Årets midsommarfirande var mer än traditionsenligt. Först var vädret något helt otroligt vackert och varmt, vi har nog inte haft en sådan fin midsommarafton på åratal. Tea, Peter och Ninni kom över och genast började vi ta en titt på min bil som efter några veckors hackande bara lagt av helt. Den sade helt enkelt upp sig. Det skulle bli för dyrt att laga. Peter och jag gjorde ett tappert försök att få igång den efter att varit till OK och fixat nya tändstift, fördelarlock och rotor hade dom naturligtvis inte inne och på vår fråga blev svaret att man skulle sluta med bildelar. Konstigt kan man tycka. Det är ju dock en av Sveriges största bensinstationer med tillhörande tillbehör. Men nej Nu är det bara Biltema och Mekonomen som gäller, ja om man inte vill åka till Volvo och betala skjortan för reservdelar förstås. Efter att vi slagit våra kloka huvuden ihop Tea, Peter och jag så ansåg vi att det kommer att komma mer fel och det är inte kul att se tusenlappar flyga iväg gång på gång.

Men nu var det midsommarafton och vi dukade fram det klassiska som ska vara. Sill, färskpotatis, lite snaps till de som ville och sen tändes grillen. Alla njöt av maten, vädret och sällskapet. Anna-Nita, min syster hade tagit semester och farit upp till Kramfors där hon firade midsommar med sin kompis och hennes barn och barnbarn. Hos mig var det Gunnar, Ingrid, Tea, Peter, Ninni och Rottweilern Bella Därefter hade vi lovat Ninni att hon skulle få besöka lekparken som i Sala blivit känd vida omkring för sina många attraktioner.

Ninni gav sig inte förrän morfar Mats som hon alltid säger hoppade in in en gunga som hon satte full fart på. Midsommaraftonen var räddad för både Ninni och oss andra.

Tea, Gunnar, Ninni, Peter och Ingrid samt hundarna Bella och Jakob dåsar efter midsommarmaten i skuggan.

Jaja, skratta ni, Ninni sätter fart på gungan med morfar Mats under det att hon bara njuter åt sitt busiga tilltag.

Så var det då bilproblemet. Tea kontaktade mig några dagar senare att hon letat på Internet och funnit ett antal potentiellt möjliga bilar man skulle kunna titta på som både passar mig och plånboken. enligt plånboken?? Då blir det nog en sparkcykel sa jag till Tea. Men men, Tea hämtade mig och vi startade jakten. Överallt kammade vi noll från Örebro till Eskilstuna och Uppsala.  Många bilar såg bra ut men så började man ...eller Tea på att syna dom närmare....nej..vi gav upp.
Hemma i Skyttorp åt vi en jättegod skinksås med grönsaker och potatis sen blev det lite TV innan jag somnade gott.

Efter frukosten och då vi fått Ninni till lekis for vi runt lite i Uppsala utan vidare resultat. Tea hade dock en adress i Täby som ligger rätt nära Uppsala så vi for dit. Två möjliga bilar fanns som var värda att kolla på. En V-40, grön metallick samt en vit 740 av 1992 års modell. V-40´n gick bort nästan direkt, återstod 740´n. Den var vit som min andra och en del saker som jag inte hade tidigare, bland annat automatlåda. Det hade jag inget emot så efter provkörning och genomgång där vi fann 0 rost, bra motorgång, kamrem bytt allt annat tipp topp, välskött av förra ägare och besiktad ett år framåt slog vi till. Hemfärden, där jag bland annat skulle hämta Anna-Nita som kom tillbaka från semestern i Kramfors med Y-buss var som en dröm. 

Min gamla Volvo som jag köpte för cirka tre år sedan av Sandra har tjänat mig troget hela tiden och gått som ett urverk...men även bilar blir gamla och trötta.

Ett riktigt fynd till ett bra pris.

Nu blir det till att tvätta och vaxa så lystern kommer fram mer.

Den andra juni ville Lina och Rickard att jag kulle komma ner några dagar till Mantorp och kombinera det med de årliga flygdagarna på Malmen. 2012 är ett år fyllt av historiska jubileum. Det är 100 år sedan den första militära flygningen genomfördes i Sverige och även 100 år sedan Carl Cederström, den "flygande baronen", startade den första svenska flygskolan. Även bilen Saab har jubileum, 75 år sedan den första bilen kom. 

