Jag har fått en del kommentarer angående den artikel jag tog med av Angelica Söderberg-Gladh. Bara possitiva kommentarer. Någon har ringt, andra har mailat och det är mycket glädjande. Håkan Blomqvist, min käre vän på AFU i Norrköping skrev i sin blogg "Passade opckså på att läsa senaste numret av UFO-Raden/Rapport-Nytt med artikeln om mitt möte med tomtar. Många tycker nog vi ufologer har tomtar på loftet. Kanske har vi dom mera konkret än så i våra ifyllda rapportformulär med humanoidfall." Det ligger mycket i det. Vem vet. Jag har nära bekanta, vänner och båda mina saliga föräldrar har berättat om möten med tomtar och småfolk. Det är inte alls främmande för mig att dessa existerar i verkligheten. Bara att dom tyvärr i dagens teknologi blivit undanskuffade.  Fortsätt att kommentera och kom med synpunkter om inte bara UFO-Raden/Rapport-Nytt utan hela UFO-Sveriges arbete.

På tal om arbete så håller jag förfullt på med nummer två av UFO-Raden och har snart mitt jobb klart. Väntar en artikel från Anders Berglund som jag vet skriver medryckande och alltid med torrt på fötterna som man säger.

I onsdags började bokrean. Jag hittade en bok som jag gått och kollat på men tyckte den var dyr, nu fanns den med på rean och kostade 69:-. Det var lagom, jag talar om Leonardo Da Vicci´s anteckningar. ett mycket fint band i guld och 300 sidor. Väl värt sitt reapris.

Fredagen den 25 februari, hade jag planerat in noga flera dagar före utsatt datum. Det visade sig att det lönar sig då dagen gick helt perfekt och varje detalj passade in som handen i handsken.

Tre saker stod på aggendan.

1. Besöka NASA´s utställning på Tekniska museet som öppnade klockan 10.00. 

2. Åka genom Stockholm ner till Alby och Sandra & Micke där mat väntade runt klockan 15.00 Sandra och dottern Wilma skulle sen följa med oss hem, men först väntade ett stopp i Enköping och Enköping-Sala UFO-förenings årsmöte klockan 19.00

Lina, Gunnar och jag startade klockan 8 på fredagsmorgonen och anlände till Tekniska museet 10.45 Trafiken var måttlig dock ganska mycket efter Vallhallavägen ut mot Gärdet.

Gunnar och jag som är pensionärer betalade 125:-. Normalpriset låg på 165:- vilket får räknas som billigt för en så pass informativ och bra utställning. I foajen var det information om Sverige i rymden med bilder från uppskjutningen av den första  forskningsraketen från Sverige, 14 augusti 1961, folkmun kallad Plutnik. Samt bilder på Christer Fuglesang.

Då vi sedan gick in i själva utställningshallen var det uppbyggt som när astronauterna går från hissen in mot sina plats i rymdfärjan. I första rummet var det historik och bilder på alla som gjort rymdfarten populär genom sina Science fiction litteratur, där fanns Jules Verne, H.G Wells, Alex Raymond med flera. Nästa anhalt var Juri Gagarin, den portfölj Gagarin hade med sig upp på sin tripp med Vostok 1 den 12 april 1961. Även den amerikanska pionjären i rymden Allan B Shepard som inte låg långt efter Gagarin, Shepard for upp den 5 maj 1961 i en Mercurykapsel, Friendship 7.

En gammal amerikans TV sände John F KEnnedys tal om att USA skulle innan 60-talets slut skulle sätta en människa på månen, vilket dom också gjorde, tyvärr fick Kennedy själv aldrig uppleva det.

Vi gick längre och längre in i historien. Där fanns den gamla markbundna panelen från vilken rymdkontrollen skötte allt i Huston. Där fanns Mercurykaplsen och det var fraperande att se hur otroligt trångt det var för de första rymdfararna. En obekväm stol med urgröpningar för benen, en joistick att styra med och draghandtag och swichknappar. Där fanns en av fallskärmarna som Apollo 11 kapseln dalade ner i stilla havet med. Niel Amstrongs rymddräkt fanns i en monter med tjockt plexiglas. Jag förundrade mig över att Niel Amstrong var så pass kort, kanske 1.68-1.70

15-24 juli 1975 dockade amerikaner och ryssar med Apollo. Det var bland andra Thomas Stafford från USA och Alexi Leonov från Sovjet (som det hette då). Dockningsmodeulen fanns till beskådande också i hallen. Även en exakt kopia på cocpit av rymdfärjan Atlantis i vad som jag tror skala 1-1. Allt var mycket sevärt och jag vet inte vad mer man kan vänta sig av en utställning av den typen. Mycket sevärt var det ialla fall och det lär bli någon mer resa dit framåt sommaren då den är kvar till 6 november.

