I dag fick jag nya UFO-Raden/Rapport-Nytt, det är nummer fem och därmed sista numret för i år. Jag är nöjd som vanligt och tycker att alla gör ett enormt bra arbete.

Planeringskonferensen gick bra och det har Håkan Blomqvist skrivit om då jag själv var upptagen på annat håll. Jag hoppas dock kunna få tillfälle en bit in på nästa år att besöka mina vänner i Sundsvall ett par dagar. Kanske förena nytta med nöje.

UFO-Raden nummer 5 2010

Under andra delen av den här månaden far Håkan Ekstrand och Clas Svahn till England på den årliga "turnén" för att hämta hem böcker och annat material från våra engelska kollegor som så generöst skänker AFU en massa värdefullt material. Det hela beräknas till dryga fem ton material, helt omöjligt för dom att frakta hem i Clas bil som tidigare varit fallet. Nu får vi anlita ett åkeri som kör över det till Sverige och Norrköping.

Jag själv planlägger UFO-Raden för 2011 och letar material och kommer väl att återkomma där med ett referat på hur det gått med Englandsresan.

Dessutom trots mailens tidevarv så ringer telefonen varje dag från personer som vill prata ufo, prenumerera eller fråga var man kan köpa böcker mm. Även vanliga pappersbrev kommer så gott som varje dag som ska besvaras.

I övrigt som ni sett har jag inte haft så mycket att skriva om på ett tag. Mina ben har blivit mycket bättre även om det inte är helt bra, men som doktorn sa att det får jag leva med. I det fallet är det knäna som spökar. På något sätt blir man van vid det med.

Ibland besöker jag min gamla arbetsplats, Kaplanens äldreboende. Det är alltid mysigt att komma dit. När jag slutade fick jag inte ta med mig min gamla kaffemugg, den skulle jag ha kvar och dricka kaffe ur när jag kom och hälsade på menade man. Några av tjejerna umgås jag med och vi träffas och äter mat ibland. Det är tjejer från Filipinerna och den maten är bara så gudomligt god. Det är som en symfoni i smaker, kryddor och olika sortes friteringar.

Emma blir bara större och större och sötare för varje dag. Nu är hon sju månader även om bilden är tagen för någon månad sedan. Jag var barnvakt en dag och tog med Emma till Kaplanen och de tanterna blev som unga flickor när dom fick Emma i famnen.

Lilla Wilma är tre månader som i dagarna är på besök med sin pappa Michael och mamma Sandra och utvecklas också snabbt.

Vad vore livet utan mina flickor och barnbarnen.

Det är en ganska lugn period just nu. Jag väntar på nummer fem av UFO-Raden som ska packas och skickas ut till respektive prenumerant. Vi ligger mycket bra i tid. Därefter kommer ytterligare två nummer av UFO-Aktuellt varav nummer tre bör packas nästkommande vecka om chemat ska hålla.

Jag passar på att soreter lite papper och söka efter lite papper som saknas i arkivet. Hittills har det inte varit så stor utdelning. En del beror nog mycket på att jag hade lite för dålig kunskap om data och att man måste spara material på en extern disk. Det resulterade i att när min förra dator blev stulen under ett nattligt inbrott hos mig, försvann en hel del material och bilder som jag inte hade kopia på. Min extra försäkring gav mig en ny dator bara efter tre dygn. Då kostade jag på 560:- i en extern hårddisk på 160 gb. Med jämna mellanrum lägger jag över material till bland annat UFO-Raden, protokoll och bilder på familj och barnbarn.

Inom UFO-Sverige i övrigt är det bråda tider med två UFO-Aktuellt kvar i år, en Englandsresa och en del annat. Nu närmast till helgen är det en planeringskoferens i Sundsvall som står på agendan. Tyvärr har jag själv ingen chans att närva då jag lovat bort mig under samma datum. Det är barnbarnet Wilma som ska döpas i Botkyrka kyrka, det är också viktigt. Ibland måste man sätta familjen i första rummet. Jag är ändå nöjd då jag nästan inte missat en enda konferens, riksstämma eller kurs sedan 1970-talet.

