Äntligen har den nya TV-serien "Jordskott" haft premiär på SVT 1. Sänds måndagar kl: 21.00 Två repriser. 

Serien handlar om barn som spårlöst försvinner i den lilla staden Silverhöjd (Sala). Irene och jag blev tillfrågade på ett tidigt stadium om vi ville vara med som statister. Irene svarade ja men jag skämtade lite och sa att jag bara tar huvudroller. Då skrattade regiassistenten och lovade mig ett par talroller eftersom alla andra roller var tillsatta. Nu vet man inte hur mycket som klippts bort men hoppas kan man alltid. 

Det var hur som helst roligt att vara med och se hur det går till. Det var mycket väntan, det skulle byggas räls för kameraåkning, det skulle kläs om och man skulle stå på vissa platser, det var omtagningar och när man trodde att allt var klart, då skulle det tas om samma scener ut andra vinklar, från luften och solen måste gå i moln och det ena med det andra. Men det var jätteroligt.

Vi fick gå till ett kontor för genomgång, blev tillsagd vad man skulle göra, sen bege sig till inspelningsplatsen för dagens tagningar. Det påminner mycket om den amerikanska storsatsningen "Twin Peaks". Jag bara älskade den serien.

Näst intill en rysare som utspelar sig i "Silverhöjd"

I väntan på att kamerarälsen blir klar

Mycket ska klaffa. Under nästan 6 månader har vi vant oss av Sveriges Televisions bilar som synts överallt i stan

Så var det dags för "Tystnad....Tagning"

Omtagning från luften

Irene i väntan på tagning

Nummer 1 av Rapport-Nytt har gått ut till alla läsare. Det är lika kul som vanligt att göra den tillsammans med mina medarbetare runt om i landet.   Det blir också lättare nu att arbeta då jag av en vän i Kolbäck har inköpt en bättre begagnad kopiator. Det är både skrivare kopiator och skanner. De två sista funktionerna har jag länge varit i stort behov av för att kunna arbeta mer självständigt. En helt ovärderlig maskin. 

Nummer 1 av Rapport-Nytt med bland annat presentation av filmen Ghostrocket i Göteborg

Hemkommen och jätteskillnad på min tidigare skrivare

Så på plats för tjänstgöring

Så har även Dokumentären "Ghostrocket" haft premiär på Filmfestivalen i Göteborg. i början av mars kommer den till Stockholm och därefter om vi har tur på SVT 1 även den. Där har vi i alla fall huvudroller. Det handlar inte uteslutande om "Spökraketerna" som figurerade under tidigt 50-tal och det kommer fortfarande in en del rapporter. Upprinnelsen till dokumentären är det par som 1980 observerade en "spökraket" i Muddus nationalpark. Ett föremål som gled över sjön Nammajaure, svängde, landade stilla på sjön och sjönk till botten. Det går att läsa om det både i UFO-Aktuellt och på ufo.se.

TV-teamet Kerstin och Michael har följt UFO-Sverige under fem år, filmat, intervjuat och dokumenterat allt vi gjort. Varit med på kurser, styrelsemöten Riksstämmor och utredningar. Nu är materialet som sagt klart och det blev jättepopulärt i Göteborg. Dokumentären kanske även ska bli ett tävlingsbidrag i kommande filmfestivaler. Om det vet jag inget än. Framtiden får utvisa.  

Min fru Irene kom som ett yrväder till Sala. 

Först om mornarna på cykeln iväg till skolan, därefter hem, dammsuga, baka matbröd, besöka filippinska kompisar som kanske vill ha hjälp med något. Sen en lugn stund framför TV´n innan det är dags för sängen. Jag gör vad jag kan för att hänga med i svängarna, sköter tvätten och annat arbete mellan tidningsartiklar, telefonsamtal och mejlande till medlemmar om allt möjligt och ibland omöjligt. 

Irene åker till skolan och jag säger alltid hejdå från balkongen.

Väl hemma så är det matbrödsbak som det blev i förgår. 

Fick glädjande besked från min cancerläkare som meddelade att mitt PSA-värde var knappt märkbart. 

I dag den 6/2 har jag besiktat bilen med tre små nedslag. Nummerplåtslampor som slocknat, en bromsslang dålig och en broms som låg på vänster framhjul. I övrigt fick jag beröm för en bra bil. 

I dag fick jag också tillbaka Rapport-Nytt. som jag skickat vidare till min tryckare Enerel i Norberg. Sen är det bara att sätta igång och packa för leverans till prenumeranterna runt om i Sverige och Norge, en i Frankrike. 

