Att Västerås är en vacker stad det vet vi. Allra helst på sommaren, i onsdags var Gunnar och jag där igen och bland annat besökte vi Läns- och konstmuseet som nu är i hopslaget på Karlsgatan 2.

Som ni såg i förra bloggen så har Västerås fått ett UFO på Zigmatorget, nu hade tydligen moderskeppet också landat. Se bilden. Samt ett par andra bilder.

Ett stort klot har placerats en bit från "Zigmaufot"  

Jag utanför en av Västerås skyskrapor. (Sveriges  New York) 

UFO-Raden nummer 4 har kommit från layoute och ska tryckas.

Kommer väl ut så där om en tio femton dagar.

Lina har varit en vecka i Mantorp hos Rickard och kom hem i kväll. Det firade vi med att äta en pizza på Torino.

Hon åkte hem precis när Zandra åkte ner efter att ha varit hemma och hämta kläder och lite annat. Vi fick en trevlig stund tillsammans med en middag bestående av ugnsgratinerad falukorv med vitlök, tomater och ost. Därefter följde jag henne till tåget för vidare färd mot Linköping.

Så en liten vacker bild också tagen med min mobiltelefon. Ett helt fantastiskt konstverk.

Min dator har segat väldigt de senaste veckorna. Så i går var Tea och Jessika Onerhed hos Lina och fixade hennes dator. Därefter kom dom till mig och förklarade vad det berodde på. Jessika satte sig vid datorn och med van hand gick hon igenom filerna och förklarade att jag har alla program på autostart vilket gör att det tar längre tid. Tea sa att det blir som en flaskhals där alla program vill ut samtidigt. Jessika stängde ner programmen och tog bort ett par onödiga program som bara tar palts. och vips blev datorn mycket snabbare. Mina flickor påtalade också att jag borde snarast inköpa en kylplatta då värmefläkten sitter i botten och värmen blir således kvar och överhettar datorn.

Min äldsta flicka Tea och jag hemma hos Lina

Semester i Västerås

Så idag åkte Gunnar och jag till Västerås och på Clas Ohlssons hittade jag vad jag sökte. Jag fick den i födelsedagspresent av Gunnar vilket var mycket tacksamt.

En kylplatta ökar en laptops livslängd.

Efter en god lunch på vårt stamställe Restaurang Jim (Mongolian barbique) på Zigmatorget. Där passade vi även på att titta på det "UFO" man byggt strax intill torget. Se bilden nedan

Västerås egna UFO.

Den trevlige kinesiske servitrisen kommer alltid fram med ett välkomnande leende när vi kommer dit. Gick vi runt lite då det är så mysigt i Västerås. Vi åkte därefter upp på Djäkneberget där jag inte varit på 50 år och Gunnar har heller inte varit där på länge. Det blev en mycket trevlig dag i solens värme.

Vy över Västerås från Djäkneberget.

  Gunnar vid en av dammarna där de fridlysta grodorna ska finnas, vi såg inga grodor alls.

En oas mitt i Västerås.

Nu är det bara att starta med nummer fem av UFO-Raden.

I går lördag hade Carl-Anton Mattsson åter bjudit till fest med femkamp och tävling i 50/60-tals musik.

Det var trevligt som vanligt. Vill rikta ett stort och varmt TACK till både Britt-Marie och Carl-Anton för ännu en trevlig samvaro i deras mycket trivsamma miljö.

Den här gången blev det lite manfall då Irre jobbade och Håkan & Birgitta var upptagna på annat håll. Men det blev trevligt ändå med Roger Ersson, Gunnar Karlsson, Carmen Henriksson, Carl-Anton, Britt-Marie och jag.

Det började med att jag trodde jag hade åkt fel varför jag stannade och ringde till Carl-Anton som lugnade mig med att jag var precis rätt, bara att svänga mot Mariefred och på fem minuter var vi framme.

Britt-Marie hade gjort i ordning en jättegod lunch i form av färsk nyupptagen potatis, lax med sås och grönsaker. Jättegott. 

