Bland det värsta man kan råka ut för när det gäller både smärta och förmågan att använda benen är nog rosfeber. Det är en sjukdom där det blir bakterier i blodet och är förenligt med livsfara om man inte får snabb hjälp.

Jag har råkat ut för rosfeber vid två tillfällen tidigare och fått antibiotika som häver framfarten. Har man en gång fått rosfeber så blir man aldrig av med den. Den kan ligga latent vilande i år och sen plötsligt bara dyker den upp igen. Den här gången slog den till extra kraftigt och eftersom jag missbeömde symtomen och sökte för ledinflamation och fick inflamationshämmande medecin. Jag åt dom tabletterna i en vecka utan att resultatet blev bättre. Så en morgon när jag kom upp var hela foten sväld som en klubba och rödskiftande. Då fattade jag men då hade en hel vecka gått till spillo och jag trodde nära nog att det var försent och kört. Känslan är som om man kör in en vass kniv i fotleden och sen vrider om några gånger. Så håller det på tills man tror man ska bli galen.

I går fick ajg ovärderlig hjälp av Gunnar Karlsson att ta mig till vårdcentralen där jag fick rätt medicin...hoppas jag. Smärtorna har  lagt sig något  efter tre tabletter, men förmågan att gå är ytterst begränsad och jag får ont vid minsta steg jag tar. Jag ska nu fortsätta äta tabletterna i nio dagar till med hopp om att det ska ge sig helt vart efter.

En fot helt uppsväld och sprickfärdig. Smärtan är outhärdelig, går inte att gå

Partikelacceleratoreffekter

När vi satt på vårdcentralen hittade vi en Illustrerad Vetenskap från 2004. Angående resor i tiden. Ett ämne som alltid kittlat min fantasi. Nu säger man att effekter av partikelfysikens framryckning genom acceleratorn i Cern kanske man framöver kan lösa gåtan med tidsresor. Då man lyckas återskapa Big Bang så kommer man närmare det som förr varit Sience Fiction, man måste hitta två så kallade maskhål i rum-tiden, kan man göra dessa maskhål tillräckligt stora och få dom att komma nära varandera kan man passera igen om således hamna i det förflutna eller framtiden. Det här är yttrest komplicerat.  En liknelse som förekom i tidningen Illustrerad Vetenskap Nr 12/2004. Enligt artikelskrivaren är det lättare att färdas mot framtiden. Om tiden är en flod som rinner mot söder, du sitter i en kanot och färdas i samma hastighet som vattnet då är du i nutid, börjar du ro så du kommer fram snabbare än vattnet under dig, då har du rest en bit i framtiden. 

Ska du istället resa bakåt "Motströms" blir det genast svårare. Antag nu att floden rinner i en uform , då får du gräva en ränna mellan de båda flodsträngarna och sen ror du in till den andra flodsträngen som en genväg, då har du kommit dit du en gång varit  med kanoten, alltså åkt bakåt. Blev ni klokare?  

Den amerikanska motsvarigheten till partikelacceleratorn som finns i Cern. allt ligger under jord och är geografiskt gigantiskt