RSMH står för Riksförbunder för Social och Mental Hälsa.

Det är många som inte känner till att vi finns. Därför nämner jag det här också. jag sitter som vice ordförande i distrikt Västmanland och det är mycket givande, roligt och man märks att man behövs. Nu hade vi i kväll den 7/10 ett styrelsemöte där jag också invaldes som delegat i Landstinget genom Brukarrådet som finns. Det är inte så betungande då det är tre fyra möten per år.

Många människor i samhället mår dåligt och självmordsstatistiken ökar och mest bland yngre. Samhället ställer allt större krav på oss alla samtidigt som stressen går ner i åldrarna. Jag vet inte men jag upplevde aldrig något sådant då jag var ung i mitten på föra seklet. Jag hoppas man kan bidraga med något ialla fall för att folk runt omkring ska kunna må bättre.

Jag har själv heller aldrig varit i den situationen att må psykiskt dåligt och förr visste jag inte vad det innebar men då jag vistats i närheten av människor som verkligen mått dåligt och knappt fått någon vård mer än att bli hemskickade med en burk Valium. Det hjäler inte mer än för stunden. Man måste gå till botten med problemen och det finns lika många som det finns folk som mår dåligt kan jag lova.

Det här var en parantes och jag tycker det är en viktig fråga om hur vi mår i samhället. Vi är så bra att ha när det gäller arbete och betala skatt, men om vi blir sjuka då är det många som upplever att man vänder dom ryggen.

Sen vill man inte visa att man mår dåligt psykiskt och dom får då höra på stan, "Du ser så fräch ut". I sjäva verket gråter dom inombords. Säger dom då att dom inte mår bra får dom höra att dom inbillar sig edftersom det inte syns utåt. Kommer man däremot på kryckor med brutet ben, då, får man höra "stackars dig, krya på dig".

Jag jobbar ju till 90% inom UFO-Sverige och har en hel del att göra där med Rapport-Nytt samt sekreterare i organisationen. Väntar på att nästa tidning ska komma färsk från tryckeriet.

Nästa inlägg ska bli muntrare, det lovar jag!!