Vi anlände till Alby klockan 14.30 och blev bjudna på taccos vilket var enastående gott efter en hel dag med i och för sig kaffe och bagett på museets kafé.

Micke kom hem från jobbet och vi pratade lite mat och foto innan vi entrade bilen med Wilma och Sandra för färd mot Enköping. Dit anlände vi 18.45 och mötet startade 19.00 Klockan 21.15 körde vi in i Sala och lämnade av Gunnar.

Niel Amstrong´s dräkt han bar då han satte första steget på månen

1969.

Cocpit av färjan Atlantis

Fyra av de sittplatser som finns i färjan. Lite rymligare än Mercury och Gemini.

Årsmötet i Enköping gästades av en skymd Sandra, Wilma, Lina, Taimie, Ivar och en kille från biodlarföreningen

Februari månad brukar vara den stora årsmötesmånaden. Enköping-Sala UFO-förening ska ha sitt årsmöte den 25 februari. Dessförinnan blir det en färd till NASA-utställningen på Tekniska museet. Därefter blir det en färd till Alby där min dotter Sandra väntar med mat. Därpå följer hon och lilla Wilma med och vi gör ett stopp i Enköping med årsmöte i UFO-stugan. Därefter far vi hem till Sala igen.

Under den gågna helgen hade föreningen RSMH sitt årsmöte på mitt gamla arbetsplats Kaplanen. Det blev mycket trevligt med efterföljande smörgåstårta och fika.

Några av oss beslutade tidigare att vi skulle gå ut och ha en helkväll tillsammans med vår gäst Monica Kanon som var på besök från Kramfors där hon numera bor.

VI beslutade på min inrådan att besöka vår Filipinsk-svenska krog S O D, som min kompis Gloria DeVera öppnat tillsammans med sin man en kompanjon. Dagarna före beslutade jag mig för att ta med vår lilla Emma dit och beställa bord inför lördagskvällen. Gloria smälte som smör i solen då hon fick se Emma och ville ha henne i famnen med blandade känslor hos Emma som började med att skrika. Då Gloria fick ta hand om Emma och välnigflaskan gick det däremot bättre.

Emma får lära sig tidigt att gå på krogen. Det var lätt att muta Emma och hon var glad efter maten.

På lördagskvällen var vi sex personer som begav oss till krogen och en trevlig kväll. Vi tog ett par glas öl och en förrätt bestående av tre hemgjorda vårrullar. Det ska tilläggas att allt på krogen S O D är hemlagad mat av Gloria själv. Hon är utbildad kock med många meriter och har jobbat utomlands bland annat i Singapore. Därefter hade jag beställt pasta med gorgonzolasås vilket visade sig vara en höjdare. Allt var mycket gott. Ett par öl till och vid 22-tiden dök en trubadur upp och började sjunga Credens-låtar, något som inte var så lyckat enligt allas vår mening. Det stod inte på för än krogen var fullsatt och vi kunde både mätta och belåtna traska hemåt i den -22 gradiga kylan. Hem till en varm skön säng.

Ett glatt gäng. Stephanie med mamma tillika restaurangägaren Gloria DeVera samt jag själv

Gunnar Karlsson skålar med vår "Norrlandsgäst" Monica Kanon. Ingen av oss blev dock kanon efter ölen.

Gunnar fotograferar det mesta, så även här. En av krogens dekorationer har tydligen blivit reserverad för mig. Skämt, lappen stod på bordet när vi kom.

Den här tiden varje år härjar vinterkräksjukan, namnet är ett nytt påfund. Förr hette det bara maginfluensa. Men det är tydligt att ju äldre man blir ju sjukare blir man, eller är det bara inbillning. Jag blev ialla fall ordentligt drabbad den här gången, började förra söndagen klockan fyra på morgonen. Bara att sitta där på toa med en bunke framför mig. Behöver nog inte säga mer. Efter en timme i sängen var det så dags igen och så pågick det i nära två dygn. Inget ont som inte har något gott med sig, jag gick ner nästan fem kilo.