Därefter var det dags för femkampen som var lite nya udda grenar. Stövelkastning där man skulle kasta över källartaket och träffa rutor på andra sidan. Jag minns faktiskt inte vem som vann grenen. Allt var så roligt att jag totalt glömde memorera protokollen.

Därefter var det gevärsskytte som vi även hade förra gången. Då började det duggregna och vi funderade på att gå in men efter lite regnkläder så fortsatte vi med krocket som Carl-Anton vann. Att gå ner och runt jordkällaren med ett ägg på en sked var inte så svårt, jag gick på 30 sekunder.

Roger Ersson lägger an för att skjuta....bom.  

Något nytt och mer udda var LP-kast. Ni kan själva se bilderna hur det gick till.

Övre bilden. Gunnar kastar sina tio skivor med rätt bra resultat. På under bilden kan ni se hur skivorna hamnade. Det var cirklar med tre, två och ett poäng.

Gunnar på väg med ett ägg därav den suddiga bilden.  

Efter grenarna blev det kaffe och sen musiktävling i 50 och 60-tals musik. Då Roger var med fanns det inte en chans att vinna något där. Men då Roger hade fixat både svenska och utländsk musik och inte fick vara med så kom jag i alla fall tvåa efter Britt-Marie.

Carl-Anton och Roger under musiktävlingen, Carl-Anton kollar vinstlistan, jag vann iallafall ett dubbelalbum med countryklassiker. Samt en vaggande blomma i avstressningssyfte  driven av solljuset.

Dagen var späckad med program och min dotter Lina skulle åka hem från Mantorp och Rickard Andersson, hon skulle komma med tåg till centralen i Norrköping klockan 21.00 där Gunnar och jag skulle jag skulle möta upp. 

Dessförinnan hade Carl-Anton ett förslag. att vi skulle åka in till Nyköping och göra ett studiebesök på förlaget Parthenon.  19.30 drog vi så iväg. Det var mycket intressant och det var många boktitlar jag var sugen på. Hittade en som jag köpte. "Egyptens nycklar, jakten på hieroglyfernas gåta" av Leslie & Roy Adkins. Carl-Anton visade också hela serier av böcker rörande rymden vilka jag redan hade. Gunnar hade inte den serien så han köpte hela serien. Så Carl-Anton fram en serie på tolv böcker som jag inte hade och som jag bara måste ha. Nu har jag den.

Carl-Anton guidar oss på förlaget Parthenon där en ansenlig samling böcker fanns till försäljning, mycket intressant.

Några av den samling på 12 böcker som jag införskaffade till mitt privata bibliotek.    

Efter besöket i denna gedigna boksamling bar det så av till Norrköping för att hämta Lina. Då hon, väl framme tog upp telefonen för höra hur långt vi kommit körde jag in på stationsområdet. Efter lite stopp på Maxi invid stationen, då Lina var lite sugen på lökringar bar det så av hemåt. Väl komna mellan Västerås och Sala hade en fruktansvärd bilolycka nyligen inträffat. En fyrhjuling och en bil hade krockat varvid mannen på fyrhjulingen kastats i gatan och blivit ihjälkörd av en annan mötande bilist. Då en förbipasserande stannat för att ge assistans hade även denne blivit på körd av ytterligare en bil. Så vi fick vända och åka över Salbohed och var hemma 00.30

Flera bilder

  Roger och Carl-Anton utanför den vackert belägna stugan.

Alla samlade vid bordet. Jag, Roger, Carmen, Carl-Anton och Britt-Marie. Foto:Gunnar

Undertecknad skjuter...prick

 Carmen spelar ett parti krocket.

Carl-Anton tar tid när Britt-Marie springer med ägget. 0.35

Jag med Clas nya bok Naturfenomen.

Det har inte blivit så mycket skrivet på bloggen i sommar, men det ska vi väl ändra på framöver.

Den här sommaren har varit helt fantastisk både vädermässigt och när det gäller familjelivet.

