Eftersom årets fältundersökarkurs var så lyckad har jag svårt att glömma den. Jag ska ju också skriva om den i UFO-Raden och då är det bra att komma ihåg vad som hände, jag har ju programmet om mitt minne skulle svika. Jag tror att om UFO-Sverige inte haft så seriös framtoning så hade vi aldrig kunna få så bra och intressanta föredragshållare och meddeltagare. Då menar jag både media och övriga. Det radioinslag som gick i tisdags var väl till en början lite så där, men det artade sig mot slutet. 

Den klassiska gruppbilden som togs utomhus i snålblåst

Eva Bernhardsdotter FOI´s ufoansvarige utredare var bland

nybörjarna och gav en kort redogörelse för sitt uppdrag inom

Försvarets forskningsinstitiut

Radio Västmanland och alla andra lokala radiostationer är bra medier om man vill som i vårt fall försvara den seriösa ställning som är UFO-Sveriges policy.

I det här fallet hade jag hört ett inslag av radarparet Gösta Westling/Johanna Ravheden, där dom persenterade ett vykort från en varelse från en annan planet i en annan dimension. Det föranledde mig att kontakta Radion för att få ge UFO-Sveriges ståndpunkt i ufodebatten. Det blev en "duell" mellan Per-Uno Fransson och mig på nära tre kvart. Man kan tyvärr aldrig få med allt man vill en sådan här gång eftersom allt i direktsändning är sekundklockat, visst antal låtar måste spelas, nyheter och på och avanonnsering. Men i stort blev det bra iallafall. Per-Uno och jag har ju varit vänner i nära tjugofem år och han får ha sin teori men vill bara påpeka att det går stick i stäv med UFO-Sveriges ståndpunkt i sakfrågan.

Gösta Westling och Per-Uno Fransson under en musikpaus

Johanna Ravheden skymtar där bak i rutig blus. Johanna och Gösta

är ett populärt radarpar i Radio Västmanland

Därefter hade jag en tid på Centralsjukhuset för kontroll av aortan eller stora kroppspulsådern. Jag hade målat upp en bild av hur man ska ligga på en brits vända sig fram och tillbaka mm. Så var det ett ultraljud över magen som tog tio minuter, sen ett papper som talade om att min aorta var helt utan anmärkning.

  Under helgen har UFO-Sverige hållit sin årliga fältundersökarkurs.

Gunnar och jag anlände på fredagen. Kursgården Hållsta konfeerens är ett mycket trivsamt ställe med bra personal, bra rum och mycket god mat.

Det var många behållningspunkter under helgen och en av dom var intervjuteknik/vittnespsykologi. Två luttrade utredare vars intervjumetodik stämmer väldigt bra med vad vi håller på med.

Som vanligt uppdelades vissa ämnen i nybörjare och fortrsättare. Det roliga var att det var så många deltagare 50 stycken därav var det 12 nybörjare om jag minns rätt.

Det var också grupparbete med fall som vi ska hjälpas åt att utreda senare. Det finns många gobitar liggande både när det gäller nyare och äldre iakttagelser som bör utredas.

En annan viktig punkt var omorganisation inom Rapportcentralen som jag tror kommer att göra det mer lättarbetat samt att man får större och bättre överblick i den gång undersökningen fortskrider.

När man nu ser tillbaka kan jag bara konstatera att allt gick planenligt, tiderna hölls och det fanns bra med tid att lära känna de nya deltagarna. Stämningen var god och jag tror alla trivdes med både kursen och med varandra.

UFO-Norges Ole-Jonny Breanne och AFU´s Anders Liljegren

hade en del att prata om under en paus

En mycket  uppskattad lördagsmiddag som dukades upp i själva

kurslokalen för att alla skulle få plats. Efteråt var det prisutdelning

på tipspromenad och lotterier 

Det har varit en händelselös tid ett tag med dåliga fötter, svårt att gå utan problem trots två besök hos doktorer. Äter medicin 6-7 dagar till.

UFO-Raden ska packas idag och sen skickas ut till alla förväntansfulla prenumeranter. Jag håller på att sammanställa material till nummer fem. PRenumerantstocken har ökat mede nästan ett hundra preumeranter och det är glädjande. Vi är ett gäng som lägger ner hela vår själ i arbetet med den tidningen.

