Senaste inläggen

Av Mats Nilsson - 3 februari 2015 16:45

Det är inte roligt att ha fått magvirus, men det är tydligen något som går. Känns som man skulle bli opererad utan bedövning. Som en skalpell som dras över magen så jag tror jag ska säcka i hop. Jag har i alla fall kurerat mig med blåbärssoppa och den gamla kuren hjälpte också, att svälja 10-12 vitpepparkorn. Det tog ett par veckor, men nu är jag återställd. "Gå till doktorn" sa ett par kompisar. Men jag anser att läkarna har att göra med dom som är riktigt sjuka, inte lite magont. Nu är det full fart igen.

 

Jag håller på att göra en liten nertrappning av ett par av mina uppdrag, kanske jag sagt det tidigare. Det känns skönt i alla fall.

 

Jag inväntar nummer ett av Rapport-Nytt och till min hjälp i fortsättningen har jag införskaffat en Laserskrivare med kopiator och scanner. Det har jag saknat på min lilla redaktion. Ska hämta den under andra hälften av februari.  

I övrigt har vi gått in i en lite lugnare period, inte allt för många samtal till UFO-Sveriges kansli, även mejlen har dämpats lite. Kanske 3-4 per dag. 

 

Jag ska försöka, bli lite mer frekvent med mina meddelande. 

 

 Allt som oftast får jag frågan "Tror du på GUD?" Det är en svår fråga, skulle kunna skriva en hel bok om att tro och inte tro. För det första, att tro, det är att inte veta. Jag vill VETA, inte tro och det går inte i det här läget. "Tror du på Australien?" Jag har ju aldrig varit där, där får jag lita till kartor, böcker och till de som varit där och där övergår tro i vetande. Så säger dom som följdkommentar. "Det står i Bibeln". Hm, men Bibeln är skriven av vanliga, eller kanske ovanliga människor. Jag kan inte veta om det som står där stämmer. Då kommer det här med tro igen. Jag har ju sagt att jag vill inte tro, jag vill veta, veta, VETA!! Finns GUD? Ja jag tror det! Det svaret är det samma som osäkerhet. Jag är övertygad om att Jesus har existerat, men vad var han då? En besökare från rymden? Ja kanske, åter igen vet man inte. 
För mig finns GUD i form av de goda gärningar man gör, att "tro" på sina medmänniskor, att kunna gå ut en vårdag och höra fågelsång, en gök som gal i fjärran, se ett fält med vitsippor.
Slutsats: Det är GUD för mig och det tror jag inte....det VET jag!

 

ANNONS
Av Mats Nilsson - 24 januari 2015 13:32

I dag är det en månad sedan julafton. Tiden går fort och jag missar ibland att skriva på min blogg. Men å andra sidan har det inte hänt så väldigt mycket. Året slutade med att en av våra kompisar, Lillan Dalberg gick bort endast 49 år gammal. Det var begravning dagen före Nyårsaftonen. Dess förinnan hade ett par till blivit kallade till den ljusa sidan. Nu är det 2015 och jag ser fram med tillförsikt på det här året. 

 

Det har börjat med ett styrelsemöte i Ängelholm vilket blivit en tradition och det var sjuttonde året vi bodde på samma Hotell, Hotell Lilton mitt i centrala Ängelholm. Mycket trivsamt, bra mottagande. Vår kompis Anna Michelle Nielsen tar alltid emot oss med öppna armar. 

Jag och Gunnar, med mig vid ratten, körde bort oss lite då vi tyckte att vi skulle ta en rak enklare väg. Besvikelsen blev stor då den vägen gick igenom byar och bondgårdar med nästan bara 70 och 50 km/timmen. Till slut ringde Clas Svahn och frågade var vi höll hus. Då jag förklarade så sa han...men då har ni ju två timmar kvar....Panik... TIll slut hittade vi motorvägen mot Malmö, då kan in tro det gick undan, säger inget mer. Vi körde in oss så vi kom tre kvart försent...bara.!