Det har blivit en del resor, dels Åland, Linköping, Mantorp och Vadstena. UFO-Sveriges Rickard Andersson har varit hos Lina i Sala nära en hel månad. Fredagen den 12 augusti skulle Rickard hem till Mantorp, jag körde hem honom och Lina följde med dit för att tillbringa tiden en vecka i Mantorp hos Rickard. Jag åkte hem på lördagen för att jobba med UFO-Raden nummer 4 som skulle vara klar den 15 augusti.

Min del av UFO-Raden blev så gott som klar på dagen då den skulle.

En god lunch hos Rickard och Lina innan jag entrade färden upp mot Sala

Jag har också hunnit med en trevlig resa till Leksand för att hälsa på Syrran som var på läger vid Knotgården med RSMH. Ett fint ställe vid en liten sjö. Där bjöds det på lunch bestående av pasta och köttfärssås. Därefter fortsatte Gunnar och jag till Tällberg där Gunnar aldrig varit. Tällberg är en av tre av mina oaser i Sverige jag återvänder till då jag har möjlighet, de andra två är Gränna och Gotland.Vi tillbringade nästan hela dagen i Tällberg.

Överst en vy över det vackra Tällberg och under Hotellet Dalcalia  där UFO-Sveriges delegater bodde under Riksstämman i Rättvik 1991.

Färden gick sedan vidare till Leksand för en liten enkel middag, strips och lövbiff. På vägen hem passerade vi Leksands Knäckebrödsfabrik. Då vi passerade sa Gunnar att vi skulle egentligen varit in och köpt lite bröd, det är ju så gott. Vi tittade på varandra så gjorde jag en u-sväng och åkte tillbaka den kilometer vi tillryggalagt under vårt samtal. Där var det full rullians på försäljningen. Gunnar köpte en brödburk full med knäckebröd, själv fick jag 10 kilo knäckebröd andrasortering för 100:-.

Gunnar utanför Leksands knäckebröd.

I kväll avslutade Gunnar, Bosse och jag semestertiden med en konsert på kurorten Sätra Brunn. Det var den Irlandsinspiererande gruppen The Waves. En grupp otroligt skickliga musiker som på ett otroligt sätt trakterar diverse instrument bland annat dragspel, mandolin, gitarrer banjo fiol mm. Huvudrepertoaren är irländsk pubmusik samt Countrymusik.

The Waves

Under pausen pratade jag med sångaren i gruppen och bad om en klassisk countrylåt "The Orange Blossom Special" En låt om ett tåg. Låten gjorde stor succé då en massa ungdomar bildade en kedja som ett tåg och dansade genom hela publikhavet, det var otroligt att se och att min låtönskan skulle starta en sådan härlig reaktion. Därefter samlades dom framme vid scenen och dansade den klassiska amreikanska towstep. Man avslutade konserten med den legendariske countrystjärnan John Hartford´s klassiska låt "The man of constant sorrow"

Igår nåddes jag av det tråkiga sorgebudet att ufologen och författaren Hilary Evans har gått ur tiden. 

Jag kände inte Hilary, men träffade honom några gånger under en stor ufokongress i London 1983. Han satte spår och var en man man inte glömmer när man träffat honom. Lång med sitt vita skägg och sitt axellånga hår och en myckte snäll blick som strålade gemytlighet. 

Under åren 2002, 2003, 2004, 2006 och 2008 samt två gånger under 2010 var Clas Svahn och Håkan Ekstrand över till Hilary och emottog enorma donationer i form av böcker, tidskrifter och mycket annat. En av gångerna var det Anders Persson som ersatte Håkan. I september i år var det meningen att Clas och Håkan skulle åka dit igen och emotta mera material. Den frågan står nu öppen. 

Hilary Evans hade stor respekt för UFO-Sverige och AFU och visste att hans älskade samlingar skulle komma i mycket goda händer. 

Hilarys bortgång ger ringar på vattnet över hela ufovärlden. Det är ett stort tomrum han lämnar efter sig. 

Den 7 oktober 1996 besökte Hilary Evans Sverige och AFU, där bilden togs av Håkan Blomqvist. 

