Lördagen har varit varm och fuktig. Faktiskt första gången på flera månader som det är +grader.

Lina går in på sin nionde månad nu och det blir spännande då hon i mitten på mars beslutat sig för att åka mede mig och Gunnar till AFU, där hon dels vill lämna sitt skolarbete från 2007, sen hälsa på Håkan Blomqvist och Anders Liljegren som hon hört mig tala så mycket om i ufosammanhang. Säkert blir det några flera som dyker upp. Gunnar Karlsson följer med också, vi bör tala lite om framtiden för tidningslagret när vi ändå är där.

I dag var Lina, Anders och Gunnar hos mig som traditionen

bjuder. Lina bakade både kanelbullar och matbröd till

både dom och till mig. Som syns så är just nu det mesta

av Lina en enda stor mage.

Gunnar och jag passade på under dagen att slinka ner på Salas antikvariat och hittade där några exemplar av Intern UFO-Sverigeinformation. Då började jag tänka på....hur gammal är jag egentligen. Tittade i ett exemplar från 1978 där jag skrivit ledaren.

Det var en lärotid som jag haft mycket nytta av nu när jag jobbar med UFO-Raden/Rapport-Nytt. Håkan Ekstrand och jag höll i den tidningen något år sen har den vandrat runt lite.

Jag har fått respons för nummer ett av UFO-Raden då den verkligen ser ut som en tidning nu och det kan nog generera fler prenumeranter. Roligt och mer jobb för oss på redaktionen.

Då vi kom hem passade jag på att ta ett kort med min mobil på den snömängd som kommit under de senaste veckorna och i kväll kom det ett par centimeter till. Nu kan det vara nog.

Det ser faktiskt inte ut att vara så mycket som det i själva verket är. Här är det en dryg halvmeter.

Kvällen för oss avslutades med att titta på Davincikoden sen en kopp te med hembakt matbröd och marmelad. Nu är det tyst i huset igen när både Gunnar och ungdomarna har gått hem.

Har jobbat hela dagen. Gjorde ett uppehåll på förmiddagen då jag rusade ner till Sala Närradio för att medverka i ett direktsänt program på 30 minuter. Det skulle handla om UFO-Sverige och mitt engagemang i föreningen. Jag var ganska nöjd med det. I mellan skulle jag spela den musik jag gillar bäst. Givet blev det gammal hederlig Country. Tre låter hann vi med. Crasy arms med Ray Price, Back street afair med Webb Pierce och till sist The auctioneer song med Leroy Van Dyke.

Jag fick sedan programet på en fil på min dator som jag sparat. Kanske kan jag köra över det på en DVD om och när jag vet hur man gör. Eller så lägger jag det på ett USB-minne. Tar med det till AFU så får dom spela av det. för arkivering.

Kvällen har jag ägnat åt TV och video. Fick låna flimen Davincikoden av en jobbarkompis när hon hörde att jag läst boken. Filmen följde boken nästan in i minsta detalj. Mycket bra gord. Men det var så snabbar svängar ibland att man bör nog titta på den en gång till.

Vi har vårmarknad i morgon så då kanske Gunnar och jag tar en repa på stan och kollar lite blad all krafs. Men nu ska jag knyta en närmare bekantskap med min kudde.

I går eftermiddag ringde en arbetskamrat till Gunnar upp mig och talade om att Gunnar råkat illa ut och låg på akuten i Västerås.

Han hade fallit av cykeln och slagit sig rejält och fått åka ambulans till Västerås.

Rädd som man blir så satte jag mig på jobbet och ringde till Sjukhuset för att få veta hur det var med honom. Fick veta att han låg och inväntade en läkare. Ett par timmar senare då jag ringde svarade samma sköterska att han förflyttats till röntgen, han hade skadat näsan mest, samt att jag kunde återkomma nästa dag som i dag. Blev idag kopplad till medecinakuten där man talade om att Gunnar var färdigbehandlad och fått åka hem.