 

På mötet, som redan börjat med Tobias Lindgren vid datorn istället för jag, tog v i upp viktiga saker inför framtiden. Bland annat kan vi se hur den nya hemsidan växer fram allt mer. Det blir en fortsättning på Nammajaure samt ett nytt projekt runt Kolmården, där mycket hänt genom åren. Den dokumentär som spelats in om UFO-Sveriges verksamhet kommer att visas i Göteborg och Stockholm framöver. Det ska bli spännande.

Då vi åkte hem på söndagen tog vi den snabba vägen över Jönköping och därmed tjänade över en timmes restid. 

Nästa styrelsemöte den 11 april kommer inte vi att behöva åka alls då det kommer att hållas här hemma. Det är toppen, där ska jag väl inte missa starten tycker jag.

 

Min dotter Victoria gick in i rollen som tomte på julaftonen

 

 

Jag fick en godispåse av mitt barnbarn Emmas faster. Kul, den förpackningen har jag sparat

 

 

Rickard öppnar en julklapp, ett par toflor

 

 

Emma älskar vår stads lekpark, den är känd i hela Västmanland

 

 

"Vårt" kära Hotell i Ängelholm Hotell Lilton

 

 

Hotellets värdinna är alltid glad att se oss

 

 

Rickard, jag och Gunnar på Hotellet då vi samlas för lite eftersnack efter besöket på stans krog

 

 

Bild från styrelsemötet på Hotellet

 

 

Efter mötet åkte Clas samt ett par till i styrelsen ut till Vegeholm där Gösta Carlsson låtit uppföra en modell av den farkost han lär ha sett på nära håll den 18 maj 1946. De märken i marken man ser gå runt farkosten är markering som visar farkostens verkliga storlek. Även ett filmteam från Malmö var med.

 

Hemma har jag färdigställt nummer 1 av Rapport-Nytt och inväntar materialet till tryckning på Enerel i Norberg. 

Dessutom inkommer det brev, mejl och en hel del telefonsamtal varje dag vilket visar att intresset är på väg uppåt. Rapport-Nytt har fått tio nya prenumeranter och UFO-Aktuellt går bra. I år går UFO-Aktuellt in på sitt 35´te utgivningsår. Då vi startade med tidningen 1980 var det många olyckskorpar som kraxade. ""Den tidningen går i graven efter två,tre nummer.""...ock så vidare.

 

Jag har beslutat mig för att trappa ner ett par åtaganden inom RSMH, dels som valberedning, inget tungt, men det ska skötas i alla fall samt möten inom brukarrådet i distriktet Västmanland. Jag blir kvar ett år till som ledamot i styrelsen för RSMH-Västmanland då det bara är tre fyra möten per år. Kvar ska jag ha Rättspsykiatrin och givetvis UFO-Sverige. 

Den "nya" Riksorganisationen UFO-Sverige har jag med andra varit med att bygga upp och det jobbet ligger mig varmast om hjärtat.

Sen har jag familjen. Min dotter, hennes man Rickard, mina barnbarn samt min älskade hustru Irene och allt det går i första hand. Rickard är en fantastisk kille både till sättet och att ta hand om in familj. Kan inte tänka mig en bättre måg. Han gör också ett stort och beundransvärt jobb i UFO-Sverige som styrelseledamot och evenemangsansvarig inför stämmor, styrelsemöten och projekt.

Slutet av januari blir fulltecknat med möten på förvaltningsrätten och stödpersonsträff. I februari tänker jag ta det extra lugnt med bara ett årsmöte inom RSMH-Sala den 23/2. 

ANNONS
Av Mats Nilsson - 4 december 2014 23:45

Nu har senaste och årets sista Rapport-Nytt nått våra läsare. Tyvärr har det uppstått några fel i blanketten som alltid följer med. Där står det UFO-Raden istället för Rapport-Nytt. Det står även att det kostar 140:- att prenumerera på UFO-Aktuellt. Det ska vara Rapport-Nytt som kostar 140:-. Sen till sist står det att medlemskap kostar 70:- trots att vi höjde enligt beslut på Årsmötet i maj 2014 till 100:-. 