Hilary Evans  besöker AFU den 7 oktober 1996

**************************************************

Gunnar Karlsson och Jörgen Granlie  fyller idag den 28 juli 2011. Gunnar 65 år och Jörgen 82 år.

Gunnar ansluter sig därmed till pensionärernas stora skara. Visserligen gick Gunnar dryga året före sin ordinarie pensionering så han har redan smakat på sötman av en fri man. 

Jag lärde känna Gunnar någongång under sena 70-talet eller tidiga 80-talet då vi var anställda på samma företag, det som i dag heter Metso Minerals AB. 

En gång kom han in till mitt kontor i ett ärende då Gunnar höll på med kvalitetskontroll och skulle hämta några borchyrer. Jag hade ett nummer av UFO-Aktuellt låg framme på mitt skrivbord och Gunnar slog sig ner och frågade vad det var för tidinig. Han bläddrade i den och jag sa att han fick den om han var intresserad. Gunnar tog tacksamt emot tidningen och gick vidare.

Det dröjde dock ett bra tag innan Gunnar kom att nämna tidningen och att han hade läst den med stort intresse. "Man kanske skulle gå med" sa han. Så blev det och resten vet vi. Gunnar är en av mina allra bästa vänner man kan tänka sig och han vann allas hjärta i vår organisation. Så småningom behövdes en kassör och eftersom Gunnar varit kassör i Bowlingföreningen i över 30 år utan en enda anmärkning stod valet klart. Därmed hoppade han också av kassörsjobbet på bowlingföreningen och är i dag även kassör i en annan förening, RSMH- Riksförbundet för Social och Mental Hälsa. Behöver jag tillägga att han vann allas hjärta även där. 

I dag har Gunnar och jag rest runt i hela vårt avlånga land med UFO-Sverige, i början med utställningen från Luleå i norr till Malmö i söder. 

Gunnar visar aldrig en sur min eller kommer med kommentarer. Jo när han är riktigt riktigt trött. Men då säger han inte mycket i stället och vem blir inte lite avig när man är trött. 

Gunnar är också en hängiven fotograf och är alltid med mig och fotar på stämmor, möten, planeringskonferenser och till mina artiklar i UFO-Raden/Rapport-Nytt samt även en del till UFO-Aktuellt. 

Här kommer några bilder då Gunnar själv står framför kameran istället för bakom

GRATTIS Gunnar!!!

Gunnar vid hamnen i Västerås där vi ätit en god  portion bakad potatis med skagernröra. Bilden är från juli 2010 för att fira friheten från jobbet

 En tänkande Gunnar i mitt kök i oktober 2009.

  Gunnar är en del av min familj och vi firar oftra stora helger ihop. Här det julen 2009.

   Så två sista bilderna, här vid ingången till Älgparken utanför Morgongåva . Samt vårt senaste besök på AFU dagarna efter översvämningen.

Även min käre vän Jörgen Granlie fyller år idag, hela 82 år. 

jag träffade Jörgen första gången 1976 då både vår förening i Sala och Enköping startat med några månaders mellanrum. 

Jörgen har alltid varit en hängiven vän och medlem samt stöttepelare i Enköpings UFO-förening, med full koll på tidningslager och allt som ska göras vid stugan. Han har medverkat i otaliga tidningspackningar då vi höll till i UFO-stugan.

Jörgen har nu trappat ner verksamheten och slagit sig till ro i Solna, något han gör helt rätt i. Jörgen har liksom Gunnar haft en stark framtoning i UFO-Sverige och tillhör de vi kallar "de gamla legenderna". Jörgen har varit med i styrelsen så länge jag kan minnas. 

Det hade varit rätt fattigt utan vare sig Jörgen eller Gunnar i vår organisation. 

GRATTIS Jörgen. Vi kommer snart och hälsar på Gunnar och jag. 

Här står Jörgen Granlie nummer tre från höger, Gunnar står bakom till vänster om Jörgen.

Sista mötet i stugan innan stängningen. Här står Jörgen nummer 4 från höger.

