Tiden går så fort och senast jag skrev på min blogg var efter UFO-Sveriges Riksstämma i Halmstad den 3 maj.

Nu är snart maj slut också och jag har gjort mitt jobb med nummer tre av Rapport-Nytt som ska ut innan det blir "sommarlov". UFO-Sverige tuffar annars på som vanligt med vår nye ordföranden Anders Berglund. Clas Svahn är nu vice ordförande och kan därmed jobba med mycket annat och kommer att vara precis lika aktiv som tidigare fast med lite andra saker. Anders sköter den biten som ordförande och jag fortsätter oförtrytet att ta hand om kansliet och Rapport-Nytt med mina medarbetare.

UFO-Sveriges nye ordförande Anders Berglund.

Den 22 maj var jag kallad till min cancerläkare för lite samtal då värdena har stigit något och nu var det dags att göra något åt det menade läkaren. Det blir hormonsprutor en var 24´de vecka till att börja med. Tur att det för det visade sig inte vara den billigaste Apoteket hade att bjuda. 6000:-/spruta. Nu är det tur att det finns högkostnadsgräns så för mig blev det 607:- vilket är mycket ändå när man endast har pensionen att luta sig emot. Nu får vi se vad för biverkningar det för med sig.

Vi miste en kär vän och medlem i UFO-Sveriges förra styrelse just i prostatacancer, Jörgen Granlie, Enköping, senare Solna. Han blev 83 år och vi glömmer honom aldrig.

Det har varit mässa i Sala, helgen den 24, 25, 26 var det Industrimässa på simhallsområdet som samlade mycket folk. Jag hade inga planer på att besöka den i år men så ringde min sambo Irene att hon var där med sin väninnas dotter och ville att jag skulle komma och då offrar man sig förstås. För lillflickan som var med så var det Eurovisionssångaren David Lindgren som drog och Patricia fick hans autograf vilket gjorde henne salig. Dessförinnan hade Lill-Babs uppträtt vilket jag missade.

Som sambo med en flicka från Filippinerna kommer vissa förpliktelser och glädejeämnen och samma kväll den 25 maj var det stor Filippinsk-Svensk sammankomst i Eskilstuna. Det var "Damayan sa Sweden". Damayan står för samhörighet och dessa tillställningar och fester hålls med jämna mellanrum. Det var jag, Irene, Anna-Belle Pastoril med dotter Patricia som deltog från Sala.

Det var mycket storslaget med mycket god mat, föredrag och tal av Presidenten för Filippin-svenska föreningen Reverent Allan Forcado. Därefter var det stor underhållning med filippinska sångare/sångerskor och dansgrupp från Västerås. Mycket trevligt och ni kan se lite bilder här nere.

På väg hem blev det aningen komplicerat då man stängt av Kvicksundsbron för reparation samt total avsaknad av skyltar eller pilar hur man skulle komma till Västerås. Kön vid bron bara växte tills några klev ur och frågade ett par arbetare som beskrev hur vi skulle åka. Det blev en lång omväg över Kungsör, Köping och sen Västerås, Sala. Vi var hemma vid midnatt trötta men glada och upprymda av alla gamla och nya vänner vi träffat och fått under den gångna kvällen.

Så lite bilder:

Ett dignande matbord som det alltid är på filippinska fester.

Logotypen för Filippinerna -Sverige, Damayan.

Honörsbordet där styrelsen och Presidenten sitter.

På väg in till lokalen, Anna-Belle, Irene & Patricisa.

Irene med sina kompisar, dansgruppen från Västerås som uppträdde ett antal gånger i olika klädstilar.

Anna-Belle och Presidenten för Damayan, Allan Forcado.

Jag hann också få en stunds samtal med Allan Forcado innan han åkte vidare. Är ni observanta så ser ni hur man

håller varandra i händerna på loggan, samt hur Mr. Forcado håller mion hand, bevis för samhörighet. Lite stolt faktiskt.  

Till sist  Elsa Cano, Roberto "Boy" Raganas, Irene och Anna-Belle.

Fältundersökarkursen 2012 är genomförd. Den första kursen hölls 1977 i Lersäter utanför Kolsva. Själv har jag bevistat alla kurser utom en då den gick av stapeln på min 60-årsdag 2005. Då höll vi till i Barken utanför Smedjebacken.

