Det har inte blivit så mycket skrivet här på senaste tiden. Tiden ja, den räcker liksom inte till alla gånger. En dag tog jag hand om Lilla Emma, vi var på stan, till mitt gamla jobb där gamla tanterna blev som unga på nytt när dom fick lilla Emma i knät. I övrigt väntar jag nu på UFO-Raden som inte är färdigtryckt än.

Clas Svahn och Anders Persson drar till England vilken dag som helst och forslar hem mer än fem ton material i form av böcker och annat till AFU. UFO-Sverige fick ett kanonpris av Schenker för att köra hem materialet vad jag förstått av Clas.

Varje tisdag åker Gunnar Karlsson och jag till Västerås, först ska han till tandkliniken därefter gör vi stan. Det brukar bli Leanders Antikvariat, ufo, astronomihyllorna, SF-hyllan och så en titt i källarn.

Gunnar tog kort när vi kom ut från Leanders

Därefter besöker vi mitt stamställe på Zigmatorget, et är en Mongolian Barbique med jättegod mat, bara deras Pekingsoppa åååå man dånar, den lagom starka smaken fäster sig i hela gommen.

Sen blir det i allmänhet "Nya" Gallerian med Clas Olsson högst upp och systembolaget längst ner. Brukar testa om dom har någon ny öl. Hittade en bra men lite dyr öl härom dagen "Seven Giraffes". Mycket gott med lång härlig eftersmak. Priset 23.90

ÄVen om man inte han dlar varje gång så är det kul att gå och kolla på alla nya sorter både vin och öl.

Nu blir det en kvällsmacka sen boken.

Först nu väntar jag på UFO-Raden/Rapport-Nytt. hoppas den kommer till Sala innan Håkan E och Clas far till England. Det visar att det är bra att ligga före i tiden. Gunnar Karlsson och jag står i startgroparna så fort den kommer.

Söndagen har ägnats åt att köra min syster Anna-Nita till Avesta teater där dom håller på med en uppsättning "Trolltider" som har premiär den 13 november. Då har jag fribiljett då jag ställt upp och kört henne några gånger. Ska bli kul.

I övrigt har jag besökt några av mina filipinska vänner, fikat och pratat samt via datorn haft ett givande samtal med en person i Filipinerna. Det är alltid roligt, nyttigt och lärorikt att vidga sina vyer och lära sig av andras kulturer, något som många fler skulle behöva göra så kanske det här med främlingsfientligheten skulle minska radikalt. Folk bryr sig inte om att ta reda på saker utan bildar sig en egen uppfattning som sedan visar sig vara helt fel, då uppstår rädsla för den främmande kulturen.

Nu ska jag ut och äta mat.

En glad Annabelle Pastoril  efter fikastunden och telefonsamtalet med hemstaden Leyte i Barangay

I dag fick jag nya UFO-Raden/Rapport-Nytt, det är nummer fem och därmed sista numret för i år. Jag är nöjd som vanligt och tycker att alla gör ett enormt bra arbete.

Planeringskonferensen gick bra och det har Håkan Blomqvist skrivit om då jag själv var upptagen på annat håll. Jag hoppas dock kunna få tillfälle en bit in på nästa år att besöka mina vänner i Sundsvall ett par dagar. Kanske förena nytta med nöje.

UFO-Raden nummer 5 2010

Under andra delen av den här månaden far Håkan Ekstrand och Clas Svahn till England på den årliga "turnén" för att hämta hem böcker och annat material från våra engelska kollegor som så generöst skänker AFU en massa värdefullt material. Det hela beräknas till dryga fem ton material, helt omöjligt för dom att frakta hem i Clas bil som tidigare varit fallet. Nu får vi anlita ett åkeri som kör över det till Sverige och Norrköping.

Jag själv planlägger UFO-Raden för 2011 och letar material och kommer väl att återkomma där med ett referat på hur det gått med Englandsresan.

Dessutom trots mailens tidevarv så ringer telefonen varje dag från personer som vill prata ufo, prenumerera eller fråga var man kan köpa böcker mm. Även vanliga pappersbrev kommer så gott som varje dag som ska besvaras.

I övrigt som ni sett har jag inte haft så mycket att skriva om på ett tag. Mina ben har blivit mycket bättre även om det inte är helt bra, men som doktorn sa att det får jag leva med. I det fallet är det knäna som spökar. På något sätt blir man van vid det med.

Ibland besöker jag min gamla arbetsplats, Kaplanens äldreboende. Det är alltid mysigt att komma dit. När jag slutade fick jag inte ta med mig min gamla kaffemugg, den skulle jag ha kvar och dricka kaffe ur när jag kom och hälsade på menade man. Några av tjejerna umgås jag med och vi träffas och äter mat ibland. Det är tjejer från Filipinerna och den maten är bara så gudomligt god. Det är som en symfoni i smaker, kryddor och olika sortes friteringar.

