Alla har nu fått UFO-Raden nummer 1 2012 som ska ha den. Jag har precis i dagarna färdigställt nummer två som ska iväg snart. Det är ett arbete som tar sin tid och samtidigt är det så himla roligt.

UFO-stugan i Enköping har gått sitt slutgiltiga öde till mötes. Enköpings UFO-förening fick 1980 hyra stugan tillsammans med Fältbiologerna som efter dryga året hoppade av och UFO-föreningen fick ta över hela kontraktet. 1997 gick vi så ihop med dom och bildade Enköping-Sala UFO-förening och stugan blev flitigt använd av oss alla. Där träffades vi varje onsdagskväll i över 30 år. 1989 flyttade UFO-Aktuellt´s tidningslager till det lilla uthus som stod på gården och samtidigt började vi paketera tidningen där för distribution till alla läsare. Många av UFO-Sveriges styrelsemöten hölls i stugan samt vid ett tillfälle hade vi fältundersökarkurs där. Vi turades om att klippa gräset på somrarna. Det var Jörgen Granlie, Roland Andersson, Gunnar Karlsson och jag själv som hade den biten. Arnold Idebring, mångårig ordförande i föreningen var en av de som varmast vurmade för stugan och ville att det alltid skulle vara snyggt och prydligt inne och ute. Hans sambo knäskurade golven vid åtskilliga tillfällen  inför jul, vår och höstfester som alltid hölls i stugan. På gården hade man loppis och många var de som kom och köpte lite prylar, kopparpannor och annat för att utdryga föreningens ekonomi.

Så 2010 kom dödsstöten då vi blev uppsagda från stugan. Detta berodde på två saker i stort, den nya vägen drogs på annat håll och tomten som ligger mitt i en korsning E-18 - Riksväg 55 blev attraktiv. Dels att Enköpings kommun beslutade att alla hyreslokaler skulle bedriva kommunal verksamhet. Alltså fick vi flytta. Enköpings kommun är kända för att utarma föreningslivet.

Enköping-Sala UFO-förening går inte under för den skull utan vi träffas hemma hos varandra. Senast hos Arnold Idebring och Irene Åkersén på Fagerskogen där vi hade årsmötet.

Våren har kommit och i dag den 22 mars åt vi frukost på balkongen för första gången i år.

Det är en bemärkelsedag i dubbel bemärkelse då min dotter Lina fyller 27 år. Det ska vi fira den 31 mars då mitt barnbarn Emma fyller två år och då hela familjen samlas i Sala.

Det ska läras i tid. Här är det min filippinske flickvän Irene Perales som fått lära sig packa UFO-Raden/Rapport-Nytt

Den vackert belägna UFO-stugan, i folkmun bland Sveriges alla ufologer låg fint utefter E18 - väg 55 mot Strängnäs. 

Ofta var det full aktivitet vid stugan under möten och packning av  UFO-Aktuellt.

I dag ser det ut så här på platsen var stugan var belägen.

Här står Gunnar Karlsson där vi alltid parkerade våra bilar för i och urlastning av tidningar och annat material som skulle till och från stugan.   

Februari månad har varit festernas månad riktigt ordentligt i år.

Först var det En kompis som fyllde jämt, sen var det min flickvän Irene som blev 40 år, sen lördagen den 25 fyllde vår gemensamme vän Medy Limjoco också 40 år. Inte nog med det så är det skottår och då den 29 februari fyller min käre vän Håkan Blomqvist 60 år på rätt dag vilket inte infaller mer än vart fjärde år.

Medy Limjoco hyllades den 25 med pompa och ståt som brukligt är i den filippinska kulturen. Många var det vänner och släktingar som hade slutit upp i den trevliga lokalen på Brandthovda. Det blev massor med god mat och tårtor och mycket sång och musik.

Min flickvän Irene beskådar det dignande matbordet och jag tänkte i mitt stilla sinne, "Hur ska jag orka smaka på alla läckerheterna".

Irene till vänster i mitten med födelsedagsbarnet Medy Limjoco och de tre tårtorna med tio ljus i varje.   

