Fick telefon en kväll i veckan från London, det var Håkan E. och Clas som gav en delrapport. Allt har gått bra fast dom var mycket trötta. Såg på Clas blogg att dom nu är hemma i Sverige med bilen proppfull av material. Dom är beundransvärda. Mer av den sortens människor behövs i UFO-Sverige.

Här hemma gjorde sig våren påmind ett par dagar i alla fall med sol och +20 grader. Jag passade på att göra lite i trädgården och slitade arbetsdagen med ett mål mat på balkongen och en god bok som efterrätt.

I går lördag satte jag mig i bilen tillsammans med Gunnar, Anders och Lina samt Emma i barnstolen och ställde kosan mot Stockholm. Vi skulle nu hälsa på Sandra och Michael i Alby. Micke fyller år och vi skulle gratta honom.

Men först gjorde vi ett stopp i Tullinge där vi skulle hälsa på Linas skolkamrat under tiden på Tullinge Gymnasium, Cecilila Lundberg. Vi anlände till Ciccis hem vid 11-tiden. Sen delade vi på oss, Lina och Cicci tog en promenad, Anders, Gunnar och jag tog bilen ner till Tullingesjön där man öppnat en mycket trevlig restaurang. Dom hade världens största räkmackor tror jag. Så det blev en dylik och en mygg kaffe. Gott efter resan.

Cicci och Lina hade mycket att prata om och naturligtvis var Emma i centrum.

Cicci med lilla Emma på armen, Cicci är helt salig.

Klockan blev kvart i två då vi skulle ge oss av till nästa anhalt, Sandra och Michael i Alby. Vi skulle vara där klockan två. Vi anlände cirka kvart över två. Micke fyller 25 år och det måste firas. Vi hade givit Sandra en slant då hon skulle ge Micke ett nytt köksbord i present.

Det blev både kaffe, tårta, Micke hade gjort tre stycken. Mot kvällen blev det sen lövbiff, färsk potatis och béarnaisesås. Mickes egengjorda sås är som en dröm. Det var en helt underbart trevlig och fin dag hemma med Mickes släkt och familj.

Vi var åter hemma i Sala klockan elva, så det blev inte så sent.

Micke hade fullt upp att öppna presenter. I bakgrunden tittar Sandra på. 

UFO-Raden/Rapport-Nytt nummer två packades i onsdagskväll och skickades ut i torsdags till alla läsare. Nu håller jag på med nummer tre.

Gunnar och jag har också färdigställt allt material inför Riksstämman i Kalmar den 22 maj. Det skickades nu i helgen.

Hela familjen var samlad på lördagen för en familjemiddag, jag hämtade Sandra och Micke på stationen i fredagskväll, Sen blev det taccos hemma hos Lina&Anders, därefter var det träff på stan med crousing och valborgsfirande. Träffade Tea och hennes familj som kom över från Uppsala, vilket var mycket trevligt. Fick en del filmer och dokumentärer av henne och Emma fick kläder.

Lördagen bar det av till Coop för att veckohandla. Sen hem till Gunnar och hämta lite saker.

Vid tvåtiden dök ungdomarna upp så var hela familjen samlad. Strax därefter dök Bosse Pokimica upp med presentere till Emma, Anders och Lina.

Jag gjorde ett par potatisgratänger och startade grillen på balkongen, marinerade köttet och sen var det bara att sätta sig till bords. Micke mådde inte bra, hade ont i halsen och allmänt krasslig. Det resulterade i att ungdomarna gick hem efter maten. Kvar var Gunnar, Bosse och jag. Vi fikade och åt mintkaka kollade på Körslaget och tog ett par gin & Tonic som avslutning på kvällen.

Lilla Emma har fått en (nygammal) barnvagn. Vi åkte till Västerås med Lina och Anders kompisar, efter en kontakt Lina gjorde med en annonsör som hade en vagn till salu, nästan ny, den var fin och innehöll många finesser. Därefter for vi till IKEA där diverse barnsaker skaffades. Nu hade hungern satt in så vi testade MAXI på Hälla. Det finns ingen likhet mellan hamburgarna på McDonalds och Maxi, Maxi´s får klart högre betyg.

