Så var årets första Rapport-Nytt klar och sänd till postcenter för vidare färd ut till alla entusiastiska läsare. Det är ett roligt jobb varje gång tidiningen kommr ur pressarna i Västerås och vi (Gunnar och jag) sätter oss och packar tidningarna.

I övrigt har det varit rätt lugnt på kansliet, en del mail kommer alltid, även en del telesamtal att besvara eller skicka vidare till respektive person som efterfrågas. Det blir som en slags telefonväxel. Samtalen kan röra sig om observationer, när kommer nästa tidning, en artikel man vill diskutera omkring. Det är skönt med pensionärslivet och sköta jobbet med UFO-Sverige från hemmet. Man får ialla fall in vissa rutiner. Oftast är jag på kontoret från 8 på morgonen efter frukost till 10-tiden då det blir en tur till postfacket, till den andra föreningen RSMH, hem igen och kontoret på eftermiddagen och en stund efter middagen innan TV-kvällen, (då det är något att se).

Tidningar, adresslappar och kuvert.

Jag är inte arbetslös även om jag stämplar. Det är Föreningsberev

samt Porto betalt-stämplar som ska på varje kuvert.  

Gunnar har alltid kameran i högsta beredskap.

Rapport-Nytt nummer 1 2013 är färdig att tryckas. Det har tagit lite extra tid beroende på att vi beslutat på styrelsemötet i Ängelholm den 12 januari att byta från UFO-Raden/ Rapport-Nytt till bara Rapport-Nytt.
Detta beroende på att UFO-Sundsvall som under Loy Sollis ledning 1970 startade den lokala tidningen UFO-Raden. Det var alltså den första lokala UFO-tidningen i Sverige. UFO-Sundsvall var också en av dom första föreningarna i Sverige tillhörande UFO-Sverige som startade just 1970.

Nu har UFO-Sverige gått ifrån gruppindelningen då det är en tydlig trend att nästan alla föreningar har inga lokala föreningar kvar, skyll på Internet, Facebook?? Jag vet inte. Det har resulterat i att nu ligger tidningen UFO-Raden på is och kanske kan man hoppas att någon driftig person en dag tar upp den tappade tråden och det blir en tidning igen.

I övrigt arbetas det på för fullt inom organisationen även om det inte syns utåt. Vi ska snart även ge ut nummer 1 av UFO-Aktuellt.

Själv har den här senvintern tagit hårt på mig, då det började i jultiden med ett elakartat virus som det tog en månad att bli av med. Ingen medicin hjälper ju då utan det ska självläka. Därefter blev det vätska i vänster knä efter en ledinflamation och som om inte det var nog så kom det som en beställning halsfluss. Slutade i lördags med penicelin. Urinsyra i lederna, så kallad gikt, har jag av och till och visst skulle det slå till med full kraft precis då jag var som mest mottaglig. De som var med på kursen i Hållsta för tre år sedan minns säkert hur svårt det vara att ta sig fram då. Nu var det inte lika illa men det räcker till då smärtan är outhärdlig i vissa stunder.

Nu är snart februari slut och vi går in mot vårmånaderna även om det ser trist ut just nu, men det kommer en dag. Var så säker.

På fredag kommer en stenbumlig att passera jorden på mycket nära håll. Den är så pass nära att den går innanför vissa satellitbanor. Kosmiskt sätt är det otroligt nära, men den passerar md ett avstånd av liknande två jordklots avstånd. Man kanske kan se den i närheten av Karlavagnen om man har en kikare och vet vilken tid man ska titta, vilket jag inte vet i dagsläget.

Rappoert-Nytt i nytt utförande i och med första numret 2013

De senaste veckosluten har varit kantade av fester. Det är många filippinare boende i gränskommunerna som vill lära känna Irene. Det är bra att hon får landsmän att prata med och chatta med så hon inte känner sig isolerad. Det chattas även flitit med hemlandet både som chatt och skype.

Trevlig fest i Norberg i lördags då Conny Störseth fyllde 40 år.