Ett nummer av UFO-Raden 2010

UFO-Raden/Rapport-Nytt firar nu fyra år med mig som redaktör. UFO-Raden har funnits länge. Det var redan på Loy Sollis tid i början av 1970-talet i UFO-Sundsvall som UFO-Raden såg dagens ljus. Det är nu fyrtionde årgången och det gör UFO-Raden som en av Sveriges äldsta ufotidning. 2006 blev jag tillfrågad hemma hos Clas Svahn om jag ville ingå som redaktör i teamet som gör UFO-Raden. Stolt och lite skärrad svarade jag JA utan att egentligen veta vad jag gav mig in på.

Samma dag i bilen hem från Clas snurrade tankarna "hur i helsike ska det här gå".

Väl hemma tog jag fram en pärm med gamla SAT-urnus. Det var den tidning som vår dåvarande förening Sala Amatörförening för Tvärvetenskap -SAT- hade under några intensiva år på tidiga 80-talet. Jag pratade med Håkan Ekstrand som garanterade att det skulle komma att gå bra.

Jag insåg att jag skulle ha stor nytta av den tid Håkan och jag höll på med SAT-urnus. Nu hade tekniken gått våldsnabbt snabbt. Då vi gjorde vår tidning hade man "gnuggisbokstäver" till överskrifter och ingresser, sen gjordes resten på en skrivmaskin. Det tog tid att göra en tidning. Nu när vi gör UFO-Raden skriver man i word, skickar artiklar och bilder fram och tillbaka genom landet i ilfart.

Nu efter fyra år av arbete med UFO-Raden och med det duktiga team som sitter än här och en där i landet så kan jag bara säga att det är det absolut roligaste jag gjort inom UFO-Sverige och jag har varit med sedan 1976 och med i styrelsearbetet sedan 1978.

UFO-Raden nummer fem är snart klar att sammanställa och trycka och man måste alltid ligga steget före med allt. Man får hålla koll på olika hemsidor och flöden som passerar genom internet och alltid hittar man något matnyttigt att skriva om. Något som ligger mig varmt om hjärtat och som jag finner spännande är världens största projekt, Partikelacceleratorn i Cern. Det är oerhört svårbegripligt vad som händer i denna gigantiska "tunnel" som går i en cirkel under en del av Schweiz och Frankrike. För att få redogöra för detta så rätt som möjligt tog jag kontakt med en av de forskare från Sverige som deltar i projektet. Jag hade sådan tur att hela teamet var i Sverige och Uppsala i ett stort cymposium. En sekreterare svarade med vändande post att jag fick återge allt bara med den vanliga policyn att man uppger källorna till allt material. Ett stort erkännande för UFO-Sverige tycker jag, eftersom jag inte stack understol med att jag skrev för Riksorganisationen UFO-Sverige.

Nu pågår arbetet med att lägga upp riktlinjer för 2011. Det ser jag fram emot med stor iver. 

I söndags gav jag mina fotleder en chans att visa hur det gått efter den andra medicinbehandlingen. Det gick bra och vi valde ett skogsparti där det var slätmark och vi hittade mycket trattkantareller. Nu är det väl för sent men jag skulle gärna vilja ha även min älsklingssvamp, blek taggsvamp.

En fin skog och efter en liten promenad och biltur hittade vi mycket trattisar

I går skickade jag ett mail till alla inom UFO-sveriges grupper, styrelse och medarbetare om det aktuella läget i UFO-Sverige. Då tycker jag det skulle vara roligt med lite respons från mottagarna. Jag fick ett svar, från MIS - Malmö Interplanetariska Sällskap. Dom var mycket positiva. Frågar jag några av mottagarna är dom väldigt nöjda, men från det till att ge respons och kommentarer verkar steget väldigt långt. Men det är väl som man ofta hört, så länge man inte hör något så är det bra.