När det gäller UFO-Sverige så är först och främst allt klart inför stämman och ska kopieras för utskick. Nummer två av UFO-Raden/Rapport-Nytt når sina läsare på måndag. Samt att Clas Svahn och Håkan Ekstrand sitter i detta nu på Englandsbåten och är framme i dag (fredag). Sen blir det mycket bilåkande till alla ufo-vänner runt om i England. Dom får säkert massor med sig hem i bilen.  Mycket glädjande. Håkan Blomqvist och Anders Liljegren får säkert snart se sig om efter ännu en lokal. Man kanske borde "köpa" ett kvarter i Norrköping.

Det är redan den sista april med brasor och crusing runt stan. Sandra Van Der Haagen och henns man Michael Hoffman kommer med tåg från Stockholm till Sala och jag ämnar hämtar dom på stationen vid femtiden ikväll. Då är familjen samlad.

Nu är det jobbardags.....

Lördagen har gått i den klassiska stilen. Först frukost och sen ner till returen med olika former av skräp från plåtburkar till flaskor och papper. Därefter fikat med Gunnar samt vår vanliga lördagsrunda. Vi stannade till på systemet och jag inhandlade lite god öl av märket Breznak, Gunnar köpte en flaska god whisky av märket Glenmorange. Vi handlade lite på Lidl, därefter åkte vi och hämtade Lina och lilla Emma. Vi fixade till thamat med sötsur sås enligt Linas beställning, hon låg på sjukhus förra helgen och hon älskar när jag gör thaimat och då ska hon ha det också.

Därefter kollade vi på en av hennes favoritfilmer Signs, med Mel Gibson. En stark och pirrig ufofilm där allt börjar med cirklar i majsfält och handlingen eskalerar hela tiden med en del överaskningar. Bra film. 

Efter filmen körde vi hem Lina och Emma som fått mat och sov så pass att  inte ens en "rymdinvasion" skulle väcka henne.

vi fikade lite hos Lina där farfar och Ingrid kommit med lite barnkläder de köpt.

Gunnar och jag åkte därefter hem och smakade på whiskyn som visade sig vara mycket mild och god. Till den tittade vi på en fiction av mina senaste tillskott, "Starchip troupers". En i början ganska långdragen film som senare ökade i tempo där rymdflottan skulle besegra "Bugs" stora med sylvassa gaddar och klor. Filmen var bra gjord när det gäller teknik men lite väl mycket "människoslakt" för min del. Hoppas verkligen att våra "UFO-vänner" inte ser ut och aggerar så som på filmen.

Ska jag ge en ärlig bedömning av den delen av filmkvällen kan jag i alla fall säga att whiskyn var god.

Efter en helg på ett gungfly på ett bottenlöst träsk....så har det kännts. Har allt nu gått bra och i går tisdag fick jag åka till MAVA och hämta Lina, Anders och lilla Emma. Alla mådde bra, ja Anders hade magbesvär och mådde allmänt dåligt. Men när vi kom ham blev han bättre.

Vi körde hem Anders till sig då vi var rädda att smitta dels Lina som var ömtålig efter propparna i lungan, samt för Emma som bara är tre veckor gammal.

Lina och Emma följde med mig hem där farfar och Ingrid mötte upp med välkomsttårta. Det blev en riktig fest.

Senare på kvällen var vi ganska så hungriga då ingen av oss hade ätit riktigt på hela dagen. Det blev stekta lunchkorvshalvor, potatis och senapssås. Lina njöt verkligen åt mat med lite smak på, efter den neutrala sjukhusmaten.

Då de övriga åkt över till Anders, passade Lina, Anna och jag på att sätta i en skräckfilmsrulle, det blev del två av The Ring. En riktigt spännande film som gjorde att nackhåren ibland ställde sig på ände. Till det avnjöt vi en påse chips. Nu var allt som vanligt igen...en kommentar som Lina så passande uttalade.

