Lördagen den 27 juli var det dags för den traditionella sommarfesten hos Carl-Anton Mattsson och hans fru Britt-Marie i deras trevligt belägna sommarstuga i Nydalen utanför Nyköping. Det startar alltid med kaffe och något gott till sen blir det femkamp och i år var det tipsrunda, golf, kast med skivor och navkapslar, luftgevärs skytte och kast med boll i holk. Dessemellan blev det kaffe igen och lite godsaker samt glass. Det blev prisutdelning samt att det fanns stort utrymme för trevlig samvaro.

Trevnaden var stor och Britt-Marie hade överträffat sig själv vad gällde maten och hela arrangemanget. Den klassiska gubbröran fanns med och hon avslöjade att i receptet fanns nedrört två sega gamla ufologer. Trots det var gubbröran utsökt god. dagen hade mycket att bjuda på och intet fattades oss. 

Min sambo Irene fick skjuts av Håkan Ekstrand som kom i sällskap med Gunnar Karlsson. Inga av dom har jag sett på ett par veckor då jag jobbar och verkar under en månads tid på äldreboendet Vifolkagården i Mantorp.  Det gjorde att det vart pricken över I-et.

Alla 25 deltagarna var samlade till fest och tävlingar.

Gunnar Karlsson genomförde golfrundan med en slutlig putt, men i gräset var det omöjligt att slå "hole in one."

Min dotter Lina Tellander-Roxhed under en av grenarna, luftgevärs skytte

Min sambo Irene sköt mest bommar med det var inte lätt.

I grenen kast med boll i holk tog Lina hem ett pris

Mitt barnbarn Emma passade på att bada i barnpolen som finns på gården.

Irene passade på att vila i en gunga medan hon väntade på nästa gren

Vi tog även tillfället i akt att hylla Gunnar Karlsson som dagen efter, den 28 juli fyller 67år.

Som sagt så fyller Gunnar Karlsson 67 år den 28/7. Ingen jämn ålder men ändå värd att nämna då han är värd all beundran både som kompis och som kassör i UFO-Sverige samt Riksförbundet för Social och Mental Hälsa - RSMH i Salaavdelningen.

Gunnar är också en samlare av elefanter stora som små, dock inte i levande form utan mest i porslin, trä och andra material.

Gunnar är omtyckt av alla och är både varmhjärtad och snäll. Han har en stor plats i både mitt och mina kompisars hjärtan. Ett stort GRATTIS Gunnar.

Gunnar Karlsson med en av de elefanter han fick under träffen i Nyköping.

I början av juli fick jag en förfrågan om att ställa upp som semestervikarie på ett demensboende i Mantorp. Min  dotter Lina bor med sin pojkvän i Mantorp och jobbar på Vifolkagården som ett et kombinerat hem för äldre och dementa personer. Lina hade ordnat en kontakt mellan sin chef och mig och när jag fick förfrågan var det ingen tvekan då jag skulle få en hel månad med mina barnbarn dessutom. Så den 9 juli åkte jag ner då jag fick erbjudande att jobba från den 10/7 07.30 och en månad framåt, alltså den 10/8.

Det har nu gått en dryg vecka och det går bra, trivsamt ställe, bra personal och boenden. Jobbet är ganska lika det på Kaplanen i Sala. Lina jobbar på äldreboendeavdelningen och jag på demensavdelningen. Det är krävande och mycket lärorikt samt ibland lite körigt. Jobbet innebär även promenader med patienter, göra gemensam frukost, hämta matvagn vid lunch och middag. Jag trivs bra med mina sysslor.

En liten promenad med Lina, Rickard och barnbarnen Emma och Linnea

En trevlig altan där vi ofta grillar, samtalar om dagens jobb och UFO-Sveriges verksamhet och där barnen leker.

jag själv vilar en stund efter en dags arbetspass som kan vara krävande.

Emma har stor plats att leka på då altanen är välanpassad.

Då jag jobbar var annan helg samt en del kvällar är jag ledig en del vardagar så innebär det att vi kan ta en del turer med bilen runt om i Östergötland som är ett mycket vackert landskap, böljande kullar, sjöar och små fina städer som Mjölby, Vadstena och Storstan Linköping.

På lördag bär det av till Nyköping för att träffa Carl-Anton Mattsson, hans fru och en del andra mnniskor inom UFO-Sverige för lite trevlig samvaro.

En bild från Vadstena fästning.

Emma vid Vätterns strand

Matstället i Mjölby är värt att lägga på minnet, fräscht, bra personal och fin och god mat.

I Söderköping passerar Göta kanal och det är gott om både fritidsbåtar och fartyg som tar passagerarna på en längre tur längs kanalen från Östersjön till Kattegatt om man så vill.