I morgon måndag 28/1 är det dags för den årliga bilbesiktningen. Mycket på bilen är utbytt, som bromsbelägg runt om, ny skiva och bromsok v-bak. Samt kamrem, vilket besiktningen inte bryr sig om, men det känns tryggare i allafall. Vi får se vad resultatet blir. Det är lite som att gå till tandläkaren innan man får beskedet att den går igenom eller hur många tvåor man får.

Väntar i dagarna nya Rapport-Nytt. Den byter namn från 2013 från UFO-Raden/Rapport-Nytt till bara Rapport-Nytt. Detta för att föreningen med sin tidning UFO-Raden läggs i malpåse. UFO-Raden är Sveriges äldsta lokala medlemstidning som utkom med sitt första nummer 1970 av dåvarande UFO-Sundsvall och dess ordförande Loy Solli och hans medlemmar. Jag hoppas att den dagen kommer att man tar upp den tappade tråden och ger ut den i framtiden.

Föreningarna i UFO-Sverige har sett sina bästa dagar och vi har nu ersatt dom med lokala ombud, befriade från möten och protokoll mm. Den här trenden är inte unik för UFO-Sverige utan förekommer i så väl  idrottsföreningar som andra idéella föreningar. Kontakterna på facebook och andra inom data förekommande kontaktorgan har ersatt de personliga träffarna vilket är synd.

Nu ska vi dock ta nya tag och inom kort kommer nummer 1 av Rapport-Nytt ut och vi ska försöka att göra den ännu mer intressant för de som läser den. Det är en spännande utmaning och hitills har vi bara fått positiva reaktioner på innehållet och mångsidigheten. Alla gör ett bra jobb och jag hoppas att det ska bli ett uppsving för tidningen.

Vintern har varit vass i år och hållit oss i ett järngrepp några dagar. det syns på bilden utanför vårt hus.

Vänt ett blad i årskalendern och skriver nu 2013.

Julen är över och det har varit ett trevligt julfirande och nyårsfirande också.

Den 21 december kom Lina och Emma för att vi tillsammans skulle handla julklappar och lite till jolbordet som skulle

vara knytis. Den 23 december for vi ner med fullastad bil, först till Norrköping och AFU med tidningar. Därefter till Linköping och tömma resten av kassar med klappar och mat innan vi for till Rickards mamma Katarina för att fylla bilen igen. Efter ytterligare en tur så blev det kväller med hela familjen.

Julafton var trevlig och lugn, god mat och dryck, sällskap och som en familjejul bör se ut. Det blev klappar till barnen, därefter den traditionella julgröten och efter den julklappspel där alla efter spelets gång har minst en julklapp. Både roligt och spännande faktiskt.

Julaftonen i Linköping, Rickards brorsbarn Pontus, Simon, Samt Emma och Irene 

Juldagen blev heresardag efter frukost. Först en tur till Mantorp med Lina, Emma och alla klappar, Rickard och Linnéa tog tåget efter. Sen tillbaka till Linköping för att hämta upp syrran och sen hem. Vi for direkt till Coop och inhandlade en julskinka som Irene och jag griljerade på kvällen. Man kan gott säga att man somnade rätt snart efter kvällens skinkmacka.

Irene och jag fotade av Gunnar vid vår julgran. 

Nyårsaftonen blev lugn, lite sillunch, skinka och lite lätt julmat eftersom vi skulle få uppleva en filippinsk nyårsafton och jag vet hur mycket god mat det också innehåller. Irenes och min bästis Anna-Belle Pastoril och hennes pojkvän bjöd både Irene mig och Gunnar på stor nyårsmiddag. Även Anna-Belles syster Leni med mannen Jimmy kom, vilket var roligt då dom bor i Borlänge och vi inte ses så ofta.

Maten på Nyårsaftonen var jättegod och inte den traditionella vi är vana vid. Det var från musslor till skinka.

Det blev till och med tid för en liten svängom innan 12-slaget. Därefter blev det cariokie.