Ufojobb är betydligt roligare. Jag väntar i dagarna på att nummer ett av UFO-Raden/Rapport-Nytt ska komma så vi får distribuera ut den. Deadline för nummer två är den 15 mars. Jag är precis klar med en artikel om styrelsemötet i Ängelholm den 22 januari. Det blev även ett besök vid Gösta "Pollenkungen" Karlsson´s ufomonument.

Nummer ett av årets UFO-Raden/Rapport-Nytt

Verksamhetsberättelsen för Enköping-Sala UFO-förening är klar och bara att vänta på årsmötet den 25 februari vilket kommer att bli i UFO-stugan. Det blir sista lokala mötet i den stugan då vi är uppsagda från och med den sista mars.  Innan dess ska även UFO-Sverige ha ett styrelsemöte där den 19 mars. Precis i brytningen. Dessförinnan kommer jag att ha Mantorpsgänget Rickard Andersson och Tobias Lindgren samt Håkan Blomqvist AFU som gäster på fredagen den 18 mars, sen samåkning till Enköping och styrelsemötet.

Kan inte låta bl att tänka tillbaka på UFO-Sveriges historia, i dessa tider när den så trevliga "UFO-stugan" går oss ur händerna nu den sista mars. Det har hänt mycker sedan dess. Från 1980 när UFO-Aktuellt kom it med sina fösta nummer befann vi oss alltid hemma hos mig på Östra Tulegatan i Sala. Jag trot det var 1990 som vi flyttade över allt till Enköping och dåvarande Enköpings-UFO-förening, det som sedan blev Enköping-Sala UFO-förening vid en hopslagning.

Lite avkoppling i mitt kök på Sötra Tulegatan efter en tidningspackning, från vänster, armen på Håkan Ekstrand, Christer Nordin (dåvarande ordförande i UFO-Sverige) jag själv, Lena Berggren och Karl.Olov Pettersson, Köpings UFO-förening.

Det har hänt mycket trevliga saker i den stugan i Ulunda, från styrelsemötem, en fältundersökarkurs 80 tidningspackningar där UFO-Aktuellt har gått ut till prenumeranterna därifrån och där ett stadigt gäng alltid troget ställt upp och packat, satt på etiketter (i början) packat med gummiband och lastat i Håkans bil för färd till posten i Västerås. För att sen inte tala om alla jul- och grillfester, paketauktioner som dragit in en heöl del slantar under åren till den lokala föreningen. Arnold Idebring, the Grand Old man, som gjort träskulpturer av kända ufofall, lampor, speglar mm. Irene Åkersén som då hon orkade, knäskurade golven inför varje julfest, kokat gröten, en 10-15 liters kastrull med riskgrynsgröt. Jörgen Granlie som har varit en trogen bild i föreningens front där han helhjärtat ställt upp och inventerat UFO-Aktuellt, klippt gräs och allt annat som skulle göras. Roland och Anita Andersson som den sista tiden hållt i arrangemangen vid fester och mackor till olika evenemang. Även en del personer i Sala har ställt upp helhjärtat, Gunnar Karlsson som hjälpt mig med gräset och mycket annat, Ingrid och Kent Roxhed som gjort mackor vid tidningspackningar mm. Ja listan kan göras hur lång som helst.

Gunnar Karlsson lassar utställningen

i min bil på väg till Kalmar

Tre bilder som illustrerar UFO-Stugan, en vårbild och två interiörbilder. Den övre av dessa syns Ingrid Roxhed, Anita Andersson, Irene Åkersén, Arnold Idebring och Jörgen Granlie.

På den nedre är det Håkan Ekstrand och jag själv under en av tidningspackningarna

En epok går alltså i graven i och med årets första kvartal avslutas. men Enköpig-Sala-föreningen och UFO-Sverige hänger inte läpp för det. Vi tar nya tag och tidningslagret har redan fått sin nya plats i AFU´s lokaler i Norrköping där dom få en bättre, torrare plats med större och bättre överblick. 

Kvar att lösa är packning av UFO-Aktuellt samt plats för vandringsutställningen. men med den nya datatekniken kommer utställningen inte att ta hälften så stor plats som förr.