Mycket att se alltså. Nu kunde vädret varit bra mycket bättre än var det var. Under flygdagen var det +8 grader och blåsigt och regnet hängde i luften. Vid 14-tiden steg det till +12 grader för att solen behagade titta fram troligen oroad av allt väsen åstadkommet av diverse jetmotorer helikoptersmatter.

Vi fick bra parkering bara på andra sidan gatan om museet.

Emma hade inte tid att frysa för det fanns så mycket intressant att titta på.

Helikopter 14 flyger liggande på sida, en mycket avancerad manöver. 

Väl nere på marken igen.

Två av mina absoluta favoriter, SK60 (Saab 105) överst som jag själv haft den äran att följa med i vid ett tillfälle.

Samt DC3´an som det finns endast tre stycken kvar av i Världen. (Undrar om det stämmer)  

Nu var jag ju mest intresserad av hur Lina mådde eftersom hennes mage hade blivit väldigt stor. Lilla Linnéa ligger där inne och gör sig ständigt påmind. Snart är man morfar igen. 

Vi både handlade och grillade på lördagskvällen och pratade om söndagens flygäventyr.

Vi var på plats vid Flygmuseet strax efter klockan nio på söndagsmorgonen och det skulle bli en lång kall dag. Det var ändå fascinerande att se alla dessa flygplan och annat som försvarsmakten visade upp. För att inte tala om uppvisningarna. Jag var nog mest häpen över den stora tunga Helikopter 14, som flögs av en av världens skickligaste piloter. Den gjorde inte mindre än två loopingar samt att man flög med den liggande på sida, inte framåt utan i rotorns riktning.

Senare på dagen kom det schweiziska teamet PC7 och gjorde en magnifik uppvisning där man mötte varandra och flög lott om lott över fältet med endast tre meters marginal mellan vingarna. Även en uppvisning samtliga plan J29 Tunnan, A32 Lansen, J35 Draken, A37 Viggen, Saab 105 SK60 och Jas Gripen i diamantflygning över publiken. En härlig syn för en flygintresserad. Även en massa annat stod på programmet.

Vi fick även se en simulerad undsättning av en attackerad Helikopterdivision Där fyra helikoptrar kom till undsättning och det blev mycket eldgivning. Detta för att visa hur det kunde gå till i Afghanistan.

Vid 16-tiden hade vi fått nog av både kyla och regn och begav oss hem mot Mantorp.

Jag hade under hela tiden en otäck astmahosta som i dags dato ännu inte givit med sig helt. Läkarens ordination var att öka på kortisondosen och jag tror faktiskt att det börjar hjälpa något.

Gunnars och min månatliga resa till Västerås visade sig bli en extra trevlig dag. Vi har tagit för vana att ta en sväng till Västerås en gång i månaden, uträtta lite ärenden, gå till systemet och kolla om man fått in några nya ölsorter.

J dag skulle Gunnar klippa sig på sin sedvanliga salong och jag passade på att ta en sväng till biblioteket under tiden. Gunnar var så gott som klar då jag kom tillbaka och då skulle det sitta fint med ett mål mat. Vi styrde kosan mot vårt stamställe Mongolian Barbique som i själva verket drivs av kineser. Men maten är toppen och man får äta så mycket man orkar av förrätt, varmrätter och efterrätter.

Då vi passerade den upphöjda plattan med det ufoliknande taket höll man på att plocka upp instrument av sällan skådat slag. Då vi kom ut var det ett gäng ungdomar från Bankock som just då var på turné i norden och nu kommit till Västerås för en tvådagars uppvisning av traditionell thailändsk folkdans. Vi stannade och tittade och blev mer och mer fascinerade av deras dansteknik som måste ses, går inte att förklara. Man höll på kanske en timme med två olika dansgrupper bestående av både pojkar och flickor i 15-års åldern.  Dom har en föreställning i morgon kväll 13/6 16.00 - 17.00 för den som är intresserad som läser det här före onsdagskvällen.

En av dansgrupperna som uppträdde på Zigmatoret den 12 juni.

Mycket graciösa flickor som framförde denna traditionella thailändska folkdans.

Villigt ställde alla upp för publikens  fotograferingar samt att man fick ansluta sig till gruppen för fototagningar.

Gunnar var också fram och hedrade deras besök.