De senaste fyra åren har vi varit på Hållsta konferens utanför Eskilstuna. Ett gemytligt ställe med god mat, bra lokaler, rum och personalen som har gjort allt för att vi skulle trivas. Nu stänger man dock ner då det inte är lönande längre. Det är vi mycket ledsna över.

Cirka 35 personer hade anmält sig och tre hade fallit bort på grund av sjukdom. Bland dom Håkan Blomqvist som var den som skulle ta biten om AFU.

Det har blivit en tredition att deltagarna kommer redan på fredagskvällen för inkvartering och lite fika och en macka, sen samlas man och pratar om kursen, hur det var förr och framtida planer. Allt i trevlig stämning med några öl.

Den här kursen skiljde sig lite från dom andra då vi alltid har delat på folket, nybörjarna i en lokal och fortsättarna i en annan. Men nu hade vi hela kursen i gemensam anda och den röda tråden var konspirationsteorier. Det är också en del i det hela och det finns många bevis för det. Ta till exempel månlandningen. Har den ägt rum frågar sig en del. Palme-mordet är en, Estonia och jag kan radda upp en hel massa här.

Efter frukosten på lördagen blev det en presentaion där alla fick tala om vad dom heter och gör. Hela dagen gick ut på konspirationer inom både UFO-fenomenet och i andra sammanhan. Detta för att visa att man inte ska tro på allt man hör. Gunnar Wall, författare och föredragshållare och expert på just konspirationer höll ett mycket uppskattat föredrag om bland annat både Palmemordet och andra konspirationsteorier. Efteråt hade vi ett grupparbete med temat; Hur förhåller vi oss till konspirationsteorierna.

På söndagen forstatte vi med att presentera AFU, världens största arkiv. Det blev vittnesteknik/vittnespsykologi med Kaj Hahne som har stora erfaerenheter av den biten som varande Polis.  

Clas berättade och visade både bilder och filmsnuttar om Norrlandsprojektet.

Kursen avslutades med Rapportarbete och bilder på UFO och vad det egentligen kan vara man fotograferat.

Extra roligt var det att så gott som hela familjen deltog på den här kursen. Både Lina, Emma och Linnéa som är drygt fyra månader. Emma är 2½ år och många beundrade henne som nästan hela lördagen satt med och lyssnade utan vare sig gnälla eller bli otålig. Lite på kvällen och på söndagen men det förstår man.  I pausar och raster sprang Emma runt och charmade alla deltagare och ibland höll hon till i receptionen med Mia och Eva-Lena.

Den efterkommande utvärderingen var enhällig att det var mycket givande och bra kurs. Nu får vi ägna kommande år att leta efter en annan kursgård och hoppas att det blir åtminstone nästan lika bra som Hållsta.

Kursdeltagarna med Emma, Lina och Rickard längst bak  där även Tage Bång från Töreboda satt. Längst fram

Anders Berglund.

Clas Svahn hälsar alla deltagarna välkomna till årets fältundersökarkurs.

Från Norge kom en trogen deltagare Ole-Jonny Braenne som är ordförande för UFO-Norge. Bakom honom

sitter Tobias Lindgren på vår Rapportcentral.

Rickard  Andersson och Lina Tellander stod för en del av försäljningen av böcker, T-tröjor och tidningar.

Clas Svah passade på att få ett samtal med våra långväga gäster Pelle Persson Härnösand och Jocke Eriksson

Timrå.

Kaj Hahne i samatal med Gunnar Wall under en bensträckare.

Lina med Linnéa och Emma i väntan på maten.

Emma trivdes bra i famnen hos Hållsta´s värd Eva-Lena Meison.

Också en alltid återkommande och populär företeelse är i anslutning till

misstolkningar, att skicka upp några så kallade UFO-ballonger.

Att ta en gruppbild är inte alltid så lätt, speciellt när marken lutar nerför. Här står Eva-Lena Meison på stegen

och Pia Perrault håller i stegen.

Resultatet blev mycket bra och alla kom med till slut.

På lördagskvällen dukades det till fest i vanlig ordning, det blev lax, potatis och hemgjord sås till det. Glass, vispgrädde och kladdkaka som efterrätt. Allt var mycket gott.

Till sist Hållsta Konferens egna trivseltjejer Pia Perrault och Eva-Lena Meison.