För min del har ufoarbetet gått på halvfart då en gigantisk förkylning drabbat mig med hostande nattvak, rinnande nästa, värre astmaattacker har gjort mig till en ultrarapidens man.

Ett av gldjeämnena är mina barn och barnbarn, i fredags var jag med Lina och Anders och storhandlade på Willy´s Emma satt i barndelen på kundvagnen som jag körde runt med medan ungdomarna plockade i vad man behövde. Emma skrattade åt alla som gick förbi, många var trvungna att stanna och ge små mysiga kommentarer. Nu har både mor och dotter drabbats av vinterkräksjukan vilket knappast kan vara avundsvärt. emn det ger sig ju på ett par tre dagar.

Emma sitter helt inkappslad i varor och blöjpaket som krockkuddar. Inte undra på att folk tittade och ville gosa med mitt lilla barnbarn.

Året inom UFO-Sverige har börjat mede första styrelsemötet. Sedvanligt blev platsen Ängelholm och Hotell Lilton. Det har blivit en tradition sedan 1998 att ha staten på möten och planeringsträffar i Ängelholm.

GUnnar och jag startade vår resa klockan sju på lördagsmorgonen och med ett par uppehåll var vi framme trettio minuter efter utsatt tid. Alla hade tålmodigt väntat på vår ankomst. Vi är något av nyckelfigurer då Gunnar är kassör och jag själv sekreterare. Två förutom ordföranden som bör vara närvarande. Clas Svahn som är en omtänksam ordförande och människa kontaktade mig i bilen vid ett par tillfällen och frågade om resan gick bra.

Styrelsemötet var genomklubbat på ett par timmar och i väntan att vi skulle gå och äta på El Greko hade vi mycket att prata om.

Undertecknad Rickard Andersson och Clas  Svahn på styrelsemötet

Maten var välkommen och det var mycket gott, själv valde jag potatis och lammstek med tzatsiki.

På hemväg från restaurangen observerade vi en strimma på himlen

I sedvanlig ordning samlades vis edan på Gunnars och mitt hotellrum för den så gemytliga samvaron med olika deiskussioner om projekt inom UFO-Sverige samt lite prat om minnesvärda händelser. Även det har blivit en tradition väl värd att bevara. Det är även viktigt med en avslappnad samvaro mellan möten och det arbete vi dessemellan utför var och en på sin hemort. Det är ett bra sätt att ladda batterierna.

Fram på småtimmarna började man droppa av, först gick TV-teamet, sen vid tvåtiden somnade både Gunnar och jag in nöjda med dagen.

Det blev en snabb frukost då vi skulle hinna med en tur till "ufomonumentet" där våra TV-vänner ville filma och höra Clas berätta i korta drag vad som hände den där kvällen den 18 maj 1946 då Gösta Karlsson konfronterades med en landad farkost och dess besättning.

Vid monumentet: Kaj Hahne, Håkan Blomqvist, Clas Svahn, Matihas,

Anders Persson, Mats Nilsson och Gunnar Karlsson

Anders Persson berättar för Kerstin när han av en händelse besökte ufo-monumentet första gången innan han blev medlem i UFO-Sverige

Hemresan gick utan problem. Vi samåkte med Clas framför oss och då vi kom till motorvägen försvann hans röda bil i fjärran. Men i vanlig kamratanda ringde han och frågade hur det gick för oss. Då tröttheten gjorde sig påmind stannade vi och åt en god rödspätta utanför Motala. Nästa stopp gjorde vi strax söder om Örebro där vi bara måste ha kaffe och en macka. Det blev falukorv och stekt ägg. Bilen fick också sin del av 95-oktanig soppa som gjorde den så glad att den tog oss ända hem till min carport. Klockan var då 18.30

Det nya året med UFO-Sverige har fått en rivstart både med Träffar och att jag redan är färdig med min del av UFO-Raden/Rapport-Nytt. Nu återstår bara att få tillbaka materialet från korrekturet. Leif uppe i Sundsvall kör igång med tidningen på måndag.

I går (fredag) var Gunnar Karlsson och jag in på café Dreambook och kollade på lite böcker, sen passade vi på att kolla på de tjusiga grafittimålningarna som gjorts. Vi passade även på att ta en liten lunch i form av ost&skinkpaj. Därefter fick vi varsin amerikansk specialitet, ett glas med strawberrycreamcake. Mycket gott.