Emma blir bara större och större och sötare för varje dag. Nu är hon sju månader även om bilden är tagen för någon månad sedan. Jag var barnvakt en dag och tog med Emma till Kaplanen och de tanterna blev som unga flickor när dom fick Emma i famnen.

Lilla Wilma är tre månader som i dagarna är på besök med sin pappa Michael och mamma Sandra och utvecklas också snabbt.

Vad vore livet utan mina flickor och barnbarnen.

I går den 23 oktober höll UFO-Sverige en planeringskonferens och styrelsemöte i Sundsvall. Enligt Clas Svahn gick allt bra och alla var nöjda med resultatet. referat kommer senare.

Själv var jag bjuden till stockholm på barndop, det var mitt yngsta barnbarn Wilma som skulle döpas. Hela dagen andades feststämning och det var fint och stämmningsfullt i den gamla 1100-tals kyrkan, Botkyrka kyrka. Färden till Stockholm gick smärtfritt trots den täta dimma som rådde i början av resan, för säkerhets skulle hade dubbdäcken åkt på ett par dagar tidigare.

Efter akten i kyrkan for vi hem till Sandra & Micke där det bjöds på allehanda godheter. Smörgåstårta, så man trodde sig förflyttad till en högre och härligare dimension. Själv gick jag om en vända till. Medan smörgåstårtan fick smälta blev det presentöppning och Wilma fick alla möjliga fina presenter från leksaker, sagobäcker till pengar och presentkort.

Därefter blev det kaffe och två sorters tårta. Det var gräddtårta och en mer fromageliknande tårta, båda var utsökta och vad som var bäst med allt ätbart, det var hemgjort av Micke och Sandra.

Ett stort tack för senast till mina ungdomar.

Michael, Sandra och Gudmor Nathalie

med Wilma i Botkyrka kyrka

Michael läser en bibeltext

Det är en ganska lugn period just nu. Jag väntar på nummer fem av UFO-Raden som ska packas och skickas ut till respektive prenumerant. Vi ligger mycket bra i tid. Därefter kommer ytterligare två nummer av UFO-Aktuellt varav nummer tre bör packas nästkommande vecka om chemat ska hålla.

Jag passar på att soreter lite papper och söka efter lite papper som saknas i arkivet. Hittills har det inte varit så stor utdelning. En del beror nog mycket på att jag hade lite för dålig kunskap om data och att man måste spara material på en extern disk. Det resulterade i att när min förra dator blev stulen under ett nattligt inbrott hos mig, försvann en hel del material och bilder som jag inte hade kopia på. Min extra försäkring gav mig en ny dator bara efter tre dygn. Då kostade jag på 560:- i en extern hårddisk på 160 gb. Med jämna mellanrum lägger jag över material till bland annat UFO-Raden, protokoll och bilder på familj och barnbarn.

Inom UFO-Sverige i övrigt är det bråda tider med två UFO-Aktuellt kvar i år, en Englandsresa och en del annat. Nu närmast till helgen är det en planeringskoferens i Sundsvall som står på agendan. Tyvärr har jag själv ingen chans att närva då jag lovat bort mig under samma datum. Det är barnbarnet Wilma som ska döpas i Botkyrka kyrka, det är också viktigt. Ibland måste man sätta familjen i första rummet. Jag är ändå nöjd då jag nästan inte missat en enda konferens, riksstämma eller kurs sedan 1970-talet.

Ett nummer av UFO-Raden 2010

UFO-Raden/Rapport-Nytt firar nu fyra år med mig som redaktör. UFO-Raden har funnits länge. Det var redan på Loy Sollis tid i början av 1970-talet i UFO-Sundsvall som UFO-Raden såg dagens ljus. Det är nu fyrtionde årgången och det gör UFO-Raden som en av Sveriges äldsta ufotidning. 2006 blev jag tillfrågad hemma hos Clas Svahn om jag ville ingå som redaktör i teamet som gör UFO-Raden. Stolt och lite skärrad svarade jag JA utan att egentligen veta vad jag gav mig in på.

Samma dag i bilen hem från Clas snurrade tankarna "hur i helsike ska det här gå".

Väl hemma tog jag fram en pärm med gamla SAT-urnus. Det var den tidning som vår dåvarande förening Sala Amatörförening för Tvärvetenskap -SAT- hade under några intensiva år på tidiga 80-talet. Jag pratade med Håkan Ekstrand som garanterade att det skulle komma att gå bra.