Det händer mycket i världen som gör att man får skriva om historian. Tittade på Vetenskapens Värld i kväll. Av en slump har man hittat det som verkar vara världens första dator på havsbottnen mellan Grekland och Italien. Måste ta reda på mer den daterade åldern mm. Det fick mig att tänka till bara. Det vi lär oss i skolan när det gäller jordens historia varar bara en kort tid. Sen kommer det nya data som gör att man måste skriva om vissa delar, så varar det några årtionden, sen är det dags för nya rön som upptäcks och så håller det på.

Här kommer en annan historisk sak som jag hittade på Facebook och som vi vetat länge nu. Rymdschyttlarna har gjort sitt och pensioneras nu en efter en och Här är det Endeavour gör sin sista resa till Californa Science Center där den förmodligen blir museeföremål.

Rymdfärjan på sin väg till Science Center i Californien

Något annat som jag är storligen förvånad över är att jag på äldre dagar har fått vad man kallar "gröna fingrar". Tycker som naturvän mycket om blommor och andra växter men har haft lite svårt att få något att ta sig här hemma. Nu har jag i allafall lyckats hålla en Cyklamen vid liv. Jag fick den på min 60-årsdag och i år 7 år senare blommar den för fullt. Lika är det med den så kära Doktor Wsterlunds hälsoväxt. Det började med en och nu har jag inte mindre än sex stycken alla uppdrivna av ett enda skott.

En cyklamen som fortfarande blommar efter 7 år. Inte illa tyckte man på

Blomsterverkstan  i Sala gallerian.

Våra grannar planterade i våras en amerikansk Solros idag av gigantiskt mått på

nästan  4 meter.

Så till ett glädjande genombrott. På bilden nedan ser ni Irene perales flygbiljet mellan Manilla och Bangkok dit hon den 23 oktober ska åka för att hämta visumet till Sverige. Hon får sen vänta tre veckor innan hon kan lämna Filippinerna för Sverige och Sala.

Biljetten från Manilla till Bangkok T&R.   

Att ha bil är en fördel och man kan ta sig dit man vill, det vill säga när den fungerar. Just nu gör den inte det.

Först var det stöldmuttrar på hjulen som det måste till en specialnyckel för att lossa. Nu är det problemet löst och nya bromsbelägg montarade. Sen var det oljelekage i servon som bara ökade och ökade. Då jag var hos min dotter i Skyttorp och fixade bromsarna skulle vi åtgärda lekaget också, en lätt match....trodde vi. Tea och hennes Peter är suveräna på att fixa i stort vad som helst. Men men, allt har sina begränsningar. Det var bara att byta kopparpackningar. Det var ju lätt, det vara bara et att det läckte ialla fall och ju mer man drog åt bulten ju mer läckte det.

Rätt som det var small det bara till. Då visade det sig att det var en spricka i själva fästet där avtappningskruven sitter och nu gick det riktigt illa. Resultatet blev att Peter fick riva hela styrsystemet, rattstångsfäste och allt eftersom det sitter ihop i en enda axel från hjul till hjul.

Just nu håller man på att montera dit en ny axel, eller en bättre begagnad då en ny går på mellan 4-5 tusen kronor.

Sen har vi även problem med tutan. Den har gett upp, men det är en mindre detalj, tydligen elproblem.

Jag fick åka hem i söndags utan bil, Jessika och hennes kille Jesper såg till att jag kom hem. Jag är lycklig lottad som har en sådan fantastisk familj på att ställa upp. TACK!! Det ska gengäldas, det lovar jag.

Peter i fullfärd med att byta bromsbelägg på bilen.

Sen var det bara att tappa resten av servooljan och riva hela styrmekanismen.  

Även en del av panelen togs bort för att kolla elen till tutan.   

Då jag kom hem i sändagskväll fick jag samtal om att Arnold Idebring var dålig och låg på sjukhus. Arnold blev mycket ledsen då Enköpings kommun rev vår stuga den i folkmun så kallade "UFO-stugan" , det var Arnolds skötebarn. Nu är han allvarligt sjuk. Den 6 juni fyllde Arnold 91 år. Ska åka och hälsa på honom då jag får tillbaka bilen.

En glad  Arnold då vi fick överta stugan i Ulunda.

Arnold och hans Irene Åkersén under ett möte i UFO-Stugan.  Enköping-Sala UFO-förenings träffpunkt i 32 år.

I övrigt går allt sin gilla gång och den 21 oktober har UFO-Sverige styrelsemöte på AFU i Norrköping. Kanske åker vi då på lördagen till Mantorp för vidare färd till Norrköping på söndagmorgon, sen hem.