I dag var min kompis Gunnar Karlsson och jag bjudna på 70-årskalas. Det var våran vän och gamla arbetskamrat Bosse Pokimica som fyllde de ärovärda 70 åren. Det blev trevligt med flera från mitt gamla jobb Metso Minerals som dök upp. God mat och dricka mm.

Bosse 70 år. Här tillsammans med sin fru Eva

Gunnar, här tillsammans med  Bosses granne Harriet Van der Haagen

Idag har jag varit helt ledig från allt ufoarbete. Det är ganska ovanligt. Började morgonen med en rejäl frukost, sen iväg och hämta Lina, Anders och Emma, lasta in barnvagnen i skuffen, sen iväg och hämta Sandras mamma. Målet var alltså Alby i Stockholm och Sandra och Micke Hoffman och Wilma. Väl framme fick vi god mat i form av ugnsbakad kycklinggryta i taccosbröd och grönsaker. Det var riktigt gott och man blev rejält mätt. När Micke kom hem från jobbet blev det kaffe och hembakta bullar.

Emma och Wilma tycktes trivas ihop där dom låg och jollrade på en filt i rummet

Tog ett kort på Emma förra fredagen och hon njuter verkligen av att hamna på bild

Countrymusik har ju som ni vet alltid legat mig varmt om hjärtat. Många har de bilder blivit som fyller mina väggar på kontoret. Nu senast fick jag den senaste CD´n från Cheryl Marianne, USA. Någon som hört talas om henne?

I kväll när jag kom hem från Stockholm hade jag fått brev vrån Irland. Det visade sig vara från den iränske sångerskan Louise Morrissey. Hon skickade mig ett signerat häfte med alla hennes låtar. En fin gest tycker jag.

Det är dock en sak som jag förundras över. Varför är det bara de kvinnliga artisterna som svarar. Det var länge sedan jag fick brev och foto från en sångare, det var från den nu bortgågne Porter Wagoner, En av Grand Ole Opry´s stora dragplåster under 20 år. 

Louise Morrisseys songbook och en underbar CD från Cheryl Marianne berikar min coutrysamling 

  Under helgen har UFO-Sverige hållit sin årliga fältundersökarkurs.

Gunnar och jag anlände på fredagen. Kursgården Hållsta konfeerens är ett mycket trivsamt ställe med bra personal, bra rum och mycket god mat.

Det var många behållningspunkter under helgen och en av dom var intervjuteknik/vittnespsykologi. Två luttrade utredare vars intervjumetodik stämmer väldigt bra med vad vi håller på med.

Som vanligt uppdelades vissa ämnen i nybörjare och fortrsättare. Det roliga var att det var så många deltagare 50 stycken därav var det 12 nybörjare om jag minns rätt.

Det var också grupparbete med fall som vi ska hjälpas åt att utreda senare. Det finns många gobitar liggande både när det gäller nyare och äldre iakttagelser som bör utredas.

En annan viktig punkt var omorganisation inom Rapportcentralen som jag tror kommer att göra det mer lättarbetat samt att man får större och bättre överblick i den gång undersökningen fortskrider.

När man nu ser tillbaka kan jag bara konstatera att allt gick planenligt, tiderna hölls och det fanns bra med tid att lära känna de nya deltagarna. Stämningen var god och jag tror alla trivdes med både kursen och med varandra.

UFO-Norges Ole-Jonny Breanne och AFU´s Anders Liljegren

hade en del att prata om under en paus

En mycket  uppskattad lördagsmiddag som dukades upp i själva

kurslokalen för att alla skulle få plats. Efteråt var det prisutdelning

på tipspromenad och lotterier 

Det har varit en händelselös tid ett tag med dåliga fötter, svårt att gå utan problem trots två besök hos doktorer. Äter medicin 6-7 dagar till.

UFO-Raden ska packas idag och sen skickas ut till alla förväntansfulla prenumeranter. Jag håller på att sammanställa material till nummer fem. PRenumerantstocken har ökat mede nästan ett hundra preumeranter och det är glädjande. Vi är ett gäng som lägger ner hela vår själ i arbetet med den tidningen.