Håkan Blomqvist är nog den ende jag känner som fyller på skottdagen den 29 februari. Idag fyllde han 60 år. Jag grattade honom på facebook men har inte hunnit med att ringa i denna stressiga tid då Lina flyttar ner till Mantorp. Vi har kämpat i ett för att få allt klart. Förlåt mig Håkan men du var inte bortglömd.

Jag har känt Håkan B som vi brukar säga eftersom det finnes en Håkan E (Ekstrand) också. Håkan B är en av förgrundsfigurerna i Arkivet för UFO-forskning - AFU - . Håkan tillbringar åtskilliga timmar i månaden tillsammans med Anders Liljegren med flera i de källarlokaler där AFU är belägna. Jag säger belägna för det rör sig om inte mindre än 7 lokaler fyllda med ovärderliga skatter i bokform, bilder, ljudband, filmer, klipp rapporter och mycket mycket annat. 

Håkan är alltid på den soliga sidan av livet och jag har aldrig sett honom sur eller arg någon gång och när man ringer och vill komma till AFU och "snoka" så är det aldrig omöjligt. Han är också en av de som varit med längst i ufo-rörelsen redan under sin tid i Södertälje.

Håkan tillhör de många kallar "legenderna" inom svensk ufologi och jag känner mig stolt att vara en av hans vänner.

Grattis Håkan så här i elfte timmen!!

Håkan Blomqvist vid min sida under ett besök på UFO-Sveriges

kansli vintern 2010.

Den 18 februari firade vi Irene Perales 40-årasdag som egentligen fyller hon den 29 januari, men då passade det inte beroende på att hennes syster med familj var bortresta.

Hon blev ordentligt firad samt även vi att vi nyligen beslutat oss för att försöka leva ett liv tillsammans. Maten var jättegod med olika blandningar av både europeiskt och filippinskt. Jag som alltid vurmar för god mat fick verkligen mitt lystmäte. Ska väl inte ta upp för mycket av det eftersom jag alltid i efterhand får höra det av vissa personer. Det gör ju ingenting för jag står för vart enda ord jag skriver.

Det blev också mycket gott att dricka både till maten och efteråt.

Sen en födelsedagstårta som inte går av för hackor. Jag har ibland fått mig tillsänt bilder från Filippinerna där man visar vilka konstverk man kan göra av en tårta.

Efter blev det disko och dans för de som ville och kvällen avslutades som alltid på filippinskt vis med karaoke. Kul att lyssna på allas varianter att sjunga en låt, en av dom bättre som kom på tapeten var "I can´t stop loving you". Den som Ray Charles gjorde så popis. 

Vi somnade vid ettiden och var pigga uppe till frukosten vid 8-tiden.

Nu har det irriterande förkylningsviruset slagit till igen. Fattar inte vad som hänt, för var man förkyld några dagar sen var det över och det tog kanske ett par år innan jag blev förkyld igen. Men nu börjar det med ont i halsen, sen kommer hostan. Den sitter i mellan 3-6 veckor och uppträder helt oprovocerat. Jag tänker ...äntligen, så bara som ett stick i bröstet sen är det färdigt igen och en hel natts sömn förstörd.

På ufofronten är det mycket. Många samtal och det är tydligt att folk har hittat telefonen igen. Det ringer mellan 3-5 samtal per dag. Det är roligt och sen forumet är det roligt att jobba med. Nu väntar jag bara på UFO-Raden nr 1. som snart är på g från tryckeriet.

Från Irenes födelsedagskalas var det ingen som behövde går hungrig. Mycket delikat alltihop mycket tack vare

Josie och Ulf, Irenes syster och svåger.   

Irenes födelsedagstårta överlämnades av oss alla. Gjord av en av Irenes vänner. I bakgrunden Irenes svåger Ulf

och systern Josie längst till höger.

Vi blev också hyllade för vår förlovning och som brukligt var alla nyfikna på vad man var före "kuf". Alla önskade

oss lycka till. 

Först den 29 januari fyllde Irene 40 år, jag åkte dit med material till en tårta så fixade jag den åt henne innan vi åt mat. Därefter var vi ute på en liten tur och sen dagen efter blev det en tårta till de som inte var hemma på födelsedagen.