Jag insåg att jag skulle ha stor nytta av den tid Håkan och jag höll på med SAT-urnus. Nu hade tekniken gått våldsnabbt snabbt. Då vi gjorde vår tidning hade man "gnuggisbokstäver" till överskrifter och ingresser, sen gjordes resten på en skrivmaskin. Det tog tid att göra en tidning. Nu när vi gör UFO-Raden skriver man i word, skickar artiklar och bilder fram och tillbaka genom landet i ilfart.

Nu efter fyra år av arbete med UFO-Raden och med det duktiga team som sitter än här och en där i landet så kan jag bara säga att det är det absolut roligaste jag gjort inom UFO-Sverige och jag har varit med sedan 1976 och med i styrelsearbetet sedan 1978.

UFO-Raden nummer fem är snart klar att sammanställa och trycka och man måste alltid ligga steget före med allt. Man får hålla koll på olika hemsidor och flöden som passerar genom internet och alltid hittar man något matnyttigt att skriva om. Något som ligger mig varmt om hjärtat och som jag finner spännande är världens största projekt, Partikelacceleratorn i Cern. Det är oerhört svårbegripligt vad som händer i denna gigantiska "tunnel" som går i en cirkel under en del av Schweiz och Frankrike. För att få redogöra för detta så rätt som möjligt tog jag kontakt med en av de forskare från Sverige som deltar i projektet. Jag hade sådan tur att hela teamet var i Sverige och Uppsala i ett stort cymposium. En sekreterare svarade med vändande post att jag fick återge allt bara med den vanliga policyn att man uppger källorna till allt material. Ett stort erkännande för UFO-Sverige tycker jag, eftersom jag inte stack understol med att jag skrev för Riksorganisationen UFO-Sverige.

Nu pågår arbetet med att lägga upp riktlinjer för 2011. Det ser jag fram emot med stor iver. 

I söndags gav jag mina fotleder en chans att visa hur det gått efter den andra medicinbehandlingen. Det gick bra och vi valde ett skogsparti där det var slätmark och vi hittade mycket trattkantareller. Nu är det väl för sent men jag skulle gärna vilja ha även min älsklingssvamp, blek taggsvamp.

En fin skog och efter en liten promenad och biltur hittade vi mycket trattisar

I går skickade jag ett mail till alla inom UFO-sveriges grupper, styrelse och medarbetare om det aktuella läget i UFO-Sverige. Då tycker jag det skulle vara roligt med lite respons från mottagarna. Jag fick ett svar, från MIS - Malmö Interplanetariska Sällskap. Dom var mycket positiva. Frågar jag några av mottagarna är dom väldigt nöjda, men från det till att ge respons och kommentarer verkar steget väldigt långt. Men det är väl som man ofta hört, så länge man inte hör något så är det bra.

I dag var min kompis Gunnar Karlsson och jag bjudna på 70-årskalas. Det var våran vän och gamla arbetskamrat Bosse Pokimica som fyllde de ärovärda 70 åren. Det blev trevligt med flera från mitt gamla jobb Metso Minerals som dök upp. God mat och dricka mm.

Bosse 70 år. Här tillsammans med sin fru Eva

Gunnar, här tillsammans med  Bosses granne Harriet Van der Haagen

Idag har jag varit helt ledig från allt ufoarbete. Det är ganska ovanligt. Började morgonen med en rejäl frukost, sen iväg och hämta Lina, Anders och Emma, lasta in barnvagnen i skuffen, sen iväg och hämta Sandras mamma. Målet var alltså Alby i Stockholm och Sandra och Micke Hoffman och Wilma. Väl framme fick vi god mat i form av ugnsbakad kycklinggryta i taccosbröd och grönsaker. Det var riktigt gott och man blev rejält mätt. När Micke kom hem från jobbet blev det kaffe och hembakta bullar.

Emma och Wilma tycktes trivas ihop där dom låg och jollrade på en filt i rummet

Tog ett kort på Emma förra fredagen och hon njuter verkligen av att hamna på bild

Countrymusik har ju som ni vet alltid legat mig varmt om hjärtat. Många har de bilder blivit som fyller mina väggar på kontoret. Nu senast fick jag den senaste CD´n från Cheryl Marianne, USA. Någon som hört talas om henne?

I kväll när jag kom hem från Stockholm hade jag fått brev vrån Irland. Det visade sig vara från den iränske sångerskan Louise Morrissey. Hon skickade mig ett signerat häfte med alla hennes låtar. En fin gest tycker jag.

Det är dock en sak som jag förundras över. Varför är det bara de kvinnliga artisterna som svarar. Det var länge sedan jag fick brev och foto från en sångare, det var från den nu bortgågne Porter Wagoner, En av Grand Ole Opry´s stora dragplåster under 20 år. 

Louise Morrisseys songbook och en underbar CD från Cheryl Marianne berikar min coutrysamling