Fältundersökarkursen är vad som står närmast på chemat. Det ska bli en spännande kurs med lite nya inslag. Alla har tydligen fått lite hemläxa av Anders Berglund som skickat ut en del olösta fall ur rapportdatabasen. Anders är en driftig och duktig person.

Det finns även många nybörjare som ska tas om hand så dom ska känna sig välkomna i gemenskapen. Det hela kommer även att bli ett inslag i UFO-Raden/Rapport-Nytt. Jag kommer även att sätta mig ner och prata lite med deltagare som man inte ser så ofta mer än via mail och Facebook. Jag ser fram emot kursen med stor iver.

Lite kritik har inkommit angående min blogg. Det händer för lite och skrivs inte tillräckligt ofta. Det kanske stämmer och jag tar åt mig kritiken även om det är svårt att skriva bara för skrivandets skull. 

Nu ska jag plocka fram stämplar och kuvert till packningen av UFO-Raden. Hörs..// 

Bland det värsta man kan råka ut för när det gäller både smärta och förmågan att använda benen är nog rosfeber. Det är en sjukdom där det blir bakterier i blodet och är förenligt med livsfara om man inte får snabb hjälp.

Jag har råkat ut för rosfeber vid två tillfällen tidigare och fått antibiotika som häver framfarten. Har man en gång fått rosfeber så blir man aldrig av med den. Den kan ligga latent vilande i år och sen plötsligt bara dyker den upp igen. Den här gången slog den till extra kraftigt och eftersom jag missbeömde symtomen och sökte för ledinflamation och fick inflamationshämmande medecin. Jag åt dom tabletterna i en vecka utan att resultatet blev bättre. Så en morgon när jag kom upp var hela foten sväld som en klubba och rödskiftande. Då fattade jag men då hade en hel vecka gått till spillo och jag trodde nära nog att det var försent och kört. Känslan är som om man kör in en vass kniv i fotleden och sen vrider om några gånger. Så håller det på tills man tror man ska bli galen.

I går fick ajg ovärderlig hjälp av Gunnar Karlsson att ta mig till vårdcentralen där jag fick rätt medicin...hoppas jag. Smärtorna har  lagt sig något  efter tre tabletter, men förmågan att gå är ytterst begränsad och jag får ont vid minsta steg jag tar. Jag ska nu fortsätta äta tabletterna i nio dagar till med hopp om att det ska ge sig helt vart efter.

En fot helt uppsväld och sprickfärdig. Smärtan är outhärdelig, går inte att gå

Partikelacceleratoreffekter

När vi satt på vårdcentralen hittade vi en Illustrerad Vetenskap från 2004. Angående resor i tiden. Ett ämne som alltid kittlat min fantasi. Nu säger man att effekter av partikelfysikens framryckning genom acceleratorn i Cern kanske man framöver kan lösa gåtan med tidsresor. Då man lyckas återskapa Big Bang så kommer man närmare det som förr varit Sience Fiction, man måste hitta två så kallade maskhål i rum-tiden, kan man göra dessa maskhål tillräckligt stora och få dom att komma nära varandera kan man passera igen om således hamna i det förflutna eller framtiden. Det här är yttrest komplicerat.  En liknelse som förekom i tidningen Illustrerad Vetenskap Nr 12/2004. Enligt artikelskrivaren är det lättare att färdas mot framtiden. Om tiden är en flod som rinner mot söder, du sitter i en kanot och färdas i samma hastighet som vattnet då är du i nutid, börjar du ro så du kommer fram snabbare än vattnet under dig, då har du rest en bit i framtiden. 

Ska du istället resa bakåt "Motströms" blir det genast svårare. Antag nu att floden rinner i en uform , då får du gräva en ränna mellan de båda flodsträngarna och sen ror du in till den andra flodsträngen som en genväg, då har du kommit dit du en gång varit  med kanoten, alltså åkt bakåt. Blev ni klokare?  

Den amerikanska motsvarigheten till partikelacceleratorn som finns i Cern. allt ligger under jord och är geografiskt gigantiskt