Tårtan jag fick ihop blev inte så tokig och alla tyckte om den då den tog slut rätt så fort.

Tårta nummer två dagen efter blev en konventionell tårta från Johanssons i Sala. Men först lite filipinsk mat i form av bland annat nudlar i stark sås.  

I dag den 7 februari fyller Rickard Andersson 40 år. Förr var Rickard en hyvens kille och parhäst med Tobias Lindgren båda i Mantorp. Men tiderna förändras och ibland till det bättre. Tobias hamnade i en strategiskt bra lägenhet uppe på en av AFU´s lokaler i Norrköping och Rickard blev förälskad i min dotter Lina och nu ska hon och barnbarnet flytta ner till Mantorp den 29 februari. Det är en lösning som man får leva med och det blir ännu roligare att träffa dom då det inte blir vardagsmat så att säga. Jag önskar dom all lycka och jag har fått en ufokompis som svärson, inte illa det heller. 

Sen väntas det mer spännande tider då dom väntar tillökning under sommaren. Då blir jag morfar igen och det ökar bara stoltheten.

Vi kommer att åka ner till Mantorp på fredag den 10/2 och hem på söndag då vi även ska hämta upp Irene för några dagar med mig i Sala.

Rickard och Lina hemma i vardagsrummet i Sala 

En bild tagen av Gunnar Karlsson den 25 oktober då vi gjorde ett besök i Västerås. Det är bloggaren, Rickard och Lina. 

Själv har jag ägnat dagen åt städning som också måste göras ibland hur trist det än är. Dock minns jag en skylt hemma hos en äldre dam på det boende där jag jobbade sista tiden innan pensionen. "Lite dammråttor är ett tecken på att du gjort något roligare än att städa". Det var en mycket bra paroll.

I övrigt väntar jag på första årsnumret UFO-Raden/Rapport-Nytt som är under tryckning. Jag spånar precis efter nytt material till nummer två.

Dagarna fylls med göromål. Den 21 januari höll UFO-Sverige sitt första styrelsemöte för året på sedvanliga Hotell Lilton i Ängelholm. Vi var sex stycken som inte fick plats i år och serviceinriktad som Anna Nielsen på Lilton är så hade hon fixat ett annat hotell åt oss till samma pris. Det blev Hotell Riverside vilket visade sig inte vara ett dugg sämre. 

Mikael Karlsson, Tora Greve (gäster) och Tobias Lindgren RPC, lyssnar noga på vad som sas på mötet

Kerstin Uberlacker och Michael Cavanagh filmade för den kommande dokumentären om UFO-Sverige

Mötet klarades av på ett par timmar sen blev det genomgång av Martin Jonssons  efterlämnade material som visade sig vara mycket värdefullt för inte minst AFU. Det blev också mycket intressanta diskussioner kring det kommande Norrlandsprojektet. Allt under dagen och kvällen då TV-teamet filmade i stort sett allt.

Klockan 19.00 var det bokat bord på Restaurang Telegrafen. Själv valde jag garlicfillé med potatisgratäng vilket visade sig vara ett mycket bra val.

Efter maten blev det som brukligt lite öl och mycket snack på ett av rummen. Runt midnatt var Gunnar Karlsson och jag trötta så vi gick de trehundra metrarna till vårt Hotell.

Som en trogen samlare av elefanter fick Gunnar Karlsson emotta et praktexemplar av Håkan Blomqvist 

Hemresan på söndagen gick delvis genom ett vackert vinterlandskap med nysnö på den hängande trägrenarna efter motorvägen. Vi var hemma klockan 18.00 trötta och glada att vara hemma igen.

Min flickvän Irene Perales har varit på besök några dagar igen. Lina min dotter, som är en driftig tjej föreslog att nu skulle våra filippinska vänner få smaka på riktig svensk husmanskost. Hon valde Rotmos och fläsklägg. Något som varken Irene eller min vän Antonio Pastoril hade varken smakat eller hört talas om. Antonio hjälpte till att skala rotfrukter och Irene höll koll på lilla Emma som var i sitt esse och ville upptäcka allt mellan himmel och jord. 