Alla flickor samlade inför kvällens fest. Leni Norberg, Patricia Stadling, Irene Perales och Anna-Belle Pastoril. 

Tråkiga nyheter. I dag onsdag 2 jan. ringde jag upp Irene Åkersén i Enköping för att höra hur hon haft det och hur det kunde tänkas vara med Arnold Idebring, sambo med Irene samt mångårig ordförande i Enköpings UFO-föreing. I höstas åkte Arnold in på sjukhus efter att ha ramlat hemma och efter sjukhusvistelsen fick han komma till ett äldreboende. Den 10 oktober var Clas Svahn och hälsade på Arnold och Gunnar och jag kom dit den 11 oktober. Han hade tacklat av och var mycket trött.

Nu fick jag beskedet att Arnold somnat in på Nyårsaftonen. Det kommer att bli mycket tomt efter honom och mina tankar går till barn och sambon Irene Åkersén. Arnold blev 91 år.

Gunnar Karlsson fotograferade Arnold Idebring den 14 oktober 2006 då Enköpings UFO-förening firade 30 år.

Årets sista UFO-Aktuellt är nu packad och ivägskickad och når förmodligen våra läsare i mellandagarna. Det passar bra att ligga på soffan och smälta julmaten och läsa tidningen. Allt gick planenligt som sig bör, lite duggregn blandat med snö på väg mot Hallstahammar på tisdagskvällen, men det gick bra. Det är trevlig samvaro och jag reflekterade över att det går lika fort nu om inte snabbare när vi är tre personer som packar som när vi höll till i Enköping och var 7-8 personer. Kanske beror det på att vi lagt om rutinerna så vi packar, räknar och buntar samtidigt i postnummerordning.

Snart är alla tidningar packade för utskick till prenumeranterna.

Ja, då var det klart, en skål i sockerdricka kunde vara på sin plats eftersom jag skulle köra bil hem på kvällen .

Julen står för dörren men jag har inte drabbats av julhysteri i år heller. Finns ingen som helst mening med att stressa upp sig för två tre dagar och när dom väl kommer är en del helt slut och somnar framför Kalle Anka. Nej, en skinka, lite sill en snaps och någon öl, sen är jag nöjd. Julklappar blir det till barnbarnen. Själv har jag sagt nej till en massa paket.

Nu är det bara att tillönska alla bloggläsare en riktigt GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!  

När man har haft ett husdjur i många år, saknar man det lika mycket som en annan anförvant. Jag hade två katter tidigare, Lucas och Hampus. För dryga tre år sedan fick jag lov att göra mig av med Lucas på grund av cancer i urinvägarna. Han blev 6 år. Nu i slutet av november fick jag lov att ta bort Hampus, detta på grund av hans höga ålder. Han blev 19 år. Hampus låg alltid i mitt knä varje gång jag tittade på TV och den första människa förutom mig som han gick till var Gunnar. Han gick annars aldrig till någon annan än mig. Nu vilar han sin sista vila här i trädgården där han alltid sprang som ung och klättrade i träden och var med vid vårat grillbord i hopp om att få sig en köttbit. Saknaden är stor, men nu blir det inget mer husdjur för min del.

Mina katter Lucas i förgrunden och Hampus bakom, dom gjorde allt tillsammans, som här då de sov i samma fotölj.

Nu är båda borta.

Den 15 december var jag på min första filippinska julfest tillsammans med Irene, Anna-Belle och hennes barn, Nicki och Patricia.

Dagen började med ett riktigt snöoväder med både kallt och drivsnö. Vi skulle till en lokal strax utanför centrala Borlänge där festen skulle gå av stapeln klockan 17.00 Vi kom något sent på grund av väglaget och att vi låg bakom en snöplog nästan hela vägen vilket var positivt då det var nyplogat ända fram till Säter. Sen var det lite moddigt men det gick bra om man höll låg hastighet.

Det var faktiskt en ganska traditionell julfest, med mycket god mat, blandat svenskt och filippinskt. Sill & potatis och skinka och ägghalvor var den svenska biten. Sen var det mycket nyheter, olika nudlar, ris, kyckling, grönsaker där allt smakade mycket gott. Efter tre portioner sa det stopp i min mage.