Ringde Gunnar hemma som berättade hur allt gått till och att han fått en fraktur på näsbenet, det fanns lösa benflisor som troligen skulle opereras bort. Han hade också fått blodtryckstabletter som skulle hämtas ut. Olyckan behöver alltså inte vara halkan utan ha med blodtrycket att göra.

Jag åkte till Gunnar efter jobbet och vi uträttade både apoteket, Gunnars jobb och lite annat innan vi for hem till mig och lagade pytt i panna, stekt ägg och rödbetor, samt var sin New Castle.

På min lunch i dag var jag på studiebesök på Sala Närradio (97.0 FM) Jag ska göra en halvtimmes direktsänt program där på fredagförmiddag mellan klockan 09.30-10.00 varvat med egen musik. Det ska handla om UFO-Sverige, vår verksamhet och mitt intresse för rymden. Det ska bli roligt, länge sedan man var ute och seglade på etervågorna.

Nytt årsmöte blir det också, den här gången är det Enköping-Sala UFO-förening som ska ha sitt årsmöte. Den kommande verksamheten är som på ett isflak utan kontakt med land. Det så länge vi inte vet hur det går med stugan vi hyrt cirka 20 år. Där förvaras både föreningens saker, UFO-Sveriges tidningslager samt biodlarföreningens material sedan förra året.

Det blir den nya styrelsen, UFO-Sveriges styrelse och Enköpings kommun som får ta den biten under våren. Det finns alternativ om vi skulle förlora stugan så loppet är inte kört. Det är mest den lokala verksamheten som blir lidande.

I lördags höll Riksförbunder för Sociel och Mental Hälsa RSMH årsmöte på mitt jobb, Äldreboendet Kaplanen. Allt var väl förberett och jag var valberedning vilket jag omvaldes till. Syrran Anna-Nita blev återvald till ordförande för två år, Gunnar hade ett år kvar som kassör.

Därefter bjöds det på hemgjord smörgåstårta som var smarrig. Det var en medlem från Kramfors, Monika Kanon som gjort den (Hon var tidigare ordförande när hon bodde i Sala. Det var nog därför det smakade "kanon".

Därefter blev det sedvanlig träff hemma hos mig med hemkörd pizza mot kvällen. I väntan på den tog Gunnar och jagt varsin Rom & Cola. En god rom "Kapten Morgan". Pizzorna var goda då stället bytt ägare och man verkligen fick det man beställt. Till pizzan blev det en god Brechnac. Efter Melodifestival-fiaskot blev det ostbricka och vin. Gunnar och jag avslutade kvällen med varsin liten Glenfidich 12 år.

Gunnar har nyss redogjort för den ekonomiska biten i föreningen.

Vid hans sida Maj-Britt Nilsson och Stina Enlund.

Då det var full snöstorm och -15 grader ute så förbjöd jag faktiskt min höggravida dotter att gå hem i kylan, hennes Anders var ute med kompisarna då han snart ska bli ansvarsfull pappa gäller det att passa på innan och det är rätt tycker jag.

Så Lina sov på soffan i rummet vilket också medförde att vi kunde ha en mysig lång frukost i morse, där vi både talade om alldagligt samt om lätta och svåra uppgifter när man blir föräldrar....Enligt Linas resonemang så förstår jag att hon kommer att bli en mycket bra mamma. Vilken dotter jag har....

Efter frukosten och mycket prata så körde jag hem Lina till sig där vi fikade och jag tittade på när hon och Anders badade deras ena katt. en stolla som älskar att plaska i vatten och stod helt stilla när hon blev schamponerad....kolla resultatet..

Lilla Sunny blev ännu mindre efter badet, men man såg att han njöt.

Har ni någon gång reflekterat över hur saker och ting hänger ihop och går in i varandra vid exakt rätt tid och tillfälle. Det har jag. När man sitter trångt med något så händer en grej som reder upp allt. Som när jag nu senast var tvungen att fixa vinterhjul på bilen. det är dyrt cirka 1800:-/däck det billigaste. då ringer telefonen och min jobbarkompis säger att hennes man har fyra nya dubbdäck till Volvo ligger. Han skulle ha 1000:- för alla. Så löste sig det. Jag kan ge många exempel på sådana saker där man inte behöver röra ett finger. Vid sådana tillfällen gäller det att vara ödmjuk och vara rädd om den "gåvan". Nu ska jag ner till syrran och fika och kolla lite på TV. bye for now...

