickard Andersson har klarat teoriprovet för körkort. Återstår att köra upp på tisdag den 3/3, det har han nog inget problem med. Vi är flera som håller tummarna ordentligt.

I helgen har Irene och jag varit på en filippinsk fest i Avesta. Det blev som vanligt massor med god mat och dryck, kaffe och sen det obligatoriska Kareoke. Det blev både vin och sent så Irene och jag sov över till i dag 1/3. Då fick Andgel och Irene chans att prata av sig lite. Det är så roligt när Irene får träffa sina landsmaninnor och dom trivs så bra och rår om varandra. Man hänger inte alltid med då det blir Tagalog men vad gör det. Huvudsaken dom har roligt.

Hela gänget samlat hos Andgel ( fyra från vänster) Alla tjejerna var med på vårt bröllop för 7 månader sedan.

Andgel och Irene innan övriga gäster kom

Irene var impad över att man hade den gamla vedspisen kvar. Andgel berättade att man använder den i bland,

"Det blir så god mat" sa hon.