När en av flickorna kom fram till mig passade Gunnar på att fota oss.        

På väg hem passade vi på att hälsa på vår kompis från Sala som flyttat till Västerås Carina Eriksson.

Gunnar på balkongen med Carina Eriksson fd  Salabo. 

På ufofronten är det väl inte direkt lugnt men det börjar mojna lite mot sommaren. AFU i Norrköping har emottagit över tre ton material från England. Det är nog femte året i rad som våra mannar varit över plockat ihop mycket intressant materiel.

Själv väntar jag på UFO-Raden/Rapport-Nytt som ska packas, samt även UFO-Aktuellt innan man kan ta semester.

Till alla älskare av östasiatisk mat. Bloggarens smockfulla

tallrik med diverse godsaker.  

Håkan Ekstrand

Till sist men långt ifrån minst vill jag passa på att gratta Håkan på födelsedagen.Håkan blir 62 år den 13 juni.

Grattis Håkan!!

Vill gratta Anders Liljegren på födelsedagen.   Jag brukar tänka ibland, vad vore AFU utan Anders....

Varje gång jag kommer ner till Norrköping och AFU (och det har blivit rätt ofta nu den sista tiden genom att min dotter Lina bor i Mantorp med sin älskade Rickard Andersson, även han en veteran nu mera i UFO-Sverige.) Finner jag Anders fördjupad i något projekt vid datorn, eller plockandes upp böcker eller tidskrifter som donerats till biblioteket. 

Jag lärde känna Anders någon gång i slutet av 1970-talet. Han är inte den som visar sig så mycket utåt genom föredrag och liknande, det överlåter han till Håkan Blomqvist. Nej Anders jobbar i det tysta och får saker gjorda. Han och Håkan samt flera har byggt upp ett gediget bibliotek och arkiv från en lokal till tio till bredden fyllda lokaler. Man kan kalla det ett storverk. I dagarna kommer det hem ännu mer från England dit Clas Svahn, mångårig medlem i AFU´s styrelse, Håkan Ekstrand, Carl-Anton Mattsson och Anders Persson, dom har med sig ett antal ton material som kommer per lastbil. Då får Anders ännu mer jobb då han nu även går i pension. Någon gång har Clas sagt när han far mot Norrköping med bilen packad med material..."Anders kommer att bli vansinnig"... men se, det tror inte jag, nej Anders vill se arkivet växa ytterligare och han har visioner om något större enat på samma ställe. Vi får se, Anders brukar få till det.

Hoppas nu du får en riktigt bra födelsedag Anders, det är du värd.

Anders Liljegren på sin plats i AFU 

Här är en promille av det material som finns och förvaras på AFU. Kartongerna i förgrunden finns nu på sin plats

i själva tidningslagret som ligger längre ner efter samma gata.  

Under ett antal år har försäljning av böcker mm via nätbutiken på UFO-Sveriges hemsida skötts av Irre Bredin i Kolbäck. Nu ämnar dock Irre gå vidare med sitt liv och flytta till Norge. I all hast var vi då tvungna att ta hand om allt material Irre samlat i sin friggebod på gården utanför hennes hus i Kolbäck. Det beslutades att jag och Gunnar Karlsson skulle fixa så allt material kom till AFU i Norrköping. Vi hyrde en minibuss och på lördagsmorgonen den 19 maj for vi till Kolbäck för att lasta in allt som Irre hade i friggeboden och forsla det till AFU. Vi var hos Irre strax efter klockan 9 på lördagsmorgonen. Irre var i full färd med att packa alla böcker i pappkassar och kartonger samt vi startade omgående med att börja bära ut till bilen. Det tog lite drygt en timme att lasta allt. Clas Svahns alla böcker, UFO-Aktuellt, dekaler samt annat material som samlats under årens lopp. Även ett minst sagt tung förvaringsskåp och ett bord skulle med.

Irre Bredin har börjat packa och bära ut en del av materialet som ska fraktas till AFU i Norrköping. 

Irre jobbar för att få fram allt som ska med till AFU.

Efter fika, mackor och lite kakor styrde vi så färden mot AFU i Norrköping där Håkan Blomqvist och Tobias Lindgren lovat möta upp.

