Onsdagen den 24 juni gjorde min fru Irene, Gunnar Karlsson och jag en en dags tur till Stockholm. Jag hade lite funderingar med mig själv då jag inte kört bil i Stockholm på flera år. Mycket är nytt, gator, vägar omdirigerade. Men inget vågat inget vunnet.

Gunnar hade kommit med förslag på Aquaria på Djurgården då man hade rabatterat pris med vår tidning Sala Allehanda´s rabattkort. Dessutom har vi två pensionärsrabatt.

Vi kom in till Norrtull runt middagstid. Tog oss ganska lättvindigt till Valhallavägen och sen ner mot Djurgårdsbron. Där fanns det några parkeringsplatser lediga. Under hela färden från Sala regnade det men när vi närmade oss Solna sprack det upp och solen sken mest hela dagen.

Det var extra lång kö till Aquaria då man hade sommarutbildning för barn. Men kön slingrade sig rätt snabbt och snart var vi inne i den kvava fuktiga regnskogen. Jag tror Irene kände sig rätt hemma där. Samma typ som på Filippinerna. Vi kom lagom till en visning samt att det skulle bli ett rejält åskväder i djungeln. Aquariet var mycket sevärt och där simmade både mindre hajar, rockor och andra märkliga fiskar. Ett speciellt rum med enbart sjöhästar var fascinerande då dom är mycket svåra att få behålla dom i fångenskap. Men man hade lyckats bra och dom såg ut att må bra. 

Dagen gick vidare och vi gjorde ett snabbt besök på Öl & Spritmuseet. Det var väl inte så där speciellt. Man fick uppleva hur svenskarna festar, lite olika ölsorter, möbler i form av Absolut Vodka stil.   

Dagen går fort och snart hade tiden närmat sig då parkeringstiden gått ut. Vi hann med en bratwurst med bröd medan vi gick till bilen. Vi passade på att göra ett litet besök vid minnesstenen av de som omkom i Estonia den 28 september 1994 då 852 människor omkom tragiskt. 

Jag skulle utmana ödet lite och träna på Stockholmstrafiken så jag föreslog att i stället för att åka tillbaka den lätta vägen över Valhallavägen, åka den fina Strandvägen och förbi Dramaten och där söka upp utfarten mot E-4 och Uppsala. Det gick som en dans och i Morgongåva stannade vi på Karlssons och åt en tvårätters Thai middag. En av krögarna kunde filippinska så han och Irene började prata visaja. Roligt för Irene. 

Då vi åkte genom centrum i Stockholm tänkte jag mig att vi skulle leta reda på ett matställe där. Men lite ringrostig som jag är så hittade jag först inte en enda ficka att parkera bilden så vi beslutade att fortsätta.

Vid 17-tiden var vi så hemma i lilla lugna Sala igen, trötta med glada att vi tog oss i kragen.

Här följer några bilder från dagen.

Köerna ringlade långa

Framme vid Aquaria

En härlig bild Irene tog på en klargul fisk

Guiden berättade hur han matar dessa fiskar genom att sätta upp mat på en gren varpå fisken

med sitt saliv spottar prick så maten ramlar ner i vattnet

En mini haj fångad av Irenes mobilkamera

Rockorna ser rätt roliga ut underifrån

Jag fotade en färggrann sjöstjärna

Irene på spritmuseet där man illustrerar en svensk semester med husvagn sill och renat

Gunnar och jag, till sist stannade vid öl avdelningen 

I fredags företog min syster och jag en resa ner till Mjölby. Mitt yngsta barnbarn fyllde tre år den 16 juni. Vi tog ut festen i förskott och kom ner till Mjölby i strålande solsken och varma vindar. På kvällen åkte vi ner till Motell Vida Vättern för att hämta min dotter Victoria som slutade jobbet klockan 18.00 Jag hjälpte till att torka bord och lite smått i restaurangen medan Victoria plockade undan mat med mera. 

Entrén till det trevliga Motellet och Victoria låser för dagen

Motellets utsikt över Vättern är formidabel. Man hisnar så fint är det

Rickard och Victoria kommer i höst att flytta från Mjölby till en liten mysig plats på landet nära Tellekullen. Jag hade aldrig hört talas om det namnet förr. Det ligger vackert cirka två och en halv kilometer från deras arbete på Vida Vättern. Huset står tomt och man håller på att renovera som mest. Det är ett trevligt hus för att inte tala om köket. Ett riktigt gammaldags "bondkök". Man kan nästan bli avundsjuk. 