Helgen efter den 26-28 oktober håller UFO-Sverige sin årliga kurs i Hållsta konferenshotell. Det är alltid roligt att träffa alla goa kamrater från i stort sett hela Sverige. Roligare blir det den här gången då min dotter Lina har anmält sig tillsammans med Rickard samt mina barnbarn Emma och Linnéa kommer också med. Vi måste ju föryngra medlemsskaran i UFO-Sverige.

Just nu är det fullt upp med färdigställande av UFO-Raden/Rapport-Nytt nummer 5.  Sen ska två nummer av UFO-Aktuellt också ut innan årets slut.

Tiden går fort och sommaren har raskt övergått i sensommar. Därmed kommer en del läckerheternas tid. Till exempel i kväll åt jag surströmming i trädgården i den ljumma sommarkvällen. Mycket delikat med tunnbröd och allt som tillhör.

På fredag blir det kräftornas tur att bli uppätna. Det blir UFO-Sveriges traditionella kräftskiva som vi haft mången gång nu, minns inte riktigt. Jag fick i kväll ett samtal från min käre vän Håkan Blomqvist på AFU som gjorde mig lite osäker på när vi startade vårt kombinerade styrelsemöte och kräftskiva  i Mantorp. Skillnaden nu blir att det det hålls i min dotter Lina och hennes Rickard´s hem i Mantorp. Det blir extra roligt.  Roligt är också att jag fick tillsänt mig nya numret av UFO-Raden/Rapport-Nytt nummer 4 i dag. Det är snabbt marscherat,det gillar jag. Ni kan se den här nedan.

UFO-Sverige har ju haft ett antal projekt under årens lopp. 1985 och 1986 var det Projekt Hessdalen i Norge, ett par nog så strapatsrika veckor uppe i de norska fjällen men mycket givande och intressanta. 2002 och 2004 startades Värmlandsprojekten där medlemmar åkte runt och knackade dörr och intervjuade inte mindre än ett par tusen människor om vad dom upplevt. Många var de upplevelser man hade att komma med ända från 1930 och 40 talen då det förekom mycket överflygningar mörka kvällar vinter som sommar, det som kom att kallas spökflygarna och senare spökraketerna.

I och med det kommer jag fram till vårt nya projekt "Norrlandsprojektet" som startar om en vecka drygt. Där kommer ett TV-team med uppdrag från SVT att följa projektets gång.

Jag kommer också att både i UFO-Raden/Rapport-Nytt och på bloggen delge er information antingen efter projektets genomförande eller om något spännande händer direkt rapport.

Så här skrev Kerstin från TV-teamet på min frågeruta.

Gå gärna in på de sidor som anges och kolla både på Facebook och You Tube och kolla.
 

Hej!

Mitt namn är Kerstin och jag arbetar på en dokumentärfilm (med stöd av SVT) om UFO-Sverige. Vi har följt organisationen i två år och fokuserar på UFO-Sveriges undersökning av Spökraketfenomenet - ett fenomen som har förekommit i Sverige i flera decennier, där objekt har rapporterats krascha och landa i sjöar runt om i landet.

Om två veckor följer vi med UFO-Sverige ut på en massiv expedition till en sjö i Lappland. Med på resan tar UFO-Sverige tre specialistdykare, två båtar, en side sonar scanner, allt som allt ett ton utrustning som kommer att flygas in med helikopter.

På vår Facebook-sida (www.facebook.com/ghostrockets) får du uppdateringar och kan följa planeringen och genomförandet av expeditionen. Vi försöker just nu nå ut till intresserade och skulle verkligen uppskatta om du skulle vilja sprida ordet på din blogg.

Se trailer: www.youtube.com/watch?v=0slQwdHE5w4
Facebook-sida: www.facebook.com/ghostrockets
Hemsida: www.ghostrockets.se
Ghost Rockets på Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Ghost_rocke...st_rockets~~HEAD=NNS

Tveka inte att höra av dig om du har några frågor!

Bästa hälsningar,

Kerstin Übelacker
kerstin@ghostrockets.se

http://www.ghostrockets.se

Den andra juni ville Lina och Rickard att jag kulle komma ner några dagar till Mantorp och kombinera det med de årliga flygdagarna på Malmen. 2012 är ett år fyllt av historiska jubileum. Det är 100 år sedan den första militära flygningen genomfördes i Sverige och även 100 år sedan Carl Cederström, den "flygande baronen", startade den första svenska flygskolan. Även bilen Saab har jubileum, 75 år sedan den första bilen kom. 