Fältundersökarkursen är vad som står närmast på chemat. Det ska bli en spännande kurs med lite nya inslag. Alla har tydligen fått lite hemläxa av Anders Berglund som skickat ut en del olösta fall ur rapportdatabasen. Anders är en driftig och duktig person.

Det finns även många nybörjare som ska tas om hand så dom ska känna sig välkomna i gemenskapen. Det hela kommer även att bli ett inslag i UFO-Raden/Rapport-Nytt. Jag kommer även att sätta mig ner och prata lite med deltagare som man inte ser så ofta mer än via mail och Facebook. Jag ser fram emot kursen med stor iver.

Lite kritik har inkommit angående min blogg. Det händer för lite och skrivs inte tillräckligt ofta. Det kanske stämmer och jag tar åt mig kritiken även om det är svårt att skriva bara för skrivandets skull. 

Nu ska jag plocka fram stämplar och kuvert till packningen av UFO-Raden. Hörs..// 

Bland det värsta man kan råka ut för när det gäller både smärta och förmågan att använda benen är nog rosfeber. Det är en sjukdom där det blir bakterier i blodet och är förenligt med livsfara om man inte får snabb hjälp.

Jag har råkat ut för rosfeber vid två tillfällen tidigare och fått antibiotika som häver framfarten. Har man en gång fått rosfeber så blir man aldrig av med den. Den kan ligga latent vilande i år och sen plötsligt bara dyker den upp igen. Den här gången slog den till extra kraftigt och eftersom jag missbeömde symtomen och sökte för ledinflamation och fick inflamationshämmande medecin. Jag åt dom tabletterna i en vecka utan att resultatet blev bättre. Så en morgon när jag kom upp var hela foten sväld som en klubba och rödskiftande. Då fattade jag men då hade en hel vecka gått till spillo och jag trodde nära nog att det var försent och kört. Känslan är som om man kör in en vass kniv i fotleden och sen vrider om några gånger. Så håller det på tills man tror man ska bli galen.

I går fick ajg ovärderlig hjälp av Gunnar Karlsson att ta mig till vårdcentralen där jag fick rätt medicin...hoppas jag. Smärtorna har  lagt sig något  efter tre tabletter, men förmågan att gå är ytterst begränsad och jag får ont vid minsta steg jag tar. Jag ska nu fortsätta äta tabletterna i nio dagar till med hopp om att det ska ge sig helt vart efter.

En fot helt uppsväld och sprickfärdig. Smärtan är outhärdelig, går inte att gå

Partikelacceleratoreffekter

När vi satt på vårdcentralen hittade vi en Illustrerad Vetenskap från 2004. Angående resor i tiden. Ett ämne som alltid kittlat min fantasi. Nu säger man att effekter av partikelfysikens framryckning genom acceleratorn i Cern kanske man framöver kan lösa gåtan med tidsresor. Då man lyckas återskapa Big Bang så kommer man närmare det som förr varit Sience Fiction, man måste hitta två så kallade maskhål i rum-tiden, kan man göra dessa maskhål tillräckligt stora och få dom att komma nära varandera kan man passera igen om således hamna i det förflutna eller framtiden. Det här är yttrest komplicerat.  En liknelse som förekom i tidningen Illustrerad Vetenskap Nr 12/2004. Enligt artikelskrivaren är det lättare att färdas mot framtiden. Om tiden är en flod som rinner mot söder, du sitter i en kanot och färdas i samma hastighet som vattnet då är du i nutid, börjar du ro så du kommer fram snabbare än vattnet under dig, då har du rest en bit i framtiden. 

Ska du istället resa bakåt "Motströms" blir det genast svårare. Antag nu att floden rinner i en uform , då får du gräva en ränna mellan de båda flodsträngarna och sen ror du in till den andra flodsträngen som en genväg, då har du kommit dit du en gång varit  med kanoten, alltså åkt bakåt. Blev ni klokare?  

Den amerikanska motsvarigheten till partikelacceleratorn som finns i Cern. allt ligger under jord och är geografiskt gigantiskt 

Ibland blir man sugen på något extra och för min del hade jag nu tänkt mig en god mannagrynspudding med saftsås, det var länge sedan. Efter att kokat upp gröt, haft i några ägg och gjort allt klart och tagit fram formen, en gammal kär ungsfast form som följt mig under många år av matlagning. Jag pytsade i lite olja för att det inte skulle fastna så mycket, så häller jag i smeten till min goda pudding. Då...PANG...formen gick i fyra stora delar och mannagrynsgröt över hela spisen och golvet. Förvånad stod jag bara och tittade en lång stund. Min fina form åt fanders. Det tog ett tag att göra rent allt. Men har jag bestämt mig för mannagrynspudding så ska jag ha det också, gör om proceduren och tar fram den minder av samma formtyp. Den här gången gick det bra och jag fick det jag längtat efter.