Att resa i Sverige på sommaren är fantastiskt vackert. Jag har fått förmånen genom arbetet i UFO-Sverige att få se vårt land från Luleå i norr till Malmö i söder. Den här sommaren har jag gjort en hel den resor korta och längre som ger mig ett ännu rikare liv och perspektiv på Sverige. 
En plats jag aldrig varit på var Säterdalen, jag har varit i Säter många gånger, gjort något jobb på Säters sjukhus, men aldrig sett den så omtalade Säterdalen. Nu blev det iallafall av i och med att jag ställde upp som chaufför åt ett par skådespelare samt syrran som skulle köra en barn-och ungdomsteater på friluftsceenen i dalen. Man gav "Trolltider" Det var otroligt fint ställe. Min syster var sufflös men behövde inte rycka in mer än en gång, alla kunde sina repliker. Det blev stor succé och det var fullsatt till sista plats.

 Det var fullsat intill uteceenen i Säterdalen, en stor publiksucce.

Häxan, gestaltad av Margareta Tejne Abelli. Hon var mycket uppskattad av alla barnen. 

Ett annat sevärt äventyr jag inte velat missa var besöket på Älgparken i Gårdsjö kanske knappt tre mil från Sala. Vi fick en guidad tur på traktorkärra. Guiden Rolf har byggt upp parken från grunden och i början var det inte en som trodde på honom. Nu tror alla på hans idé. Där finns 14 älgar från stora tjurar till unga kalvar och då en ny kalv föds, ligger Rolf ute med kalven i hagen de första tre nätterna så den vänjer sig vid människor på en gång. Tala om eldsjäl. Det finns fler sådana än UFO-Sverigefolk.

Här står Gunnar vid ingången till Älgparken

  Den pampiga tjuren var medveten om sin rang och status

   Här får han mat av Rolf precis intill min plats på vagnen.  Även en vit älg finns i parken, men det påpekades noga att det inte var en albino  

Vi har även hunnit med att packa nummer två av UFO-Aktuellt, den 21/7. Det visade sig att det fungerade mycket bra trots att vi inte hade stugan i Enköping kvar. Ett rum i Håkan Ekstrands källare fungerade mycket bra och trots att vi bara var tre personer så var det gjort på två timmar. Det var Håkan E. Gunnar Karlsson och jag själv.

Den 18 juli Åkte Gunnar och jag med RSMH (Riksförbundet för Social och Mental Hälsa) på en 24-timmars kryssning till Åland. Mycket uppskattat samt att vädrets makter stod på vår sida. Det var mycket trevligt med god mat och dryck samt trevlig personal. 

  En whisky av märket Dalmore Eos 59 årig kostade 166.250:-, Jag tänkte beställa två flaskor men ångrade mig.  På besök, ett av världens största fartyg.  Skall segla på Caribien men kom till Stockholm nu sommaren 2011. Roligt att ha sett henne. 

En av dom mest uppskattade resor den här sommaren var till min kompis, tillika min dotter Lina´s fästman Rickard Andersson. Alla inom UFO-Sverige känner väl till radarparet Tobias Lindgren och Rickard Andersson. Nu har Tobias flyttat till Norrköping och ett av husen där en av AFU´s lokaler är belägna, mycket lämpligt. 

Vi hann med en liten titt hur Tobias fått det också på vår resa.

Vi startade med ett besök hos Rickards mamma där det bjöds på porterstek med allehanda tillbehör. Behöver väl inte tala om hur många hörn magen stod i då vi åkte vidare.

Fram på kvällen äntrade vi Mantorp där jag varit många gånger på UFO-Sverigemöten, kräftskivor mm, men aldrig varit hemma hos Rickard, det var mycket trevligt. På fredagskvällen var jag bra slut efer resan och värmen i bilen så det var skönt att bara slappa efter att ha handlat lite frukost till lördagsmorgonen. Det blev en stressig pers då vi kom till Citygross knappa tio minuter innan stängningsdags, men det funkade trots allt. 