Klockan 13.00 körde vi upp vid AFU´s lokal där tidningslager förvaras. Håkan och Tobias stod och väntade och genast började vi lasta ur allt och ner i källarlokalen intill tidningslagret. Efter tre kvart var allt klart och vi tog oss lite vatten innan vi skulle åka vidare till Lina, Rickard och Emma. Då vi var nere i Norrköping och min dotter Lina bor i Mantorp utanför Linköping var det givet att göra en visit och sova över till söndagen. 

Kilovis med böcker som måste forslas till AFU. 

Det blev grillat, en god öl och sedan kaffe, tårta och en god årgång Famous Grouse whisky på det så var dagen räddad. Emma blev jätteglad då jag klev in i hennes rum och tog upp henne. Nu skulle det visas allt som fanns i rummet....På min arm satt Emma och pekade på i stort sett allt och sa "titta".

Väl nere i Norrköping klockan 13.00 

Det blev en tur till City Gross för att handla lite mat. Väl hemma igen satte Rickard i gång grillen och det blev karré potatisgratäng och grönsaker samt en öl till.

Till efterrätt blev det tårta, kaffe och whisky .   

Blir herrarna nöjda med den här .

Jag behöver väl inte säga att v i somnade ganska gott efter den dagens arbete.

Vaknade vid 8 på söndagen och steg upp. Frukost med lilla Emma samt att v i beslutade oss för att åka vidare då Gunnar skulle göra ett stopp på IKEA i Västerås för att införskaffa en bokhylla. Efter lite mat på IKEA var det bara att starta den kilometervandringen  genom IKEA´s lokaler för att komma till lagret där man själv kan hämta sina saker,s en till kassan. Nu var det söndagskväll och både Gunnar och jag var trötta. Men helgen hade varit givande och nyttig då allt material kommer på samma plats. AFU bara växer och växer.

Man saknar inte kon förrän båset är tomt, ett ordspråk jag hörde från min mamma många gånger.

Nu vet jag vad hon menade. Jag tillbringade några underbara, men vädermässigt kalla dagar med Irene i Sala.

Har vetat hela tiden att hon skulle åka hem till Filippinerna och Kananga den sista april. Men på något vis så skjuter man det trista och tråkiga framför sig och det är bra att man inte går och förstör sista tiden med att oroa sig mm.

Liten fest med väninnan Anna-Belle innan dagen D. 

Vi pratade och åter pratade, gick i stadsparken, var i centrum, hemma, åt god mat och njöt riktigt av tiden som var kvar. Så kom då morgonen den ödesdigra dagen 30/4. Vi hade mycket att stå i, handla åt RSMH, växla pengar på banken till dollar mm. Klockan 17.10 skulle planet gå så vi beslutade åka i tid ifall något skulle hända. Nu var tack och lov avgångstiden ändrad från 07.10 på morgonen vilket inneburit att vi hade fått åka redan vid tretiden på morgonen. Det medförde också vissa komplikationer då vi kom fram men inga som inte gick att lösa snabbt. 

En sista promenad ner till centrum 

Vi parkerade bilen på uteparkeringen, tog en vagn och lastade väskorna. Väl inne i avgångshallen var det nästan helt tomt på folk vilket var en lättnad. Nu var det bara att gå fram och checka in väskorna. Första beskedet blev att det var så pass tungt att det blev en avgift på nära tusen kronor. Då fick vi gå till andra sidan hallen och växla till kronor då dom inte tog dollar, sen tillbaka och fick ett kvitto med ett långt nummer som vi skulle slå knappa in på en dator för att få bordingcard. Sagt och gjort. Info på skärmen löd. "Passagerare finns inte", försökte igen med samma resultat. Då fick vi ånyo gå till disken. Jaha sa tjejen, planet är ju ombokat därför stämde inte numret. Jag ska hjälpa er. Så fixade den biten sig och väskorna gick iväg. Nu kunde vi äntligen ta en paus i 50 minuter innan Irene var tvungen att gå ombord (16.30). Jag var nog den som var tvungen att vara skärpt då Irene var både nedstämd och lite nervös inför den långa resan hem. Som tur hade vi Gunnar med oss som ett stöd för mig för innerst inne var jag inte heller så värst glad.

Så kom då det oundvikliga avskedet vid gate 16. Irene gick igenom detektorn och vinkade innan hon försvann in mot planet.