Under ett antal år, tror det är fem år. Har ett TV-team följt UFO-Sveriges förehavanden, styrelsemöten, årsstämmor, kursverksamhet och "Projekt Nammajaure" i Mudus Nationalpark, där man 1980 sett en raketliknande tingest landa på en sjö och sjunka till botten. Två etapper har genomförts och den tredje och kanske sista under senvintern. Det går under benämningen "spökraketer" eller chostrockets. Det är ingen ny företeelse utan det har pågått och rapporterats med jämna mellanrum sedan 1940-talet. Får se om vi lyckas lösa mysteriet av åtminstone den observationen som gjordes sommaren 1980. 

Nu har Filmen "Chostrockets" haft premiär på Filmfestivalen io Göteborg och i mars kommer den till Stockholm, därefter ska den visas på biografer i de nordiska länderna. Den ska även tävla i kategorin "Bästa långfilm." PÅ sensommaren 2014 var filmteamet i Sala och gjorde en del kamerajobb och intervjuer där man följde Gunnar Karlsson och mig då vi arbetade på kontoret, diskuterade ufoproblematiken, tog promenader, kort sagt arbetet som vi utför inom vår organisation. Filmen hade blivit succe  på Festivalen. Hoppas den slår även i övriga landet. Så småning om kommer den på SVT.    

Under året har vi ett nytt projekt på gång. "Projekt Kolmården". Där har det ofta inkommit rapporter om märkliga fenomen i från. 

Ett för ändamålet designat emblem av vår webbdesigner Tobias Lindgren i Norrköping.  Samt årets första

Rapport-Nytt klar

Förkylningen som alla verkar ha nu tär på krafterna med huvudvärk, hosta, nästäppa den ena dagen och rinnsnuva den andra. 

Tur att jag tagit influensasprutan så jag slipper den delen i alla fall. Förkylning är trist nog. Men nu ska jag vila några dagar och läsa ifatt lite. 

Det är inte roligt att ha fått magvirus, men det är tydligen något som går. Känns som man skulle bli opererad utan bedövning. Som en skalpell som dras över magen så jag tror jag ska säcka i hop. Jag har i alla fall kurerat mig med blåbärssoppa och den gamla kuren hjälpte också, att svälja 10-12 vitpepparkorn. Det tog ett par veckor, men nu är jag återställd. "Gå till doktorn" sa ett par kompisar. Men jag anser att läkarna har att göra med dom som är riktigt sjuka, inte lite magont. Nu är det full fart igen.

Jag håller på att göra en liten nertrappning av ett par av mina uppdrag, kanske jag sagt det tidigare. Det känns skönt i alla fall.

Jag inväntar nummer ett av Rapport-Nytt och till min hjälp i fortsättningen har jag införskaffat en Laserskrivare med kopiator och scanner. Det har jag saknat på min lilla redaktion. Ska hämta den under andra hälften av februari.  

I övrigt har vi gått in i en lite lugnare period, inte allt för många samtal till UFO-Sveriges kansli, även mejlen har dämpats lite. Kanske 3-4 per dag. 

Jag ska försöka, bli lite mer frekvent med mina meddelande. 

 Allt som oftast får jag frågan "Tror du på GUD?" Det är en svår fråga, skulle kunna skriva en hel bok om att tro och inte tro. För det första, att tro, det är att inte veta. Jag vill VETA, inte tro och det går inte i det här läget. "Tror du på Australien?" Jag har ju aldrig varit där, där får jag lita till kartor, böcker och till de som varit där och där övergår tro i vetande. Så säger dom som följdkommentar. "Det står i Bibeln". Hm, men Bibeln är skriven av vanliga, eller kanske ovanliga människor. Jag kan inte veta om det som står där stämmer. Då kommer det här med tro igen. Jag har ju sagt att jag vill inte tro, jag vill veta, veta, VETA!! Finns GUD? Ja jag tror det! Det svaret är det samma som osäkerhet. Jag är övertygad om att Jesus har existerat, men vad var han då? En besökare från rymden? Ja kanske, åter igen vet man inte. 
För mig finns GUD i form av de goda gärningar man gör, att "tro" på sina medmänniskor, att kunna gå ut en vårdag och höra fågelsång, en gök som gal i fjärran, se ett fält med vitsippor.
Slutsats: Det är GUD för mig och det tror jag inte....det VET jag!