Troligen hade det uppståt spänningar i glaset som gjorde att formen sprack.

Den behändiga formen är ett minne blott

Då posten kom hade hon med sig ett stort kuvert, jag visste vad det var, i  mitt intresse för Countrymusik hade jag via internet kommit i kontakt med en austraiensisk countrysångerska, Kel-Anne Brandt, lyssnat på hennes cd. Så för en vecka sedan kom det en förfrågan från henne om kompis på Facebook, klart jag klickade ja. Vi började chatta lite och hon lovade skicka ett foto. Det var det som kom. Vi kom överens om att fortsätta hålla kontakten.

Ett nytillskott till min samling av duktiga musiker inom

countrymuskien

Förra veckan kom Linas svägerska Anna på besök från Västerås. Då passade vi på att gå en runda på stan och Anna ville gärna ta hand om Emma en stund. Flera vi mötte kommenterade hur söt Emma är och dom som inte sa något gav istället Emma ett lende.

Anna och Emma på promenad i Sala

I måndags fick jag lite ont i min högerfot och direkt tänkte jag, "Nej inte nu igen". Under hela måndagen och tisdagen tilltog bara värken och till slut gick det inte att stöda på foten, i onsdags insåg jag att det var bara ett läkarbesök som kunde hjälpa mig. Fick en av de läkare jag haft kontakt med när jag jobbade på äldreboendet.

Jag hade talat om för henne vad det var och efter en lättare undersökning sa hon "Ja du har rätt, det är ledinflamation." Den längsta tide av besöket gick åt för henne att söka ett preparta som var kompatibelt med Varanet jag äter. Till slut hittade hon en medicin som heter Relifex. Det ska hjälpa sucesivt därför märker jag ingen större förbättring ännu. Det är sådana smärtor så när jag väl satt mig ner så gruvar jag mig en lång stund innan jag kommer mig för att resa mig.

Jag vill åtminstone vara bra till kursen för fältundersökare som är sista helgen i September. Jag ser alltid fram emot de gånger man får träffa ufo-kompisar från andra delar av landet. Internet är nog bra, men den fysiska kontakten är än viktigare.

Oj oj oj, nu ska jag snart resa mig upp igen och ta några steg.

Hela den gångna veckan har varit kantat av en massa sysslor både trevliga och meningsfulla. Roligt också när man kan hjälpa sina medmännsikor. Som att hjälpa en jobbarkompis att köra hem en ny platt-TV från Media Market, mm.

Veckan avslutades med UFO-Sveriges styrelsemöte i Enköping. Det är alltid trevligt att träffa sina kompisar och vi är som en sammansvetsad familj. Visst har vi olika åsikter ibland men det är det som är kryddan i tillvaron. Vi kom fram till ett antal bra och givande beslut och det är det som är viktigast.

Bland annat valde styrelsen Tobias Lindgern till Chef för Rapportcentrealen. Även bedömningsgruppen sågs över och ska frächas upp. Planeringskonferensen i Sundsvall den 23 oktober ska inriktas mest på arbetet inom Rapportarbetet.

Roligt var också att Kaj Hahne, nybliven ordförande i Stockholms UFO-förening adjungerades till styrelsen med förhoppning om en ordinarie plats efter nästa årsmöte.

Från vänster: Mats Nilsson, Gunnar Karlsson, Irre Bredin,

Rickard Andersson, Tobias Lindgren, Kaj Hahne, Håkan Blomqvist

och Håkan Ekstrand. Foto.Clas Svahn

När jag kom hem fick jag veta att min äldsta flicka Tea i Skyttorp var på väg mot Sala. Jag fixade till lite ris kotletter och sweetchillisås. Lina och Anders med Emma kom också, Tea hade med sig två av sina flickor Carolin och Ninni. Ninni är ett yrväder men i går var hon trött, men det gick över efter någar gymnastiska hopp i min säng och lite lek med Hampus (katten) så var hon i gång. Sen är det också spännande när det finns en bebis med. Carolin trivdes bra när hon fick bära omkring på sitt kusinbarn Emma.

