Februari har inramats av både glädjeämnen och tragedi. Den åttonde avled en av våra mest kära väninna Elsie Pentinen. Den fjortonde var Irene, Anna-Belle och jag och tog farväl av vår kära Elsie på St.Stefans kapell i Uppsala. Efteråt for vi och en annan grupp hem till Elsies man och son för att umgås och minnas Elsie. Det blev både känslosamt och en del skratt vid tal om minnen vi haft tillsammans med Elsie under minst sex år. 

Vår kära Elsie med sin son Robin och älskade man Teijo

Glädjande ämnen är bland annat att Gunnar Karlsson reste till Filippinerna för att träffa sin kära fru Janeth. Vi tar emot meddelanden och bilder på Facebook så gott som varje dag. Roligt att han tog steget fullt ut. 

Gunnar Karlsson med sin älskade fru Janeth

En bild som talar sitt eget språk

Det var också roligt att i dag den 16 februari komma tillbaka till Uppsala för att träffa det gäng vi umgåtts och umgås med sedan ett antal år tillbaka. Vi tog med ett av Irenes massage bänkar då många ville ha lite behandling. 

Vårt gäng i Uppsala har dukat upp ett litet buffébord

Alla sitter i grupper och samspråkar under maten, själv har jag tagit med datorn och sitter

och arbetar lite med nedanstående omnämnda projekt.

Jag har också arbetat med att få färdigt första numret av Rapport-Nytt för i år. Även börjat spåna på en artikel till nummer två om växternas känsloliv. En del har jag läst för flera år sedan och nu har det kommit fram nya rön där Sverige ligger långt fram i forskningen. Min fru Irene som är fantastisk med växter och jag brukar sitta vid söndagsfrukostarna och diskutera olika ämnen, bland annat om att växter och blommorna vi har inte bara är att ta för givet. dom vet att vi finns där. Tänker på en mycket fin upplevelse en morgon för några år sedan då jag kom upp ur sängen och fann Irene stående i vardagsrummet och bara titta. På min fråga vad hon gjorde svarade hon, "Jag hälsar på blommorna". Jag blev mållös för en stund och gick ut med lyckliga steg och satte på morgonkaffet.