Lilla Emma var mycket  förväntansfull på hur rotmos och fläsklägg skulle smaka

Till vår förtjusning föll den svenska maten i god "mage" och dom åt två stora portioner. För säkerhets skull hade Irene laddat riskokaren ifall det inte skulle vara gott.

Mot kvällen körde jag hem Irene till sin syster Josie Maldita som bjöd på en välsmakande filippinsk soppa på kött grönsaker och Sinigang na mav gabi, en orientalisk kryddmix som jag inte kan beskriva smaken på, den måste upplevas.

Efter den kulinariska dagen bar det av till Enköping och Enköping-Sala UFO-förenings första styrelsemöte för året. Vi höll till hos Irene Åkersén och Arnold Idebring eftersom den legendariska UFO-stugan i Ullunda nu jämnats med marken. Bland annat skulle vi fastställa tiden för årsmötet som förläggs till den 24 februari i Enköping på samma ställe.

Lina var på spexhumör och glad över de nyvunna vännerna

Irene och Emma trivdes bra ihop 

I dagarna har jag startat med UFO-Raden/Rapport-Nytt nummer 1 2012. Tiden går fort och planerna går bra hittills.

Det blir ett möte framöver, Styrelsemöte i Ängelholm 21 januari. Ett spännande år inom UFO-Sverige kan jag nästan

skriva under på. Riksstämma i Örebro i maj har vi också framför oss.

Här går man i sin dagliga gärning och plötsligt kan den så kallade kärleken slå till. Nu ska man inte ta ut något i förskott då det är så nytt. Vi har dock chattat och pratat i telefon. Så idag beslöt vi att ses. Det var som att dra undan mattan föll pladask och samma kände Irene Perales, jag talar om.

Vi tar det lugnt, pratar massor, äter middag tillsammans. Hon bor i Västerås och jag har träffat hennes släkt och det var välkomnande känsla direkt. Hon träffade Emma och Lina en snabbis också innan vi åkte upp till en genmensam vän, sen tillbaka till Västerås.

Trevligt med lite hjälp med maten, det blev thaimat, sötsur sås och ris.

Emma fann sig väl tillrätta hemma hos vår gemensamma vän Antonio Pastoril  

Ovan: Irene Perales och Antonio Pastoril.  Samt Emma och Antonio läser reklamblad från Media Market   

Det är nytt år och i sedvanlig ordning samlades hela familjen inför den stundande nyårsaftonskvällen.

Klockan två anlände Gunnar och syrran Anna-Nita, senare kom Lina Rickard och Emma. Det är alltid trevligt och lite högtidligt när man samlas för ett glas glögg medan potatisen kokar. Därefter hjälps alla åt med dukning, framplockning och ljuständning.

När ljusen tänts då är det bara att hugga in på maten 

När allt är framdukat och ljusen tänds på bordet som seden i vår familj bjuder då är det startskottet för den efterlängtade nyårsmiddagen. Det har med åren sparsamt in på en del delikatesser då man i alla fall inte orkar med allt.

Mina tankar gick också till de andra i familjen som var hos de sina. Sandra och Tea som var här i mellandagarna med lite härliga delikatesser. Fårfiol var ett uppskattat inslag på bordet i år. Alla tyckte det var så gott.

Efter maten var det lite småprat och snart var det dags för den sedvanliga "Grevinnan & betjänten". Tror man skrattar lika mycket varje år.

Annars var det sparsamt med TV-tittande förutom Skavlans årskrönika som var mycket sevärt.

Emma som blivit så pass stor nu så hon kan vara med på ett annat sätt var mycket glad och lockade till många skratt under kvällen fram till åttatiden då hon somnade så sött.

En trevlig sak som vi ufologer uppskattar är att många bytt ut nyårsraketerna mot UFO-ballonger. Det är en mycket spektakulär syn när kraftiga ljus kommer tyst seglande över himlen som en riktig invasion. Skulle kunna föreställa sig detta utseendet på natthimlen och det skulle komma en flotta från en annan civilisation hit till jorden.