Så här efteråt måste man inse att Lina fått en nystart i livet. Ingen bör egentligen klara en propp som vandrar genom hela systemet med hjärta, vänster lunga och sätter sig i höger lunga. (Allt enligt doktorn). samt en del småproppar.

Efter det här förstår man att det finns någon eller något som styr och ser till att mirakler fortfarande är möjliga.

Efter att Lina kommit hem från BB var allt frid och fröjd..tills i måndags då hon klagade på smärtor i vänster arm som gick ut i ryggen. Hon trodde att det var en sträckning som skulle gå över efter ett par dagar. Sen kom 40 graders feber. På torsdagskvällen kom jag upp och då var Emmas farfar och hans fru där. Lina mådde inte bra alls. Vi ringde 112 och blev ombedda att komma in direkt.

Jag satte henne i bilen och vi for in till akuten där vi var halv åtta på kvällen.

Det blev prover, väntan, nya prover och väntan på doktorn som då hon kom fixade en lungröntgen, dit kom vi halv ett på natten. Därefter kom en ny läkare och satte sig med oss. Lina hade en stor blodpropp i höger lunga, "den sitter i stora pulsådern och stoppar upp" sa doktorn. Då Lina frågade om hon kunde dö av det svarade doktorn utan omsvep. "Ja det gör du, om du inte får omedelbar behandling, så vi lägger in dig". Orden ekade i ett tomt huvud och jag såg jorden sjunka undan och hela mitt väsen hängde fritt i skräck och förfäran. Vad skulle min stackars dotter inte ha känt som hade ett två veckors litet barn där hemma.

Doktorn tog till orda igen. "Det finns så bra antibiotika idag så du kommer att kunna de ditt lilla barn växa upp".

Nu bar det iväg till avdelningen på MAVA för inskrivning. Då allt var klart var klockan halv tre på fredagsmorgonen. Lina fick "Fragmin" en propplösare samt ordination av warantabletter.

Jag har aldrig i mitt liv känt som jag gjorde när jag satt där ensam i bilen klockan tre på fredagsmorgonen på väg hem till Sala. Den känslan vill jag aldrig någonsin uppleva igen och hoppas ingen annan heller ska behöva det.

Ringde till jobbet  på väg hem och tog en semesterdag.

Sov till halv tio på morgonen varpå Anders och jag skulle ta Emma till BVC för vägning och mätning. Där sa man att Emma borde vara med sin mamma på sjukhuset. Så fick det bli. Körde dit dom under fredagen och dom fixade en säng till i det trånga sjukrummet samt en BB-säng till lilla Emma.

En fullt frisk liten Emma måste ändå ligga på sjukhus med mamma

På lördagen åkte jag in med lite saker samt att en av mina allra käraste vänner Tea Onerhed, satte sig i bilen mitt under en scouthajk i Uppsalaskogarna och drog iväg till Västerås för att få vara med oss en stund.

Lian fick intravernöst antibiotika samt flera doser av morfin för att hålla smärtan borta. Även syrgas för att kunna andas ordentligt.

I dag söndag for jag in igen och Lina hade till min stora glädje fått tillbaka färgen och var mycket piggare, glesare mellan morfinet och jag hade med mig hennes dator så hon kunde chatta med sina vänner. Emma gav jag flaskmjölk då Lina inte orkade samt att Anders var helt skut han med.

Lilla Emma sover i morfars knä efter att fått ett mål av flasktillskott

Snart är det dags igen då Sandra, min andra flicka ska ha barn. Det blir någon gång i augusti. Det ska också bli spännande.

Här är det fyra månader kvar till förlossningen i augusti

Ända sedan 1980 har vi packat UFO-Aktuellt. De första 9 åren packades tidningen i mitt förra hem. Därefter flyttade allt till Enköping. I kväll var det lite speciellt då vi packade första numret för året samt att det var första numret där vi slagit ihop UFO-Sveriges och UFO-Norges tidningar i en.