Gunnar Karlsson vid den tjusiga frontväggen på café Dreambook, mysigt ställe.

Ängelholm ska återigen få besök traditionsenligt av UFO-Sveriges styrelse den 22-23 januari. Det blir startskottet på UFO-Sveriges arbete. Det rä en hel del att ta upp på agendan. Även trevligt att träffa alla igen.

Familjemässigt är det roligt att följa barnbarnens utveckling. Min familj i Skyttorp träffar jag mest via nätet, Wilmas pappa och mamma lika så. Jag har bara Linas familj här i Sala. Emma gör stora framsteg både med krypande och hon är snabb nu när det gäller att försöka få tag i saker typ borduksflikar som hänger ner. Gäller att se upp. Även talet börjar så smått komma igång, när hon en dag fick se en av Lina & Anders katter komma gående utbrister Emma....daaa...kiss....och i torsdags blev det ett mycket tydligt...kisse.... Man blir glad och lycklig. 

Emma är en riktig solstråle

Det är jätteroligt i famnen på min mamma Lina

Som en liten kuriosa kan jag nämna att när jag satt och kollade på "På spåret" i gårkväll, gick tankarna tillbaka till ett av mina få TV-framträdanden. Helene Benno och jag gjorde under 90-talet ett ganska lyckat TV-inslag om UFO-Sveriges verksamhet. Helene var ju en av de som satt i buren i gårkväll.

Nu ska jag iväg och träffa Gunnar.....hörs vidare..//

Året 2010 går mot sitt slut. Det har hänt mycket under året både positivt och negativt. Den positiva vågskålen väger trots allt tyngst med ett nytt barnbarn. Kommer aldrig att glömma när Linas svägerska Anna och jag sitter i väntrummet på förlossningen och min yngsta dotter kommer ut till oss med lilla Emma och visar upp henne, det var den 31 mars strax efter klockan 20 på kvällen. Dessförinnan hade jag fått ett SMS där det stod "NUUU". Det är idag nio månader sedan. Under den tiden har jag hunnit få ett barnbarn till, lilla Wilma. Livet är bra underbart.

Det blev lite turbulent efteråt då jag höll på att mista Lina två veckor efter förlossningen. Det beroende på en stor ventrombos som passerade både ena lungan och hjärtat. Som tur var och med Guds hjälp gick det bra.

  En nöjd Emma efter ett mål barnmat bestående av korvstroganoff.

Själv hade jag också ett tufft år av sjukdom beroende på njurproblem som tack och lov också gick att åtgärda. Värst var det under senhösten. Jag genomled en kurshelg med mycket svåra smärtor i ben och fötter.

Det positiva är att under det här året har både UFO-Sveriges kassör Gunnar Karlsson och jag blivit pensionärer. Det är en gåva att få rå om sin egen tid göra det man vill när man vill utan att behöva fundera över om man är ledig. Det blir en del barnvakt då och då när jag få rå om lilla Emma, gå ner på stan bara hon och jag.

När det gäller UFO-Sverige har det varit ett hektiskt år för många av oss. Englandsresa som ledde till fem ton material från i första hand Hillery Evans, det har jag skrivit om tidigare.

I onsdags packade vi nummer fyra av UFO-Aktuellt. Varje gång jag bläddrar igenom den nya tidningen och läser artiklarna i min ensamhet vid sänglampan fylls jag av en gläde och stolthet faktiskt. Att få tillhöra en organisation och bidra med det lilla man kan är en gåva. Att få hålla på med något som intresserat mig under hela min uppväxt.

Nummer fyra av UFO-Aktuellt och Norges UFO.

Under nya året kommer vi att flytta material från stugan i Enköping till AFU i Norrköping. En hel vägg med emblem tillverkade av Enköping-Sala UFO-förenings ålderman Arnold Idebring. En ovärdeerlig samling.

Här syns det mesta av den värdefulla samlingen emblem från ett antal av våra lokala föreningar

Hur det nya året ska bli vet vi inte än. Det är 365 oskrivna ark som ska fyllas vart efter. Jag hoppas det ska bli idel positiva händelser och att alla får vara friska och att det nya året ska ge alla och en var spännande och kreativa upplevelser. Ett GOTT NYTT ÅR till alla bloggläsare.