Mycket att se alltså. Nu kunde vädret varit bra mycket bättre än var det var. Under flygdagen var det +8 grader och blåsigt och regnet hängde i luften. Vid 14-tiden steg det till +12 grader för att solen behagade titta fram troligen oroad av allt väsen åstadkommet av diverse jetmotorer helikoptersmatter.

Vi fick bra parkering bara på andra sidan gatan om museet.

Emma hade inte tid att frysa för det fanns så mycket intressant att titta på.

Helikopter 14 flyger liggande på sida, en mycket avancerad manöver. 

Väl nere på marken igen.

Två av mina absoluta favoriter, SK60 (Saab 105) överst som jag själv haft den äran att följa med i vid ett tillfälle.

Samt DC3´an som det finns endast tre stycken kvar av i Världen. (Undrar om det stämmer)  

Nu var jag ju mest intresserad av hur Lina mådde eftersom hennes mage hade blivit väldigt stor. Lilla Linnéa ligger där inne och gör sig ständigt påmind. Snart är man morfar igen. 

Vi både handlade och grillade på lördagskvällen och pratade om söndagens flygäventyr.

Vi var på plats vid Flygmuseet strax efter klockan nio på söndagsmorgonen och det skulle bli en lång kall dag. Det var ändå fascinerande att se alla dessa flygplan och annat som försvarsmakten visade upp. För att inte tala om uppvisningarna. Jag var nog mest häpen över den stora tunga Helikopter 14, som flögs av en av världens skickligaste piloter. Den gjorde inte mindre än två loopingar samt att man flög med den liggande på sida, inte framåt utan i rotorns riktning.

Senare på dagen kom det schweiziska teamet PC7 och gjorde en magnifik uppvisning där man mötte varandra och flög lott om lott över fältet med endast tre meters marginal mellan vingarna. Även en uppvisning samtliga plan J29 Tunnan, A32 Lansen, J35 Draken, A37 Viggen, Saab 105 SK60 och Jas Gripen i diamantflygning över publiken. En härlig syn för en flygintresserad. Även en massa annat stod på programmet.

Vi fick även se en simulerad undsättning av en attackerad Helikopterdivision Där fyra helikoptrar kom till undsättning och det blev mycket eldgivning. Detta för att visa hur det kunde gå till i Afghanistan.

Vid 16-tiden hade vi fått nog av både kyla och regn och begav oss hem mot Mantorp.

Jag hade under hela tiden en otäck astmahosta som i dags dato ännu inte givit med sig helt. Läkarens ordination var att öka på kortisondosen och jag tror faktiskt att det börjar hjälpa något.

Gunnars och min månatliga resa till Västerås visade sig bli en extra trevlig dag. Vi har tagit för vana att ta en sväng till Västerås en gång i månaden, uträtta lite ärenden, gå till systemet och kolla om man fått in några nya ölsorter.

J dag skulle Gunnar klippa sig på sin sedvanliga salong och jag passade på att ta en sväng till biblioteket under tiden. Gunnar var så gott som klar då jag kom tillbaka och då skulle det sitta fint med ett mål mat. Vi styrde kosan mot vårt stamställe Mongolian Barbique som i själva verket drivs av kineser. Men maten är toppen och man får äta så mycket man orkar av förrätt, varmrätter och efterrätter.

Då vi passerade den upphöjda plattan med det ufoliknande taket höll man på att plocka upp instrument av sällan skådat slag. Då vi kom ut var det ett gäng ungdomar från Bankock som just då var på turné i norden och nu kommit till Västerås för en tvådagars uppvisning av traditionell thailändsk folkdans. Vi stannade och tittade och blev mer och mer fascinerade av deras dansteknik som måste ses, går inte att förklara. Man höll på kanske en timme med två olika dansgrupper bestående av både pojkar och flickor i 15-års åldern.  Dom har en föreställning i morgon kväll 13/6 16.00 - 17.00 för den som är intresserad som läser det här före onsdagskvällen.

En av dansgrupperna som uppträdde på Zigmatoret den 12 juni.

Mycket graciösa flickor som framförde denna traditionella thailändska folkdans.

Villigt ställde alla upp för publikens  fotograferingar samt att man fick ansluta sig till gruppen för fototagningar.