 Veckan har mest gått i UFO-Radens tecken. I tisdags kom Håkan E. med adresser och tidningar. Han var för en gång skull inte stressad av annat. Vi satt en timme, fikade och pratade framför TV´n som sände halv 8 hos mig.

Onsdagskvällen ägnade vi åt att packa nummer ett av UFO-Raden/Rapport-Nytt. dessförinnan kom ett SMS från Lina där hon frågade om vi behövde hjälp. Klart att jag tackade ja, om inte annat så är det alltid roligt att ha sin dotter hos sig så här mitt i vardagen.

Lina och Anders började md att göra i ordning en mycket god potaisgratäng med vitlök och allt som ska vara.

Därefter kom dom in till Gunnar och mig i rummet och hjälpte till att plocka i tidningar i kuverten. Kuverten ska dess förinnan stämplas med B-Föreningsbrev samt Porto betalt. sen ska tidningar och adresslappar läggas i. Därefter ska allt räknas och på Postens hemsida skriver jag ut en följesedel där antalet tidningar ska framgå. Den här gången var det 239 tidningar. Det är en glädjande ökning sedan 2009.

Efteråt stekte vi fläskfilé och det smakade mycket gott med mat efter en häktisk dag på jobbet där jag bara hunnit äta en macka till lunch.

Lina i färd med att plocka i UFO-Raden till en av prenumeranterna 

Gunnar Karlsson visar upp hur årets första nummer ser ut.

237, 238 239....Ja då var det klart att packa i kartonger

Idag har jag kört tidningarna till posten och fått en stämpel på att tidningarna går iväg. På måndag kan alla ta del av innehållet.

Därefter åkte jag till en jobbarkompis vars man hade vinterdäck till volvo.Tidigare i vinter köpte jag bilen, en Volvo 744 av Sandra. Det saknades vinterhjul och nu fick jag tag på nästan nya dubbdäck på fälg för en tusenlapp. Det tillfället kommer säkert aldrig igen.

Det är ju allom känt nu att Lina ska bli mamma och jag morfar. Men tänk att bli det gånger 2. Linas bästis Sandra van der Haagen (dom är som enäggstvillingar) Jag och Lina har tagit Sandra till familjen av orsaker vi inte ska gå in på. Sandra träffade en underbar kille från Stockholm, Michael Hoffman, musiker och krögare. Micke har varit här och haft gitarren med sig och spelat och sjungit både här hemma och på föreningen RSMH som jag skrivit om tidigare. Nu är det så att även Sandra ska bli mamma, i augusti månad. Vi är alla glada och önskar både Sandra och Micke all lycka. I kväll fick jag första bilderna på en begynnande mage.

Inte illa att bli morfar två gånger på samma år.

Dubbla möten

Ibland gör man tabbar och inte ens jag är felfri. UFO-Sveriges styrelse bestämde i Ängelholm att nästa styrelsemöte skulle vara i Enköping den 20 februrari.

Utan tanke på det gick jag gladligen med på att föreningen RSMH i Sala skulle ha sitt årsmöte den 20 februari, eftersom jag är valberedning där och Gunnar Karlsson kassör även där så sprack vår närvaro på styrelsemötet i Enköping, då inte heller Håkan E. kunde närvara den 20´de så sprack hela planen ordentligt. Så nu får vi hitta ett annat datum för UFO-Sveriges möte. Allt beroende på mig.

UFO-Raden

På onsdag den 18 februari packar vi UFO-Raden nummer 1. Då ligger vi mycket bra i tidsmarginal. Tidningar samt adresser levereras till mig i morgon (tisdag 16/2). Nu ska jag skriva några mail och sen hopp i säng med bok och katten Hampus kommer också.

Lördagen började som vilken lördag som helst..ner på stan, träffa Gunnar, Lina och Anders, fika sen gå en runda till billighetsaffärer, kolla på antikvariat efter böcker....sen handla...