Det visade sig till allas förvåning att Emma tycket om både sill och rödkål som är syrligt och inte alltid går hem

Lina med sin älskade Rickard uppskattade verkligen Nyårsaftonen. Det var ju också deras första tillsamanns

En liten pratstund eftermaten i väntan på kaffe och TV

Emma är mycket förtjust i mon lilla UFO-maskot och ville att

den skulle vara med i firandet och varför inte 

GOTT NYTT ÅR och god fortstättning alla kära bloggläsare. Hoppas att 2012 kommer att bli ett bra och rikt år för oss alla.

För några år sedan gav jag ett nyårslöfte och det är att aldrig ge några nyårslöften. Tänk att jag har hållit det löftet i alla år.

Jag minns min barndoms jular hemma med familjen. Jag har aldrig i hela mitt liv tillbringat en jul någon annan stans än hemma. Men föräldrar går bort och tiderna förändras. Man får andra traditioner med sina barn och i år var det första gången i mitt liv jag firade julen utanför hemmet. Lina, Rickard och Emma åkte ner till Mantorp för att fira jul och då ville dom naturligtvis att vi skulle samlas hela familjen hos Mattias, Rickards bror och hans barn. Det är klart att man vill tillbringa julen med sina anhöriga, så på fredagen drog vi ner allihop, syrran, Gunnar och jag till Linköping för en träff hos Rickards mamma där det väntades en god middag med stek. Det var en middag värd att minnas för alltid.

Rickard Andersson med sin mamma Katarina hemma hos Rickards bror Mattias 

Därefter bar det iväg till Rickards bror Mattias ett par kvarter bort för inkvartering. Vi tog så en sväng till centrum av bostadsområdet för lite inköp. En sväng in på systemet var givet där jag hittade en öl av sällan skådat slag. En flaska på 75cl. till priset av 57:-. Det måste vi bara smaka. N´ice Chouffee var namnet. Det var inte alls dumt men knappt värt priset ändå.

Den här ölen är värd att testa, en gång i alla fall. 

Julaftonen nalkades och jag for för att hämta Rickards mamma. Vi samlades till en angenäm julmiddag hos Mattias där vi med barnen och allt var nio personer.Vi skulle vara tio men Lina var dålig på grund av graviditeten. Det var mycket tråkigt och innan middagen tog jag bilen och drog iväg för att se om hon ville och orkade följa med, men icke. Hon bättrade dock på sig och kom cyklande till Mattias senare på kvällen bra mycket piggare och alla var glada.

Emma stortrivdes med Mattias pojkar och höll igång precis hela dagen, under middagen gick TV´n med Kalle Anka och hans vänner i vanlig ordning. Efteråt var det klappöppning och barnen var verkligen på alerten. Vi vuxna väntade till kvällen då vi körde ett julklappsspel med tärning där man skulle ha två lika för att få ett paket. En enda gång fick jag två lika vilket föranledde att jag sedan fick sno ett par paket av någon annan. Det blev ett par välbehövliga handdukar samt en chokladask. Bra att ha och bjuda på på Nyårsafton.

Den natten somnade jag nästan på en gång jag lagt huvudet på kudden, i och för sig gör jag alltid det.

Min syster Anna-Nita och Rickard i ett ömt ögonblick innan maten på julafton

Trots att det fanns mycket att göra ville Emma sitta hos morfar ibland och vila sig.

På juldagen skulle vi fara hem, hem till Katarina, Rickards mamma och hämta Emma som skulle med till pappa i Sala, det tog ett ag att stuva bilen, Emma i barnstolen, Syrran och Gunnar, sen alla väskor, julklappar och barnvagn i skuffen. Efter pusslande av Rickard och Lina gick det bra vi drog iväg strax före 11. Klockan 14.30 ganska precis åkte vi in i Sala för avlämnande av Emma, vagn och halva packningen, sen hem med Gunnar och till sist hem trött och mör med en underlig känsla i magen. 

Jag bytte om till mysdress och lade mig på soffan i vardagsrummet, då kom frossan, sen in på toa, därefter stupade jag i säng och somnade och vaknade klockan nio på annandagen och inte ett spår av vare sig frossa eller magont. Konstigt. Men jag hade i alla fall haft en helt underbar julafton i Linköping med hela familjen.