Gunnar var också fram och hedrade deras besök.

När en av flickorna kom fram till mig passade Gunnar på att fota oss.        

På väg hem passade vi på att hälsa på vår kompis från Sala som flyttat till Västerås Carina Eriksson.

Gunnar på balkongen med Carina Eriksson fd  Salabo. 

På ufofronten är det väl inte direkt lugnt men det börjar mojna lite mot sommaren. AFU i Norrköping har emottagit över tre ton material från England. Det är nog femte året i rad som våra mannar varit över plockat ihop mycket intressant materiel.

Själv väntar jag på UFO-Raden/Rapport-Nytt som ska packas, samt även UFO-Aktuellt innan man kan ta semester.

Till alla älskare av östasiatisk mat. Bloggarens smockfulla

tallrik med diverse godsaker.  

Håkan Ekstrand

Till sist men långt ifrån minst vill jag passa på att gratta Håkan på födelsedagen.Håkan blir 62 år den 13 juni.

Grattis Håkan!!

I torsdags packade Gunnar och jag UFO-Raden som skulle ut till läsarna. På fredagen stannade vi till på väg till årets Riksstämma i Örebro, för att posta tidningarna.

Vi var rätt tidiga till Örebro för att det alltid är trevligt att bekanta sig med staden man ska tillbringa helgen. Örebro är för mig en stad man passerar på väg söder ut mot Göteborg och liknande andra platser vi ofta besökt.

En givande start var ju den berömda Svampen som byggdes och stod klar 1957. Efter en väl smakande mos och korvbricka nedanför svampen drog vi oss så upp mot entrén och hissen upp till utkiken som gick som en balkong runt hela svampens hatt. Tyvärr så var det kallt och blåsigt så det var ingen höjdare trots att det var en höjdare om ni förstår vad jag menar. Väl nere drog vi oss till centrum för att checka in på hotellet. Mycket trevligt hotell, Best Western city Hotell. En hotellkedja med många hotell runt om i landet och där vi som reser med UFO-Sverige ofta anlitar vid boende.

Gunnar Karlsson vid Örebros mest kända landmärke "Svampen".

Nu ska vi åka upp och titta på utsikten.

Här känner man sig ganska liten.  

Vi träffade övriga i styrelsen och klockan 15.00 fick vi tillgång att börja lasta in utställningen, gå igenom ljud och bildtillgångar.

Efter lite strul med ljudet till den DVD som alltid går under den externa delen fick vi så hjälp av vaktmästaren som ordnade med en annan widescreen.

Det är alltid ett pusslande hur vi ska ha utställningsskärmar, bokbord och övrig försäljning men till sist löser det sig, så även denna gång.

Här i A-huset  höll vi till en trappa upp .

Här är Gunnar i färd med att bära upp utställningsskärmar till de stora bilderna.

När allt var klart var alla både trötta och hungriga.

KLockan 19.00 var det så samling i foajén för samåk i taxi till matstället för kvällens middag. Själv hade jag beställt fläskfilé på planka som var utsökt god och till det en London Pride.

Tillbaka på hotellet har det blivit tradition att samlas på Gunnars och mitt hotellrum för eftersnack och en öl. Så även denna gång. Det blir alltid gissningar om hur mycket folk det ska komma och hur det varit förr och det är både trevligt och nyttigt med den sociala biten. Vi är helt klart ett sammansvetsat gäng, en stor "familj" som kan umgås och prata om allt.

Lördagen 5/5 startade med årsmötet.Tage Bång, Skaraborgs UFO-förening valdes till ordförande och jag själv till sekreterare för årsmötet.

Det går mycket smidigt när man har ett årsmöte som är väl förberett och allt material ute i något så när god tid för alla att kunna sätta sig in i de frågor som ska tas upp. I år var det en motion från styrelsen angående revidering av stadgar och idéprogram då vi övergår till enskilt medlemskap.

Motionen klubbades igenom i sin helhet och jag kommer därför även att omarbeta årsmötets dagordning efter de nya gällande normerna.

Vid val av av styrelsen gav inga större förändringar mer än att Kaj Hahne, Stockholm gick in som ordinarie ledamot.

Efter lunchen öppnades portarna till den externa delen av riksstämman. Det blev mycket folk på en gång och en ny och populär del var korv, dricka och kaffeförsäljning  som Rickard Andersson stod för.