Gunnar, som var ett otroligt stöd och jag gick tillbaka till Sky City för att få en skymt av när KLM-planet skulle lyfta mot första anhalten, Amsterdam. Hon skulle sen landa i Manila första maj klockan 12.15 svensk tid (18.15 lokal tid).

När så planet lyfte var det en stor klump i halsen. 

Nu tröstar jag mig med att om hon inte åker hem och ordnar med papper och allt som ska till för att få komma tillbaka så hade vi inte en chans att få återförenas.

Klockan 18.00 i går kväll loggade Irene så in på Facebook, då var hon i Angeles hos sin mamma. Vi chattade ett par timmar och allt hade gått jättebra hela resan. Tack och lov.

I dag den 2/5 chattade vi också länge för nu hade Irene nog den jobbigaste biten kvar. 25 timmar med buss till Tacloban. Där ska hon ordna med mer papper samt att hon redan har en tid för intervju som jag fixat med ambassaden. Sen är det bara att vänta och vänta.

Irene och Gunnar på väg mot avgångshallen

Allt klart för avgång, men först kaffe.

På väg hem med en lång resa framför sig.    

Lördagen den 14 april var det styrelsemöte på AFU i Norrköping. Det var det jobbiga mötet in för årets Riksstämma där budgeten för kommande period ska läggas, det var inkomna motioner som ska behandlas, i och för sig var det bara en motion med den var rätt komplex. Efter mötet  blev det bärande av i runda tal 150 boklådor från Evansbibilioteket som skulle på plats i det nyrenoverade rummet. Det var en trevlig dag och allt skedde med glatt humör och många glada skratt så som det alltid är när styrelsen för UFO-Sverige träffas.

Fredagen den 20 april var det så dags för ytterligare en resa till AFU, denna gången med fem kartonger UFO-Aktuellt som blev över då vi packat tidningen till prenumeranterna några dagar tidigare.

Min flickvän Irene Perales som inte var med den 14 april fick nu istället chansen att se lite av AFU´s lokaler och Håkan Blomqvist berättade lite om biblioteket, tidningsarkivet och resten av verksamheten. Det blev lite kaffe och macka innan vi drog vidare till vår slutdestination Mantorp för att hälsa på Lina, lilla Emma och Rickard. Dom mådde oförskämt bra och efter lite fika och prat åkte vi till City Gross för att handla lite inför helgen. Det var kallt och nerresan hade varit alla årstider med snöfall i Katrineholm, solsken norr om Norrköping och regn utanför Linköping.

Kvällen var trevlig och vi kollade lite på den nya Shelock Holmes filmen i två delar, del två såg vi på lördagskvällen.

Håkan  Blomqvist berättar och visar Irene runt i AFU´s lokaler. Irene sa bar en sak då hon kom in...waaoow!!

Lördagsmorgonen gjorde vi oss i ordning efter frukost för att åka in till Linköping där målet var Gamla Linköping där Lina gärna ville gå in på Cloetta och inhandla lite choklad. Vädret var ok och rundturen blev gemytlig där vi besökte en gammal handelsbod  som det var för cirka hundra år sedan, en bank och ett otroligt träsnideri med fantastiska konstverk. Ett tryckerimuseum gjorde stort intryck på mig som jobbar med en tidning samt höll på med tryckeri och trycksaker de senaste 16 åren jag jobbade på Metso Minerals AB i Sala.

För Irene var det mycket fascinerande att se allt det gamla Sverige hade att bjuda oss innevånare på. Själv kommer jag ihåg både den gamla handelsboden utanför Stockholm dit mamma skickade mig att handla ibland och där jag fick några fem öres kola för besväret. Samt på museet den gamla blytypsättaren som ännu användes till i början av 1980 då maskinparken på Salatryckeriet moderniserades.

I veckan nu väntar jag nya UFO-Raden/Rapport-Nytt nummer två som vi ska skicka ut till alla läsare. Har i dag (den 23 april) skrivit färdigt en artikel till nummer tre som ska ut innan sommaren.

Sven-Olof Svensson jobbar som vanligt vid sin dator och skulle just svara på ett mail från Clas Svahn

Irene blev sugen på att skriva ett stooort brev när hon fick se den gigantiska pennan som ligger som prydnad

och går faktiskt att skriva med på riktigt.

Väl i Mantorp tog vi en promenad och från bussterminalen ser man Rickard och Linas hem i vad som jag tror är

Mantorp´s högsta hus. 