Dagen har varit fullt av sysslor, från att köra Anna-Nita (syrran) till Uppsala där hon hoppade på Y-bussen till Kramfors där hon ska vistas med en väninna en vecka. Trevligt att hon också kommer ut lite.

En fler timmars bussresa framför sig, syrran ska till Kramfors

I Uppsala träffade jag min ena flicka som hade införskaffat ett par födelsedagspresenter i efterhand. En sak jag saknar var en brödrost då jag tycker om att äta rostat bröd med marmelad till frukost. Nu fick jag en sådan. Den förra var livsfarlig då mekanismen hakade upp sig med ojämna mellanrum. En av gångerna fick jag ialla fall bekräfatat att min brandvarnare fungerar utmärkt.

Jag fick också en byst av Drottning Nefertiti (1380 f.Kr - 1331 f.Kr)

Det var mycket roligt då jag har ett par byster av Tuthanchamon men ingen på hans faster. Nefertiti var nämligen drottning och gift med Amenhotep IV.

Det passar bra till den underbart fina bok på nära 600 sidor

jag fick av Gunnar Karlsson, boken kan ni se här nedan samt denna underbara byst. Tack alla.

Dagen avslutades ute på DHR´s kursgård Lagersberg där jag och Gunnar hämtade ett par deltagare från RSMH, gården ligger fint vid en vik av Mälaren med Strömsholm på andra sidan viken.

Den mysigt belägna kursgården lagersberg invid en vik av Mälaren

Styrelsemöte i UFO-Sverige

I morgon lördag är det dags för UFO-sveriges första styrelsemöte under höstterminen. Så nu är det dags att hoppa isäng då natten redan är en bit på väg.

 Att fylla år har genom åren gjort att jag bara bli äldre för varje födelsedag. Ska man fira det egentligen? Jaja det är ju alltid roligt med lite presenter och tårta. Jag har i och med dagens födelsedag blivit en legal pensionär. Det har jag redan smakat på genom att jag tog ut min pension från och med den första juli. Det är härligt att kunna göra det man vill när man vill.

Det har varit en jäktig men rolig dag. Började med att handla lite åt föreningen RSMH, kaffe och tårta med Gunnar som gav mig en jättefin bok om egyptiska skatter. Sen hämta jag ett par av mina före detta jobbarkompisar som ville handla lite prylar från Jysk. Därefter bar det av till studion för inspelning av ett par låtar samt intervju med Jessica Lundqvist. Se längre ner.

Klockan 15.00 var jag lagom hemma för att ta emot lite folk som ville gratta mig. jag har också fått massor av grattishälsningar både via mobilen, blogg, sms och omkring 60-65 på facebook. Det är jätteroligt. Tack alla!!

Det blev en lyckad inspelning i Närradiostudion. Vi hade bestämt träff runt klockan 13. Therese anlände till studion på slaget och Jessica och jag var där tidigare och kollade igenom låtarna och pratade lite runt omkring.

Helt naturligt hade Jessica varit väldigt nervös hela förmiddagen och på min fråga om hon varit med i media tidigare svarade hon att det aldrig hänt att hon varit med någonstans.

Jessica väntar medan Therese gör intsällningar och kollar att alla mickar och hörlurar fungerar som dom ska 

Therese gör inställningar och tar lite röstprov innan inspelningen

Före nyheter gör vi röstprov och inställningar. Jessica kör igång med sin första låt och det fungerar fantastiskt bra. Vi spelar in två låtar som Jessica själv skrivit, "Got to take him back an angel" och den andra heter "Live me". Efter inspelning av låtarna görs en intervju med Jessica om hennes bakgrund, framtidsfunderingar och hur hon får sina texter. Efter 14-nyheterna går vi ut i sändning och det inspelade materialet går ut till lyssnarna. Jag kan bara säga att jag är glad att Jessica nappade på mitt förslag och det var mycket intressant. Nu är det bara att gå vidare så småning om efter div, studier på annan ort.

Jessica framför en av sina låtar. Mycket talande text och fin melodi

Det behövs inte lika mycket apparatur idag som förr. Det räcker med ett mixerbord, mickar och ett par datorer. Här ser man de datoriserande ljudfilerna