Några av er kanske läser det här och inser att det var fel då det verkar en hel del förvirrande information. 

 

Här hemma har det pyntats till Advent, det är julsånger på stan. Allt startade redan i november. Men då ska ni veta att vi är inte värst. De delar som firar jul i min hustrus hemland Filippinerna, där börjar juldekorationerna i affärerna och julsångerna redan i september. De ni!

 

Jag återkommer med mer information framöver. 

 

Om det inte blir mer skrivet på ett tag så vill jag önska alla som läser min blogg


En riktigt

 

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR

Av Mats Nilsson - 2 november 2014 18:18

Sent om sider skriver jag på min blogg igen. Det har varit mycket på agendan ett tag.

UFO-Sverige hade sin årliga fältundersökarutbildning helgen vecka 42, närmare bestämt den 18 - 19 oktober. Det var även denna gång utanför Kisa i den lilla orten Pinnarp. Det var i en nästan färdig lokal vi höll till med själva undervisningarna. Förra året var tillbyggnaden inte klar varvid vi fick gå ut i kylan och över en gräsmatta för att komma in och ut. Men nu var det ihopbyggt med själva Hotelldelen och det var mycket skönare.

 

Skylten lyser klar när man kommer fram

 

 

Kursgården

 

 

De nya deltagarna i eget gruppfoto



Vi var sammanlagt ett trettiotal varav tio stycken nybörjare. Det var god stämning som vanligt. God mat och trevligt på alla sätt. Personalen var mycket välkomnande och tog god hand om oss.

Själva kursen var bra upplagd där vi under grupparbetet fick ett par fall oss till handa och försöka lösa. Sen skulle vi träffa observatörerna, kontakta myndigheter med mera. Dessa myndigheter var gestaltade av Clas Svahn och Tobias Lindgren som efteråt inte gav oss allt för bra betyg. Men man lärde sig något och det var huvudsaken. Att lära sig något på ett kreativt sätt tar bättre än att bara sitta och läsa.


Jag har också hunnit med avsluta årets upplagor av Rapport-Nytt och nummer fem ligger nu för sammanställning och bör komma under november för tryck och distribution innan mitten av december.

På tal om december så är det snart jul igen. Det går lite för fort anser jag och man hinner knappast med längre. Sommaren var varm, lång och hösten har varit ljum med massor av trattkantareller som följd Vi har varit ute i tre omgångar och fått massor med svamp. då jag säger massor så är det verkligen MASSOR.

 

Varje svampställe såg ungefär liak ut

 

 

En tiondel av den svamp vi tog hem


Då det är november så är det gravsmyckning och även halloween. Det har blivit tradition att åka till Borlänge för det årliga filippinska halloweenfirandet. Denna gång följde Kent & Ingrid Roxhed med på grund av att min bil för tillfället är obrukbar. Anna-Belle och hennes dotter Patricia var också med. Dom åkte tåg redan på fredagen då vi inte hade plats i bilen. 

 

Dekoren var mysig

 

 

Irene med en halloweenmask

 

 

Mat och åter mat

 

 

Tre trallande jäntor Annie Hylander Irene och Jovy Cordava. Båda från Borlänge.

 

 

Anna-Belle Pastoril i härlig klädsel 


Det var en fröjdefull tillställning med goda vänner, god mat och hög stämning.   

Av Mats Nilsson - 5 oktober 2014 20:16

Svamp, bilar och Rapport-Nytt

Hösten har visat sig från sin allra bästa sida de senaste veckorna. Det har blivit både svampplockning, ett par turer till Västerås, god mat och inte minst ska vi nu få iväg nummer 4 av Rapport-Nytt. 