Samtliga på promenad i Gamla Linköpings  kullerstensgator. Irene med Emma i vagnen medan Lina och Rickard

ägnar sig åt varandra en stund.

Både den gamla handelsboden till lika banken var roligt att se.

Till sist en bild Irene tog på en av de gamla tryckpressarna på boktryckarmuseet . 

Senvintern och vårarna är det alltid tid för årsmöten i de olika föreningarna. Så även för RSMH´s Västmanlandsdistriktet. Jag stod som representant för Sala RSMH vilket inte är allt för betungande. Nu var det årsmöte den 12 april i Hallstahammar. Där blev jag vald som ordinarie ledamot i styrelse vilket omfattar föreningarna i Sala, Hallstahammar och Västerås. Det är en utmaning som verkar trevlig för att inte tala om viktig för de som står i behov av RSMH och dess medlemmar.

Leif Kihlberg, ordförande Eva Snellman-Villén från Hallstahammar RSMH samt Annelie Vahlberg från Västerås

 UFO-Sverige hade styrelsemöte på AFU i Norrköping lördagen den 14 april. Det började med lunch i Hageby centrum. Därefter for vi till lokalen för styrelsemöte där bland annat budgeten skulle gås igenom. Punkterna klubbades ganska snabbt och mötet var avklarat på tre timmar. Nu är det bara att få ut lite material till den som senare skall vara med på riksstämman som kommer att hållas i Örebro i år. 

Efter mötet fanns det alltid saker att ta tag i, bland annat skulle ett hundra tal boklådor flyttas från en av lokalerna till nya Evans-biblioteket. AFU besitter nu tio lokaler i anslutning till varandra och det är en imponerande samling material. Från rapporter till böcker, tidskrifter, pressklipp, ljudband med intervjuer och radioprogram, videokassetter DVD. Allt är material från hela världen. AFU är nu helt klart världens största arkiv för material rörande ufofenomenet.

Ganska trötta och möra kom vi så hem till Sala vid 20-30-tiden.

Clas Svahn och Håkan Ekstrand går igenom ett par punkter på dagordningen.

Jag själv för protokoll och Mikael Karlsson lyssnar uppmärksammat på alla inlägg.

Tråkigast men viktigast är budgetmanglingen som gick riktigt snabbt och smärtfritt den här gången. Här är det

en bestämd Irre Bredin och Clas som lyssnar på Håkans genomgång.

En imponerande syn. Ändå är det en promille av allt som finns i AFU´s gömmor.

Anders Liljegren som tillsammans med Håkan Blomqvist är de som ansvarar för AFU. Tyvärr saknade vi Håkan

som var sjuk vid tillfället för mötet.   

Tiden går fort och den 31 mars fyllde Emma två år. Dom kom till Sala för att fira med morfar och det var helt otroligt roligt att ha både Lina, Emma och Rickard här en helg.

På fredagskvällen kom Gunnar med en present (dockan Alice) eftersom han skulle vara borta på lördagen. Sedan under lördagen kom det 24 personer förutom Salabor, från både Skyttorp och Stockholm. Lina började dagen med att baka kanelbullar och jag hade gjort sockerkaka och alla hade massor med presenter, från dockor till en jätte banandocka tror från något TV-barnprogram. B1 tyckte jag Lina sa, som hon fick av sin faster Anna med sambo André. Farfar, farfarsfar, farmor kusiner ja alla var samlade. Man tänker inte på hur stor släkt man har nu mer förrän alla samlas på ett och samma ställe.

På söndagen tog vi en tripp till Västerås och Erikslund för att Lina ville köpa lite kläder för presentkort Emma fått. Så blev det kaffe på Ikea, och lite handling på CityGross innan hemfärd där vi gjorde pannkakor som alltid varit en tradition innan Lina åker vidare.

Presenterna haglade fullkomligt över Emma i form av dockor presentkort grattis kort med ljud  mm.

Banandockan B1 var verkligen stor, större än Emma, här håller Ninni Onerhed dockan för att visa storleken. Faster Anna kollar på Emma.

När lugnet lagt sig var det dock snuttefilten som var bra att ha i alla fall. 

Klockan 17.11 började tåget röra sig mot Norrköping och Emma stod i fönstret och kollade på morfar och Irene.