Lina klagade tidigt på lite smärta i magen och runt mot ryggen. Vi kom hem och fixade pannbiff, lök potatis, grönsaker, lingon och gräddsås. Det var jättegott.

Efter maten började Lina få sammandragningar och värkar som kom tätare och tätare. Jag bad henne ringa 1177 och efter ett par samtal till så ville dom att Lina skulle åka in snabbt till BB, åtminstone för en koll.

Vad skulle vi nu göra...både Gunnar och jag hade druckit varsit glas vin till maten...Lina ringe sin svärfar som kom från Möklinta på direkten. Vi kom till Västerås BB-avdelning klockan 19.00 ungefär.

då bara en eller högst två personer fick följa med in på avdelningen så fick Anders följa med Lina in. Gunnar Kent och jag blev hänvisade ett par stolar ute i trapphuset. I trapphuset var det max +5-10 grader. Allt var tyst och stilla....så kom Lina ut och sa att det kunde ta ett tag då läkaren var på en akut operation...så försvann hon. Vi tre satt där ute och fick tiden att gå genom att dra vitsar, gå i trappor för att hålla oss varma.....Så öppnades dörren...Anders tittade ut och sa att det kunde ta ett tag då läkaren inte kommit ännu. Trevligt....

Klockan 22.00 kom så Lina ut och förklarade att man skulle ta ännu ett prov och sen ge henne en tablett som skulle verka i 30 minuter innan hon fick åka hem igen. Under den tiden kom en kvinna in genom dörren kraftigt jämrade sig med magen i vädret. Då hon blev insläppt kom Lina ut och sa att vi kunde åka och fixa lite käk på Mc Donalds eftersom det skulle ta ett tag till...Då kom doktorn tillbaka och så småningom tog hon bort alla mätinstrument. Lina fick också veta att den utsatta nedkomsten -fortfarande beräknades till 1 april. Äntligen fick vi åka hem, klockan 00.00 var vi åter hemma. då var vi rejält frusna och trötta.

Gunnar och jag avslutade så lördagen och startade söndagen med ost kex och en rejäl stoor whisky....sen blev jag varm igen....nu klockan 01.50 ska jag sova....hörs

 Carl-Anton Mattsson´s artikel är nu skickad till korrektur. Arbetet med nummer två skrider framåt. Väntar nu på nummer 1 ska komma så vi får iväg den. Roligt när det gäller grupperna om det blir några fler. En ny grupp har setts dagens ljus och vi kommer att ta upp dess fastställande på nästkommande styrelsemöte. Clas skriver också i sin blogg att Stockholms UFO-förening verkar komma att leva vidare. Nära skandal om en stor stad som Stockholm och inte ha en lokalgrupp.

Jag har också korrekturläst färdigt Håkan Blomqvist´s UFO-Sverige-historia under 40 år. Finns inte mycket att att ändra, lägga till och dra ifrån där inte. Ett mycket bra genomfört arbete. Ett par saker ska jag sedan ta upp med Håkan.

Elchocker

Nu undrar ni säkert vad detta kan innehålla. Har jag blivit mer knäpp än vanligt?

Nej då...tror jag... Jag måste bara berätta att jag som stödperson inom rättspsykiatrin och då vi ibland har träffar på Landstinget i Västerås. I går kväll var en sådan träff. Inbjuden föreläsare var den kände och nästan legendariske läkaren Åsa Rangford. Jag har lyssnat på henne en gång förut samt haft lite kontakt med henne på kliniken i Västerås.

iNu talade hon om olika psykofarmaka, dess biverkningar och hur det slår på olika personer.

Ett av avsnitten handlade just om elchocker förr och nu.

Förr vard et hemska saker som utspelade sig där man hade en vagn med aggregat och gick runt på en sal med 15-20 och gav chocker på löpande band ibland med fysiska skador som följd.  

Idag bedövar man den behandlande patienten som knappt märker av själva behandlingen.

Det var ett mycket intressant föredrag med en mycket kunnig och jordnära läkare.