Som sagt, svamp är bland det godaste naturen har att bjuda på, det vill säga om man vet vad man ska ta. Annars kan det ta en ände med förskräckelse. Det har varit mycket förgiftningar i år, kanske mycket beroende på att nysvenskar inte vet vad som är ätliga och inte. Själv plockar jag mellan fem och sju olika sorter och alla är delikata. 

 

En korg med fyra olika svampsorter

 

 

Pizza med dagsfärsk svamp, kött och vitlök bland annat

 

En dag gjorde Irene en hemmagjord pizza med bland annat svamp vi plockat samma dag. Det blev en festmåltid lovar jag. 

 

Vi har även varit till Västerås och Migrationsverket då min älskade fru Irene varit här i två år. Av säkerhetssjäl så måste man då anmäla sig med en ny ansökan om permanent boende i Sverige. Det var mycket papper att fylla i med färgkort på pass, mitt id med mera. Nu är personalen på Migrationsverket mycket trevliga och samarbetsvilliga så det är aldrig något problem. Allt gick som en dans. Nu är det bara att vänta på det slutliga beslutet. 

 

Det är nog inte så fel att kalla Västerås "Sveriges New York" här står Gunnar Karlsson och Irene nedanför en 

av Västerås skyskrapor, en av flera och flera är planerade

 

 

Här står min fru Irene och jag utanför tavlan med bland annat skylten på Migrationsverket

 

Västeråsresan före den till Migrationsverket blev en bullrig resa då mitt avgassystem hade sagt upp sig. Nu har jag en bilmekaniker som alltid ställer upp och alltid gör det bästa för min bil. En bilens akutläkare kan man säga. 

På ett par timmar var allt klart och jag kunde vända hemåt med en bra mycket tystare bil. Samma vecka var det dags igen, den här gången med mitt barnbarn Emmas pappa som hade problem med sin turbo på den Saab han köpt veckan innan. Vi tog helt sonika och bogserade ut bilen till Lasse som nu ska fixa felet och vi kan med all säkerhet hämta bilen tisdag eller onsdag vecka 41. 

 

Den här bilden talar sitt tydliga språk. Det är delen av avgasröret som gränsar till ljuddämparen

 

 

Så var det Anders bils tur att besöka Lasses verkstad

 

Vi har också hunnit med att packa nummer 4 av Rapport-Nytt som läsarna har under vecka 42. Då hinner dom få tidningen till UFO-Sveriges fältundersökarkurs som går av stapeln den 18-19 oktober på Föllingen konferenshotell utanför Kisa. Då hinner jag få med en artikel om kursen i nummer 5 som bör komma ut i slutet av november. 

 

Rapport-Nytt nummer 4

 

Återigen har några från UFO-Sverige varit över i England och fraktat hem ett större antal böcker och materiel från de engelska ufologerna. dom har ingen plats att arkivera sitt material utan en del värdefull dokumentation, tidskrifter och böcker ligger i fuktiga källarlokaler och förstörs. Denna gången blev det cirka 1200 kartonger med böcker och lite annat. Detta var sjätte resan över.

 

En bild tagen av Clas Svahn strax innan skeppningen till båten för vidare transport till AFU i Norrköping.

Det är Carl-Anton Mattsson och Niklas Svahn som tillsammans med Clas packat och lastat på pallar


 

Jag som sitter på UFO-Sveriges kansli har fått göra ett litet schema till arbetsdagar då jag är på kontoret svarar i mobilen, skriver brev, skickar en del eftersändningar. Tar en cykeltur till Posten samt lite annat. Det sköna är att jag arbetar på mina villkor vilket man kan göra som glad pensionär.

 

När det gäller hälsan har jag fått krypa till korset en aning då jag haft mycket förhöjt blodtryck, det var så pass att jag var yr fast jag låg i sängen. Då insåg jag att det var dags att uppsöka sköterska för blodtryckstagning. Det var nästan 200/100. Det blev akut läkartid och medicin. Nu mår jag bra och mitt blodtryck har givit med sig.

