Dagar och veckor rusar iväg, det är ett år sedan förra fältundersökarkursen. Håkan E. ringde igår och berättade läget och hur vi ska bo. Det är en en av de trevligaste tillställningar som UFO-Sverige har. Dels träffar man alla från olika delar av Sverige och dels lär man sig alltid något nytt. Vi kommer, som jag nämt tidigare, att hålla till utanför Eskilstuna och kanske det kan bli en återkommande plats för våra kurser. Det är även mycket glädjande att så många nya deltagare kommer. Ser fram emot helgen med stor förväntan.

Allt som oftats när jag sitter och jobbar med UFO-Raden/Rapport-Nytt tänker jag tillbaka på UFO-Sverige, dess medlemmars sätt att arbeta för att nå samma mål. Jag själv började min ufobana redan 1968 då jag kom i kontakt med Sten Lindgren och Bjarne Håkansson, detta till 1970 då jag gav upp alltihop eftersom jag saknade det gemensamma strävandena som finns nu.

Men allt började långt tidigare då jag hittade en bok på biblioteket i Heby där jag bodde vid den tiden och då talar vi på 1959-60. På biblioteket hittade jag en bok med namnet "Flygande tefat har landat", boken var skriven av en man som hette George Adamski. Jag slukade boken samt hans andra bok, "Ombord på rymdskepp". Fantastiska böcker tyckte jag då och spännande att det kom rymdskepp från Venus och att dom landade på vår planet.

Boken som var min första kontakt med "UFO"

1970 startade UFO-Sverige sin verksamhet, samma tid som jag beslutade mig för att lägga ner allt vad ufo coh tefat ville säga. Det fanns inget kritisk granskning, inget fältarbete, bara konstaterande att "nu är dom här, och dom är här för att stanna".

En av författarna till böckerna, George Adamski 

1975 åkte dåvarande ordföranden i UFO-Sverige runt och höll föredrag och i december kom han så till Sala. Efter viss tvekan beslutade jag mig för att gå och lyssna på den där "tefatskillen". Det var Thorvald (Bevan) Berthelsen och hela kvällen blev en vändning för mig. Året därefter startasde jag tillsammans med 20-talet andra en lokalförening i Sala. 1978 blev Sala "Centralgrupp" för hela organisationen. Det visade sig att UFO-Sverige var en seriös organisation som verkligen försökte ta reda på vad folk verkligen sett och inte bara godta allt som besökare utifrån. Jag hade funnit min plats i tillvaron.

I dag är vi en slagkraftig organisation med både en fungerande rapportcentral, fältundersökare och tillgång till världens största ufoarkiv. Nu kan man inte sätta sig ner och tycka att vi är bäst...nej det är nu arbetet fortsätter i allt snabbare och högre takt. Det är inte så svårt att nå upp till en respektabel plats, det svåra är att hålla sig kvar.

Har varit en bra dag förutom vädermässigtVar iväg till Sjukhuset i Västerås med en boende och kom hem en och en halv timme efter det jag skulle slutat, bra med komptimmar. Därefter träffa Lina och Anders som bjöd på pizza på Torino, sen i regnig blåst hem till dom och fikade och tog ett parti Yatsi. Åkte sen hem i rask takt och satte mig vid datorn, svarade på lite mail, skrev några mail. Därefter en liten fight med pappershögen på skrivbordet som skulle sorteras i mer än en hög, det blev elva högar, den tofte åkte i papperskorgen.  Blev lite förvånad när jag såg att det fanns en skrivbordsskiva där under.

tänkte jag skulle hinna skriva lite om den emenenta kräftskivan samt någon artikel till. Gunnar och jag ska också titta på de fyra DVD-skivorna om Apollo 11 så snart vi hinner.

Det är nu bara tio månader kvar tills min pension träder ikraft, sen kanske man ska hinna lite mer av ufoarbetet. Vill gärna ägna lite mer tid åt UFO-Raden/Rapport-Nytt.  Samt att läsa mer än jag hinner och orkar med nu. Somnar så fort jag når kudden. På tal om somna....god natt så ses vi.

Skönt att vakna en morgon och inte behöva tänka på en massa som ska göras. Gjorde det nödvändiga i fredags och igår. Så jag har ägnat morgonen att vara lite UFO-Sverigesocial. PRatat en stund med Rickard i Mantorp, tackat för senast och lite annat småprat.

Sen har jag haft en lång konversation med Maln Wiklander i Sundsvall. Malin gör astronomisidan i UFO-Raden/Rapport-Nytt, som omfattar den period du befinner dig i just för det tillfället. Hon gör det lättare att orientera sig på natthimlen. Det är en populär sida, jag är glad åt att upplagan på tidningen ökar från gång till annan. Malin håller just på med sidan till nummer 4.