Vi var uppe vid åttatiden på lördagsmorgonen då Rickard hade ett späckat program för oss. Först till Linköping och Flygvapen muséet, något jag drömt om i många år. Nu blev det trots allt av och det var en upplevelse, att se alla flygplan från förr och nu. En uppbygd stridsledningscentral fanns i ett rum samt mycket annat att se på. 

Det mest svärda var nog ändå vrakdelarna från den av sovjet nerskjutna DC-3´an. Planet försvann den 13 juni 1952 med åtta mans besättning. Ryssarna erkände sedan att man skjutit ner planet över internationellt vatten. Planet var borta i 51 år. Till historien hör ocksåa tt man skickade upp två Catalinaplan för att söka efter överlevande, oljefläckar eller vrakspillror. Ett av Catralinaplanen blev också nerskjutet av rysk militär. 

Natten mellan den 18 och 19 mars 2004 lyfte man upp planet som idag alttså finns att beskåda på Flygvapenmuséet. 

Efter besöket på muséet åkte vi vidare till Vadstena. Där intog vi medförd matsäck bestånende av mackor och ägg samt dricka, det senare var viktigt då värmen var tryckande och kvav. Vadstena visade upp sin allra bästa sida och det var otroligt pitorekst och vackert med de små affärerna och sedan det pampiga slottet med den gamla bron som man drog upp föra tt fiender inte skulle kunna rida in på borgården under 15-16-hundra talen. Staden som fick stadsprivilegier på 1400-talet ligger intill Vätterns strand. 

   Rickards mamma Katarina och Emma kom bra överens.   Rickard utanför huset där han har sin bostad.  Då var vi framme vid Flygvapenmuséet.                                                                I mitten en SK-60, ett plan som jag själv flugit som passagerare.

  Den vackra DC-3´an som den såg ut innan nerskjutningen norr om Gotland.

   Några av de många vrakdelar som finns samlade i detta stora glasrum, för bevarandet är rummet helt i vacum.

   Gunnar på den gamla klaffbron till slottet i Vadstena                                        På hemvägen gjorde vi så ett stopp på AFU, där det varit översvämning på grund av ett gigantiskt skyfall något dygn tidigare. Vattnet hade på sina ställen stått en och en halv meter. Nu blev det mesta av samlingarna inte så kadade som tur var. Men det ger en tankeställare. 

 Gästade AFU, på bilden: Lina Tellander, Anders Liljegren, Gunnar Karlsson och Håkan Blomqvist. Själv står jag bakom kameran.

Att tiden går fort det vet vi alla. Men när vi den 2 juli var bjudna ner till Carl-Anton och Britt-Marie Mattssons sommarstuga för lite festligheter så sa jag att ett var två år sedan vi var där sist. Då påtalade Carl-Anton och Clas med flera att det var fem år sedan sist. Inte undra på att man känner sig gammal ibland. Men före festen i Nyköpingstrakten så var det en del jobb att göra. Nummer tre av UFO-Raden skulle ut. Det gick planenligt och på fredagen den 1 juli gick den ut till läsarna.

Det var en underbart fin och varm dag när vi (Irre Bredin, Linda Friman, Rickard Andersson och jag själv tog oss ner till Nyköping och Carl -Anton och hans fru. Carl-Anton hade lagt ner massor mad tid och möda för att göra det så hemtrevligt som möjlingt för oss alla. Vi blev nog närmare 15 personer. Det blev kaffe, tippspromenad, femkamp och lite annat smått och gott, bland annat skulle vi leta skatter. Skattjakten gick väl så där, men roligt hade vi. Tippspromenaden var givande både i bär- och historiehänseende. Vi stötte på massvis med smultron, samt att Carl-Anton berättade om den gamla Vägen (Riksettan) som gick genom vad som idag är skog, men man ser  fortfarande vallar och dikeskanter som utmärker dess väg på den tiden man körde med häst och vagn. Även ett monument visade Carl-Anton på, detta i form av ett av dåvarande Televerket satt upp som utmärkte var den livsviktiga kabeln gick som förband Sovjetunionen med USA och den så kallade (röda linjen) som skulle användas i händelse av ett storkrig. Efteråt blev det god mat och sen in på småtimmarna var det bara Linda, Irre och jag kvar. Då hade vi en nostalgikväll med musikgissning på gamla 60-talslåtar. Där vann Irre över mig. 