Jag återkommer.  

 

 

 

 

 

 

Av Mats Nilsson - 1 september 2014 11:07

Den 19 juli gifte jag mig med Irene.

Nu den 30 augusti var det så dags igen. Min dotter Victoria Tellander gifte sig med Rickard Andersson, en aktiv medlem i UFO-Sveriges styrelse. Det gjorde inte saken mindre trevlig. 

 

Vi, det vill säga min fru Irene, Gunnar Karlsson och jag åkte ner till Mjölby på fredagsmorgonen för att hinna hjälpa till med förberedelserna.

Resan hade kunnat fått ett abrupt slut om jag inte hållit avstånd till fraförvarande bil då vi låg i omkörningsfil på motorvägen mellan Norrköping och Linköping kön plötsligt gjorde en häftig inbromsning. Jag fick stopp på bilen från 110 km till 0 km på fem sekunder. Det visade sig att någon tappat en lättmetallstege modell större som låg tvärs över vägbanan. En man hade stoppat framförvarande bilar och sprang och drog undan stegen så färden felfritt kunde fortsätta mot vårt mål. Det var nog första gången det skrikit om mina däck vid inbromsning. 

 

Med vårt bröllop i färskt minne vet jag att det är massor att göra. 

Bröllopet skulle hållas i Östra Tollstads kyrka i Mantorp. Vi började med att köra flera vändor med dekorationer, ingredienser för mat, bröllopskläder och allt annat mellan Mjölby och Mantorp. Vi var klara och hemma i Mjölby igen vid 23-tiden på kvällen. Då gällde lite mat och vila inför den stora dagen. 

 

Östra Tollstads bygdegård där bröllopsfesten skulle ta sin början dagen efter det fotot togs

 

 

Förberedelser av både mat...

 

 

...och tårtor

 

Till Östra Tollstad anlände vi vid 11-tiden på lördagen och bröllopet var satt till 13.30 Allt gick planenligt och jag hade tillfrågats av dels Victoria om jag ville föra fram henne som brud till altaret samt att om jag ville läsa ett par verser ur Höga visan. Det var ju klart att jag skulle göra det. 

Kyrkan var vacker och enkel och ceremonin likaså.  Brudklänningen var vacker och passade bruden perfekt. Brudgummen Rickard var mycket snygg i sin nya kostym. 

 

På väg till kyrkan i Östra Tollsta

     

 

 

 

Östra Tollstads kyrka är en vacker kyrka

 

 

Före bröllopet hade min hustru och Prästen Sara Olofsson en del att prata om då Sara varit präst i Filippinerna flera år

 

 

Vigselakten

 


Jag som brudens pappa läste två verser ur "Höga visan"

 

 

Efter ceremonin fotografering på kyrktrappan

 

 

Släktfoto skulle också tas

 

 

På väg upp genom den vackra björkallén togs en del bilder 

 

 

Bruden är lycklig och sprallig

 

Efter bröllopet inbjöds det till fest i Bygdegården nästgårds efter att följet gått genom en vacker björkallé under det att det lyckosamma duggregnet sakta och fint föll en kort stund. Det fotades friskt under färden till festen. Allt var helt perfekt och magiskt. 

 

Bröllopsfesten är i gång

 

 

Efter maten var det dags för brudparet att tillsammans skära tårtan

 

 

Brudgummens mamma Katarina var lika lycklig hon också

 

 

Bruden med sin kompis och skolkamrat från Tullingetiden

 

 

Mitt barnbarn Emma var så söt och ville gärna dela ut lite blommor till alla gästerna

 

 

 

Mycket hanns med sedan efter festen så det var ganska lätt att fixa resten på söndagsförmiddagen.