Malin har förövrigt mycket att stå i då hon blivit mamma i början av juni månad. Det blev en liten Ted, en grymt söt liten kille. Ni kan se hela familjen här nedan, det är Magnus, Lilla Ted och Malin. Det är det finaste familjekort jag sett på länge, det vilar något magiskt över hela bilden, ett lyckligt par med sin förstfödde son. Ha det bra hör ni.

Just hemkommen från den årliga höstfesten i vår lokala förening Enköping-Sala UFO-förening. Det är den enda föreningen mig veterligt som har haft träffar och sammankomster varje onsdagkväll sedan 1976, endast uppehåll vid sommaren och större helger. Tänk er själva varje onsdagskväll. Till störste delen har jag varit med unggefär 80% av dessa. Nu var det alltså höstfest och det var visserligen inte många deltagare i kväll. Vi var nio stycken. Ordföranden Anita Andersson och jag åkte och hämtade pizza, därefter blev det kaffe och paketauktion. Jag ropade in ett paket för sjuttio kronor. Det visade sig vara en multirivare med vev. Den jag hade förut var väl använd och dryga 30-40 år gammal.

Irene Åkersén och Arnold Idebring är två gamla "rävar" inom Enköping-Sala

UFO-förening.  Dom har varit med på alla trivselkvällar föreningen haft

Fick med mig Lina som stortrivdes bland sin pappas kompisar. Till höger en av

föreningens stöttepelare under alla år Jörgen Granlie. Nu mera Solnabo men kommer

troget då det är något på gång

Mitt paket jag ropade in för 70 kronor kommer väl till pass på våra lördagsmiddagar

Tråkigt väder. Ska jobba till halvfem, sen kanske jag åker och grattar en jobbarkompis en dag efter. Var ju i Kolbäck i gårkväll tillsammans med Clas, Irre och Håkan, mycket tervligt.

Fin kommentar från Clas på hans blogg, roigt att du också uppskattade att vi kom.

När jag kommer hem ska jag fortsätta att skriva ut mail för kommande arkivering, svara på mail och skriva en liten artikel dels om kräftskivan i Mantorp ochföredraget i Kolbäck samt lite annat. Men nu till jobbet....hej hopp

Kall morgon, snart dags att använda handskar och mössa...fyy vilken årstid.

Avslutade tisdagen med att åka till Kolbäck och lyssna på Clas Svahn som berättade om naturfenomen hämtat ur hans bok med samma namn. En mycket trevlig tillställning. Det var IOGT/NTO Kolbäck som arrangerade föredraget. Kanske det blir mer av den varan framöver och då kanske ett ufoföredrag.

Ett trettiotal åhörare hade kommit till IOGT/NTO-lokalen i Kolbäck

Clas Svahn tar emot blommor och ett stort tack för en lärorik kväll.

En ansenlig samling böcker Clas har hunnit med att skriva under åren

Nu är det dags att sova....hörs natti

Är hemma efter en mycket trevlig helg i Mantorp. Det är fantastiska killar vi har där nere. Allt var perfekt föruton tre som jag saknade emst av allt. Irre, Linda och Håkan E. Det är liksom inte som det ska när dom saknas.

När vi kom sent om sider så hade Clas och Håkan B redan just kommit och jag blev inte förvånad när jag såg Clas äta på en jättehamburgare. Kanske bra för det drog ut lite på tiden med mötet, därefter hade Clas med sig hundra femtioellva papper som skulle sorteras och som han inte hunnit med. Det var en glädje att få hjälpa honom för alla ställde upp mangrannt och sorterade. Efter att ungefär hälften var sorterat tog grabbarba "grus" fram tre pajer som såg lika goda ut som dom var. Då vi satt i oss en hel del av pajerna...kom kräftorna på bordet och eftersom kräftor kräva vissa drycker kom det också fram i sedvanlig ordning.

Jag vaknade på söndagsmorgonen pigg och nykter och då satt Clas redan med en bunt idog som han är i sitt arbete. Efter kaffe blev vi arbetsföra igen och runt lunchen ställde vi kosan mot våra respektive hem.

Håkan Blomqvist till höger hjälper Clas at sortera en bunt papper

Ett glatt gäng, TIll vänster Gunnar Karlsson närmast kameran, Tobias Lindgren

På höger sida längst bort Rickard Andersson, Clas Svahn och Håkan Blomqvist    

Clas Svahn signerar sin senaste bok till mig