Carl-Anton hade fixat priser till allt och tipspromenaden vanns av Anders Liljegren och jag själv med Clas som god tvåa. 

Carl-Anton hade en del  prylar som han skänker till AFU. Här är det Anders Liljegren och Håkan Blomqvist som tar emot.

  Mycket smultron fanns det och en del fick mycket med sig tillbaka

Här är det Roger Ersson och Clas Svahn som samspråkar, kanske om Elvis

Här visar Carl-Anton den stolpe md text från Televerket som visar var den så viktiga kabeln mellan Öst och Väst går.

Den 4 juli var ett ödeets dag i UFO-Sveriges historia. Gunnar och jag stämde möte med Anita Andersson (ordförande i Enköping-Sala UFO-förening) Vi skulle dit och plocka ut det allra sista från UFO-stugan och sen lämnade vi ifrån oss nycklarna som vi haft sedan 1980. Där har varit styrelsemöten, planeringskonferens, fältundersökarkurs vid ett tillfälle, packning av UFO-Aktuellt samt alla föreningens vår- höst och julfester. Allt detta är nu ett minne blott. Det kommer att kännas när man åker förbi mot Strängnäs, den väg som jag kör allt som oftast.

  Troligen sista pratstunden utanför det tidigare tidningslagret.

Här vilar en del av femkampsgänget ut efter tävlingarna. Det är Eva Andersson, Håkan Blomqvist, Irre Bredin och Linda Friman.

Även här på hemmaplan har det varit skönt med träffar mellan kompisar och annat. 

I går lördag den 9/7 var Gunnar och jag och hälsade på vår kompis Bosse Pokimica och hans fru Eva på deras kolonilott dom köpt, mycket trevligt med kaffe, ett par öl och en massa hallon.

    Talgoxarna kom och åt ur handen och satt kvar på handen tills dom ätit klart av det bröd som gavs. Riktigt roligt.    Det du Linda!!                                                                     Hemma på vår gård i stan.....där är det tre av oss som har katt. Alla svarta samt att alla samsas och är vänner, här kan man se alla tre. Min Hamus närmast kameran.

Äntligen är balkongen färdigskrapad och målad. Det tog tid då det kom en riktig regnperiod emellan. Det har varit en riktig, som det heter "A pain in the as"

En snygg och färdigmålad balkong

Gunnar och jag har tagit oss tid med ett par trippar till Västerås och så har UFO-Raden/Rapport-Nytt blivit klar och ska packas innan jag har riktig "semester". En resa ska till först och det är till Nyköping på lördag den 2/7 med lite sommarfest hos Carl-Anton Mattsson i hans sommarstuga. Det är alltid roligt att träffa honom, en riktig UFO-Sverigeveteran.

En favoritvy från Västerås, en mycket trivsam sommarstad bara dryga tre mil från Sala.  

Som jag skrivit om tidigare så har UFO-Sveriges Rickard Andersson och min dotter Lina funnit varandra riktigt ordentligt och Rickard har nu varit i Sala över en vecka. Både Rickard och Lina är suvärena på matlagning och härom kvällen bjöds det på jättegod middag hemma hos Lina, bestående av rotfrukter med chilli, fläskkotlett och zatciiki, stavas det så?

En mycket god middag hos Lina och Rickard  

I kväll 29/6 kom Håkan Ekstrand över med UFO-Raden och det blev en trevlig stund med honom syrran Rickard och Lina och kaffe. Håkan har mycket med sitt hus och sen jobbet så man får räkna det som ett under när han sätter sig ner och fikar en stund. Det är iallafall roligt då vi har upplevt mycket tillsammans under nästan 50 år vi varit kompisar.

Nu ska jag ta det lite lugnt ett tag innan jag ska börja med nummer 4 av UFO-Raden. Trevlig sommar.