 

Efter städning och att alla saker blev tillbakakörda till Mjölby stannade vi på Citygross i Mantorp för att handla med oss lite mat. Irene tillfrågades om hon vlille göra lite filippinsk lunch innan vi antog vår hemresa till Sala. Då hon alltid är positiv så lovade hon att göra något gott till oss alla. Ingen var besviken kan jag meddela.

På söndagen var vi hemma 18.50 Lyckliga men trötta. 

Av Mats Nilsson - 26 augusti 2014 13:17

Söndagen den 24 augusti var det dags för UFO-Sveriges första styrelsemöte efter sommaruppehållet.

Vi höll till i Töreboda, Västergötland hos Tage Bång´s gamla arbetsplats, Töreboda Taxi. Det har blivit ett av de

stadiga ställen vi har styrelsemöten på. AFU i Norrköping och Hotell Lilton i Ängelholm är de övriga. Sen kan vi alternera på något mer ställe ibland.

Mötet innehöll de vanliga punkterna samt kursen i oktober och nästa projekt som ska genomföras. "Projekt Kolmården".

Vi har genomfört ett antal projekt genom åren med början 1985 med Projekt Hessdalen, Norge i två år. Därefter Projekt Värmland också två år. Projekt Mien i Småland var ett mycket avancerat projekt med massor av journalister, Radio & TV på plats. Så var det även i Värmland. De projekten följde jag härifrån via medierna. Men Hessdalen och Mien var jag i största grad delaktig. Det var mycket roligt och arbetsamt. Just nu pågår Projekt Nammajaure för andra året.  Det är en sjö i Lappland där en så kallad "spökraket" landade och sjönk år 1980. Ett Stockholmspar var vittnen till händelsen. Raketen eller missilen var styrd då den gick över sjön, svängde och gick ner för landning varpå den sedan sjönk sakta till botten. Det är mycket oländig terräng varpå man måste använda helikopter för att ta sig dit med all utrustning, det var också fallet förra året. Nu med mycket bättre och mer avancerad mätutrustning. 

 

Före styrelsemötet var det lunch på restaurang Peking i Töreboda. På bilden längst bort från vänster sitter Taqe Bång

Tobias Lindgren, vår ordförande Anders Berglund, Johan Gustavsson RPC, Gunnar Karlsson, undertecknad samt

Christina Bång. I spegeln syns fotografen vice ordförande Clas Svahn. 

 

 

Mötet hölls på Taxistationen i Töreboda.

 

I måndags den 25 augusti firade jag mitt sista år  inom 60-eran, nästa år blir det 70. Vågar inte tänka så långt. Jag hade planerat en lugn dag med bara de närmaste. Men min älskade hustru hade andra planer. Hon kom hem från skolan och satte igång med mat, tre rätter. 

Men för att ta det från början så tyckte min kära "bror" Gunnar Karlsson att vi skulle ta en födelsedagslunch på det gamla anrika Måns Ols. Det var en bra idé då vädret var fint och skönt uppe vid sjön Långforsen. Vi åt stekt potatis och köttgryta som smakade ypperligt. Vi träffade ägaren herr Skanvall som skulle ut i båten och fiska. Jag frågade om det var till menyn följande dag, för i så fall blir det väl kött i morgon med. Han skrattade och sa att det bara var en nöjestur bara. 

 

Därefter hämtade vi Irene på skolan och hon hade skrivit nota till mig på morgonen så jag hade handlat det hon ville ha.

Nu hade hon bakom min rygg ringt några kompisar som dök upp efter hand utan min vetskap. 

Så den födelsedagen jag sett framför mig, den flög all världens väg. Men roligt vart det. Hade tidigare fått blommor av Irene min fru, nu blev det både whisky och ett paket kräftor i present vi får sätta i oss om ett par veckor. Då borde lugnet lagt sig efter min dotters bröllop nere i Mantorp. 

 

Nu blir det inget mer skriva för än nästa gång då jag ska färdigställa protokollet från i söndags.

 

God födelsedagsmat på restaurang Måns Ols.