Det var dryga 700 tidningar som skulle packas och vi var ett tiotal personer som hjälptes åt. Det är roligt att så många ställer upp och hjälper till, det gör att det går fort. Det är ändå flera moment som ska genomföras. Först packas tidningen med adresslapp i kuvert, därefter räknas dom och sorteras i postnummerområde med gummisnodd om varje bunt. Därefter lastas allt i Håkans bil för färd till postterminalen i Västerås dagen därpå.

Det hela tar ungefär ett par timmar. Den här gången tog det en och en halv timme. Det blir fler tidiningar vart efter året går då alla inte prenumererar direkt vid årets början.

Håkan Ekstrand och undetecknad just ifärd med att bunta tidningarna i psotnummerordning.  

Efter att jobbet var klart i kväll, hann vi med ett kort styrelsemöte som gällde ufostugans framtid. Hela tidningslagret ska flyttas till Norrköping under kommande sommar.  Under mötet bjöds det på kaffe och mackor vilket alltid är välkommet.

Irre Bredin som fyllt år hyllades också av medlemmarna då hon är medlem i Enköping-Sala UFO-förening.

Irre Bredin, en trogen medarbetare som just fyllt

år fick ta emot presenter av föreningens ordförande

Anita Andersson

Ett av UFO-Sveriges styrelsemöten, här förlagd till Clas hem

Den 12 april fyllde Clas Svahn 52 år. Vill skriva några rader så här i efterhand.

Jag har känt Clas sedan UFO-Sveriges Riksstämma i Stockholm 1981. jag minns också att han gjorde ett stort intryck på mig redan då. Under åren har vi haft mycket med varandra att göra. Det har givit mig ett rikare liv och Clas har alltid kommit med både tröstens ord när man varit sjuk och hejarrop när man gjort något bra för UFO-Sverige. Lika väl kan han komma med kritik och pekpinnar när så varit befogat. Clas är en mångkunnig och väl påläst journalist, han är lika kunnig i astronomi och ufologi som andra ämnen. Clas är också en mycket duktig författare och jag har aldrig en tråkig stund när jag har någon av Clas Svahn´s böcker framför mig. Sakligt och med stor kunnighet i ämnena leder han läsaren genom handlingarna var sig det rör sig om UFO eller andra mysterier.  

När han ute på fältet och löser ett ufofall ger han inte upp för än fallet är löst. Våra projekt i Värmland och Mien hade inte varit möjliga utan Clas kunnande och inititativförmåga att leda och bistå under arbetes gång. Inte heller fältundersökarkurserna som blir allt populärare inslag i UFO-Sveriges arbet på att bli än seriösare

En annan sak som präglar Clas liv är musiken och han är en hängiven Zappaälskare.

Clas har även sinne för god mat och sitter man vid Clas sida på krogen får man se upp om man vill ha något kvar. En passion är kräftor och då vi samlas varje höst i Mantorp hos grabbarba grus för kräftskiva, då lyser det i Clas ögon.

Clas med en bautakräfta i Mantorp hösten 2009 

Clas medmänskliga framtoning sätter sin prägel på hela UFO-Sverige och samtidigt som han kräver mycket av oss alla, jobbar han säkert 25 timmar per dygn för att få både medlemmar att må bra och att göra UFO-Sverige till vad det är idag, en slagkraftig organisation vida känt över hela världen. När det gäller AFU är Clas även där en stor tillgång och tack vare hans och Håkan Ekstrands resor till England år efter år där dom släpar hem tonvis med viktigt material för framtiden har AFU fått ovärdelig hjälp och status.

Jag brukar ibland ge Clas en eloge för sin stora kärlek till familjen och sin mamma som han har kontakt med så gott som dagligen.

Det skulle vara svårt för mig att tänka mig ett arbete inom UFO-Sverige utan Clas Svah som bistår och ger råd. Alltid finns du där när vi andra stöter på patrull.

Jag har sagt förr och jag säger det igen att jag är stolt att vara en kugge UFO-Sveriges verksamhet. Och jag tänker med förfäran på vad jag skulle göra som pensionär om jag inte hade UFO-Sverige.