Första föredraget var Håkan Blomqvist som talade om AFU i historiskt och dagslägesperspektiv. Det drog mellan 70-80 åhörare, efter pausen var det så Clas Svahn som talade om lokala fall i och omkring Örebro. Under dagen fick vi bära in ytterligare stolar då det blev fullt i lokalen och ändå stod det folk efter väggarna för att lyssna och komma med frågor.

Under tiden pågick försäljningen av böcker, tidskrifter, korv och kaffe utanför hörsalen. I rummet bredvid fanns utställningen där det ibland var trångt att ta sig in för att prata med folk.

Som slutledning kan jag säga att Riksstämman 2012 blev en klar succé.

Nästa år blir det Halmstad som drabbas av närvaro. men innan dess finns det hur mycket som helst att göra inom organisationen.

Platsen för kvällens middag var La pampa, Rickard som är en hejare på att hitta bra matställen lyckades även

denna gång pricka rätt.

Själv stod Rickard för korv, dricka och kaffeförsäljningen under dagen, ett mycket lyckat drag.

En annan höjdpunkt var att Anders Berglund och Amanda Fredriksson dök upp

med 5½ månader gamla Ossian som gladde alla med sitt leende och vinkande. 

Anders var fullt sysselsatt med att prata med folk men Amanda och Ossian fick

jag ialla fall ett bra kort på.   

Alla har nu fått UFO-Raden nummer 1 2012 som ska ha den. Jag har precis i dagarna färdigställt nummer två som ska iväg snart. Det är ett arbete som tar sin tid och samtidigt är det så himla roligt.

UFO-stugan i Enköping har gått sitt slutgiltiga öde till mötes. Enköpings UFO-förening fick 1980 hyra stugan tillsammans med Fältbiologerna som efter dryga året hoppade av och UFO-föreningen fick ta över hela kontraktet. 1997 gick vi så ihop med dom och bildade Enköping-Sala UFO-förening och stugan blev flitigt använd av oss alla. Där träffades vi varje onsdagskväll i över 30 år. 1989 flyttade UFO-Aktuellt´s tidningslager till det lilla uthus som stod på gården och samtidigt började vi paketera tidningen där för distribution till alla läsare. Många av UFO-Sveriges styrelsemöten hölls i stugan samt vid ett tillfälle hade vi fältundersökarkurs där. Vi turades om att klippa gräset på somrarna. Det var Jörgen Granlie, Roland Andersson, Gunnar Karlsson och jag själv som hade den biten. Arnold Idebring, mångårig ordförande i föreningen var en av de som varmast vurmade för stugan och ville att det alltid skulle vara snyggt och prydligt inne och ute. Hans sambo knäskurade golven vid åtskilliga tillfällen  inför jul, vår och höstfester som alltid hölls i stugan. På gården hade man loppis och många var de som kom och köpte lite prylar, kopparpannor och annat för att utdryga föreningens ekonomi.

Så 2010 kom dödsstöten då vi blev uppsagda från stugan. Detta berodde på två saker i stort, den nya vägen drogs på annat håll och tomten som ligger mitt i en korsning E-18 - Riksväg 55 blev attraktiv. Dels att Enköpings kommun beslutade att alla hyreslokaler skulle bedriva kommunal verksamhet. Alltså fick vi flytta. Enköpings kommun är kända för att utarma föreningslivet.

Enköping-Sala UFO-förening går inte under för den skull utan vi träffas hemma hos varandra. Senast hos Arnold Idebring och Irene Åkersén på Fagerskogen där vi hade årsmötet.

Våren har kommit och i dag den 22 mars åt vi frukost på balkongen för första gången i år.

Det är en bemärkelsedag i dubbel bemärkelse då min dotter Lina fyller 27 år. Det ska vi fira den 31 mars då mitt barnbarn Emma fyller två år och då hela familjen samlas i Sala.

Det ska läras i tid. Här är det min filippinske flickvän Irene Perales som fått lära sig packa UFO-Raden/Rapport-Nytt

Den vackert belägna UFO-stugan, i folkmun bland Sveriges alla ufologer låg fint utefter E18 - väg 55 mot Strängnäs. 

Ofta var det full aktivitet vid stugan under möten och packning av  UFO-Aktuellt.

I dag ser det ut så här på platsen var stugan var belägen.

Här står Gunnar Karlsson där vi alltid parkerade våra bilar för i och urlastning av tidningar och annat material som skulle till och från stugan.