 

 

Måns Ols ligger vackert beläget precis vid vattnet med en fin promenadväg bort över området.

 

 

Gunnar passade på att ta ett kort utanför i den sköna sensommardagen

 

 

Vacker vy över sjön Långforsen

 

 

En flicka från Kina med dotter var bland födelsedagsgästerna

 

 

Min älskade fru var nöjd med att lyckats lura mig 

 

 

Här med vännen och Emmas farfar Kent Roxhed

Av Mats Nilsson - 21 juli 2014 22:12

Jag och min flickvän Irene har varit tillsammans sedan januari 2012. Det har slagit väl ut och nu tyckte vi att det kändes riktigt att vi gjorde slag i saken och gick till Prästen. Vi hade ett samtal torsdagen före vigseln och lördagen den 19 juli klockan 13.00 var det dags. 

 

Blommor till dekoren.

 

Dagarna före var intensiva och jag sa att jag ville ha ett stillsamt enkelt bröllop. Nu kommer ju Irene från Filippinerna och där är filosofin den att ska man ha fest då ska det märkas. Tack vare alla underbara vänner till Irene så gick allt i lås. Det kom flickor från både Borlänge, Hallstahammar, Västerås och här i Sala och ställde upp mangrant. Ett par flickor och jag gav oss iväg och plockade vilda blommor i massor.

 

Maten som Irene helt själv komponerat och lagat. Lompia längst fram, sen minudo, umba, 

kycklingrätter ris. Samt ett fat med olika frukter från hemlandet, ungefär samma som vi har.

Det vill säga Vattenmelon, ananas och druvor. 

 

Irene hade lagat mat i tre dagar. Jag saknar ord vad den kvinnan klarar av. 

Själv bistod jag så gott jag kunde med göromål hit och dit. Sen på morgonen den 19´de fick vi tillgång till Mikaelsgården där festen skulle hållas. Det var dekorationer, blommor dukning och placering medan jag och Irene åkte fram och tillbaka med grytor till köket där allt skulle värmas och friteras.

 

Så var det dags att byta om och gå de få metrarna till Kyrkan. Där väntade redan vår rara Präst Anita Ölund. 

 

Prästen Anita Ölund har precis välsignat våra ringar och förklarar att vi nu var man och hustru.

 

 

Mina knän höll tack och lov men jag fick ta bra stöd vid altaret för att resa mig upp efteråt.

 

Vigseln gick galant och efter 30 minuter och JA till svar var vi så ute på kyrktrappan för fotografering. 

 

Kan bara säga att mina och Irenes kompisar gjorde allt till en sagolik vigsel som jag kommer att bära med mig så länge jag lever. Helt underbart magiskt är rätta orden. 

 

Lite flera bilder:

 

Ute för fotografering Nu som gift par. Vilken känsla.

 

 

Vi tar emot folkets jubel.

 

 

En vacker brudbukett som nu hänger på tork.

 

 

Honnörsbordet tar form.

 

 

Festen kan börja.

 

 

Dekor tillverkad av vår filippinske vän Lenita Norberg från Borlänge.

 

 

Så var det dags för bröllopstårtan. 

 

 

Några av gästerna ställer upp för gruppfotografering.

 

 

Här Anneli Åstebro, Irene, Mats, Clas Svahn, Margareta Andersson och Carl-Anton Mattsson.

 

 

Den som alla väntade på, bröllopskyssen.

 

 

Vi hade valt ringar i Salasilver direkt från Sala silvergruva. 

 

Sedan enligt filippinsk tradition så dansas bröllopsvalsen under det att deltagarna fäster pengar

med nålar på kläderna, så även på vårt bröllop som var i vissa delar traditionellt filippinskt. 

 

 

 

Presentation


Välkommen till min blogg.

Gästbok

Fråga mig

19 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Länkar

Följ bloggen

Följ Mats Blogg med Blogkeen
Följ Mats Blogg med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se