Därefter var det lekar för barnen, julklappsöppning innan det blev lekar för de vuxna i form av bland annat säckhoppning. Det blev underhållning av två flickor som sjöng och dansade. Därefter kaffe med en massa sötsaker, tårtor och kladdkakor. Då jag inte är så förtjust i sött så tog jag endast kaffe och två klassiska sockerkaksbitar. Innan hemfärden runt midnatt blev det varm soppa med kinakål och kött.

Vi fick många nya vänner bland filippin-svenskar i Dalarna. För mig var det så roligt att träffa Anna-Belles syster Leni Norberg och hennes man Jim som jag inte sett på över ett år. Återseendet blev kramigt.

Irene och jag i Borlänge på julfest.

Nya vänner, Björn Pettersson med fru Angelica.

Rejält julbord var det med mycket gott.

Söndagen den 16 december besöktes Sala av en av Sveriges riktigt stora världsstjärnor, Robert Wells. Det var treje året i rad som han besökte Sala. Robert berättade att han lärt sig hitta bra i Sala under årens lopp och älskar den här staden varför han kommer varje år innan hans Kina-turné för att uppträda helt gratis för Salaborna.

Det bjöds båe på Rapsody in Rock, lite fyrhand med en begåvning på 13 år, minns inte hennes namn nu. Men hon var med på Roberts konsert i Royal Albert Hall förra sommaren. Helt fantastiskt var dagen ialla fall.

Robert Wells spelar fyrhänigt med en ung begåvning.

Ända sedan min flickvän Irene Perales lämnade Sverige den sista april i år har jag kämpat med papper, alla som känner mig vet vad det har inneburit, onödigt att tjata om det igen. Jag fick information om att allt var klart och att den 3 december kommer Irene till Arlanda. Man vågade knappast tro att det var sant. Efter SMS mm med henne och de som hjälpt mig var allt klart och klockan 15.00 startade jag färden mot Arlanda för att möta upp. Planet skulle vara cirka 45 minuter försenat visade det sig. Men vad gjorde väl det, hade jag väntat i 6 månade kune jag vänta tre kvart.

17.00 stod det på skärmen att planet från Manilla via Peking "Have landed".

Efter cirka trettio minuter kom så den efterlängtande stunden. Irene var tillbaka hos mig denna gång för att stanna.

Det blir ett kort inlägg eftersom jag har en tid att passa nu på förmiddagen. Men det kommer säkert mer.

En mycket suddig bild från Flygplatsen då en trött Irene kommer ut efter 10-12 timmar i luften.

På vägen hem ringde Anna-Belle Pastoril, vår gemensamme vän och frågade när vi

skulle vara i Sala. Hon hade gjort varm kycklingsoppa åt oss så vi skulle

slippa börja med mat direkt vi kom hem. Underbart.

Här jag tillsammans med Irene och Anna-Belles dotter Patricia.

Det är snart dags att packa årets sista UFO-Raden/Rapport-Nytt.

I övrigt har vi varit ett antal personer som besökte Berglsagsteatern i Avesta. Det var en tidsenlig berättelse "Fångad på Nätet". Det var många förvecklingar som resultarde i många skratt. En taxichafför lever dubbelliv med två fruar, med en dotter in det ena äktenkapet och en son i det andra. Naturligtvis hittar ungdomarna varandra via internet, sen var kaoset igång.

I sju månader har jag nu kämpat för att min älskade flickvän Irene Perales ska få komma tillbaka till Sverige och Sala.

Vi träffades då hon förra året var i Västerås hos släktingar. Det var också en historia från nätet då vi träffades på Facebook tack vare en gemensam vän. Vi har den 5 januari varit tillsammans i ett år därav bott ihop endast tre månader. Det har varit mycket kommunikation mellan länderna och olika förvaltningar, men nu är det tydligen klart. Kanske, jag säger kanske får vi fira jul tillsammans.