Victoria och Rickards blivande hemmet vid Tellekullen mellan Ödeshög och Gränna

Ett fantastiskt kök med alla bekvämligheter samt en funktionsduglig vedspis

På lördagen var det kalas för lilla Linnea som skulle bli tre år. Tiden går allt för fort, det märker man på de små barnen. 

Före kalaset åkte Victoria och jag iväg och handlade lite till tårtorna. Vi fick tillfälle under helgen att prata lite mer än bara det som blir över telefonen och chatten. Det behöver man ibland.

Linnea hade fullt upp att öppna paket. Från leksaker, presentkort  och en ny säng fick hon

av Anna och André. 

Femårige Emma var lika glad trots att hon inte fyllde år

Under resan ner ringde min hyresvärd och frågade om vi var intresserade av en paviljong i trädgården. Där kan man inte säga annat än Ja tack. I söndags då vi kom hem så låg där mycket riktigt ett paket och i går 17/6 så monterade Irene, Gunnar och jag upp det. Det var lite pillergöra med skruvar, brickor och takplast. Men efter lite begrundande och  två timmar senare så stod det på plats. Vi tog en snabblunch och sen på kvällen så blev det riktigt invigt med grillkväll. 

Många moment skulle till innan vi kunde börja resa paviljongen

Takstolparna ska fästas dels med snabbkopplingar samt skruvar

En liten paus behövdes innan allt var klart

Snart var i alla fall allt klart och vi kunde börja duka ut lite ätbart

Till sist tog vi en koll på potatislandet där det växer så det knakar samt framför kommer det

rädisor. Ett måste på sommarbordet 

Förkylningarna härjar överallt nu när våren och försommaren skiter i att dyka upp, istället blir det en grönskande vinter. Själv tillhör jag de som drabbas rätt hårt nu mera. Hosta långt ner från djupet av luftrören och det bara fylls på hela tiden. Men nu börjar det ge sig för den här gången. Det trista är att man blir så matt under och ett tag efteråt så man orkar inte göra någonting vettigt. Jag har inte tid med det då det finns mycket att göra både inne på kontoret och ute i trädgården. 

Jag inväntar Rapport-Nytt nummer 3 för distribution till mina läsare, sen två nummer kvar i år. Vad som sedan sker är skrivet i stjärnorna då min medhjälpare i Sundsvall Leif Persson inte kommer att få tiden att räcka till varpå han kommer att sluta helt men kunna bistå med råd till en som är oerfaren vad gäller layout arbete. Men på något sätt ska vi lösa det tillsammans.

Vi närmar oss också arbetet med Projekt Kolmården i augusti. Det ska bli spännande och se hur väl det slår ut. Övriga projekt har varit mycket framgångsrika.

Här nedan det emblem som Tobias Lindgren, bildexpert på Rapportcentralen skapat för ändamålet. 

Irene, min fru, har kommit i gång riktigt bra med massageföretaget nu och hon trivs riktigt bra med vad hon gör. Hemma i Filippinerna masserade hon folk i sex år samt hade intyg och diplom som hon dumt nog inte tog med sig hit. Nu är allt förkommit i den största katastrofen som drabbat jorden. Vi minns Yolanda, den stora tyfonen som tog tusentals människoliv i början av november 2013 bland annat Tacloban och Leyte drabbades värst. Irene har sina rötter i Kananga Leyte.

Därför har Irene börjat från scratch med att arbeta upp en kundkrets runt i Västmanland. Det är roligt att se hur bra det börjar gå och vi ger nu rabatt på 10% för pensionärer och skolungdomar.

Denna affisch finns runt om i stan där det är tillåtet att placera den, på Biblioteket och på tavlor här och där.

Även Facebook har varit en stor hjälp

En annan positiv sak inträffade i går den 2 juni då det kom brev från Migrationsverket som talade om att nu har Irene fått permanent uppehållstillstånd i Sverige.  Vi fick för cirka två- tre veckor sedan ett brev från myndigheten där vi skulle deklarera vårt förhållande, om vi fortfarande var gifta, om vi bodde på samma adress och om vi planerade att fortsätta leva som gifta. Vi prickade i JA på varje punkt och skickade tillbaka med vändande post. Så kom då beslutet vi väntat på i två och ett halvt år. Det är värt att fira. 

Det glädjande brevet som äntligen kom.