Själva Mantorp är ju mest känd för trav och biltävlingar. Man hör ofta ljudet från bilarna då det är tävlingar. Dock har jag själv inte besökt tävlingsparken ännu. Travet passerar jag varje dag vi åker till City Gross för att handla.

då vi inom UFO-Sverige tyvärr inte kunde vara kvar på Hållsta konferenshotell med vår årliga kurs så har Rickard Andersson och Tobias Lindgren funnit ett annat ställe utanför Kisa som heter Föllingen Hotell. Vi tog barnbarnen med oss en dag och for dit för att jag var nyfiken på hur det ser ut och dess läge. Jag blev mycket nöjd och efter titten och ett litet samtal med ägaren Magnus som är en trevlig kille. Han håller på at färdigställa en ny modul till Hotellet som kommer att innehålla konferensdelen. Därefter köpte vi varsin glass och gick ner till sjön. Det ligger en camping på andra sidan vägen och stället andas en mysig atmosfär.

Hotell Föllingen där vi kommer att ha UFO-Sveriges fältundersökarkurs i oktober.

Interiörbild från matsalen på Föllingen

Den nya modulen som ska bli konferenslokal då det blir färdigt

Ett litet snack med ägaren Magnus som garanterar att det är klart då vi kommer för att använda konferensdelen

Utanför hotellets baksida finns två badtunnor som vi får använda.

Emma passade på att sätta sig och sola lite nere vid Föllingens rastplats innan vi for vidare hem till Mantorp

En av de korridorer som leder till rummen, både enkelrum, dubbelrum och flerbäddsrum

Vi har även gjort små utflykter till Mjölby, Vadstena och Söderköping. Dessemellan har vi grillat, gjort promenader i omgivningarna samt vilat och jobbat.

Då jag inte var hemma när UFO-Aktuellt skulle packas så fixade Håkan Ekstrand och Gunnar Karlsson det själva. Även denna gång såg det mycket bra ut och avgående ordföranden Clas Svahn hade skrivit sin sista ledare. Han blir nu vice ordförande med möjligheter att odla de utländska kontakterna samt skriva på sina böcker men kommer ändå att kunna hålla i gång med ufoarbetet tillsammans med vår nye ordförande Anders Berglund.

Det blir säkert mer rapporter från Mantorp då jag har ett par veckor drygt kvar här. Sen återvänder jag till Sala och min sambo Irene Perales. Vi håller kontakten telefonledes två gånger om dagen samt på FB, mediet där vi en gång träffades.

Fredagen den 28 juni var en strålande dag för en utflyjt. Vi var ett gäng som samlades nere på Gruvgatan klockan 09.00 för avresa till Carl Larssons klassiska hem i Sundborn. Jag tog med Irene dels för att hon ska få se lite av Sveriges vackra land då och då samt lite lärdom om den svenska konsthistorien. Förståerligt nog hade Irene inte en blekaste aning om vem Carl Larsson var eller varför han var berömd, så en liten föreläsning dagen före var på sin plats. Vi hade en minibuss med totalt nio personer samt min bil med tre passagerare förutom mig.

Vi gjorde ett stopp för kiss och fika paus en bit upp före Hedemora. Sen vidare till Sundborn. Ordföranden i RSMH min syster hade beställt en guidad tur i det väl bevarade huset där allt var som den dag Carl Larsson avled. En viss del av huset var inte tillgängligt då vissa av Carl´s släkt bor kvar. Carl Larsson föddes 1853 och dog 1919 och det är roligt att släkten lever kvar.

Vi anlände i god tid och gick omkring och tittade på den vackra gården och angränsande hus samt besökte turistshoppen där man kunde inhandla från vykort till böcker om och av Larsson. Klockan 12.00 var det så dags för "Salagänget" att ropas upp för samlig framför entrén med Carl Larsson´s berömda fras "Var välkommen kära du till Carl Larsson och hans fru". Det var en viss känsla att gå omkring i den så berömde konstnärens hem och 1800-talets atmosfär satt kvar i väggarna. Irene var tagen av synen och förstår nu så mycket svenska att hon hängde med bra vad guiden berättade.

Den turen tog cirka 50 minuter och jag tror inte guiden utelämnade något väsentligt då hon var mycket påläst och duktig. Tyvärr noterade jag inte hennes namn.

I väntan på den guidade turen tittade vi på Carl Larssons fina hus exteriör

Så kom guiden och ropade upp "Salagänget" där hon berättade lite om Carl och huset ute på trappan

Då vi kom ut i solskenet beslutade vi oss för att göra ett besök i Sundborns kyrka och leta upp Carl Larssons grav vilken var lätt att hitta på grund av dess storlek. Kyrkans interiör var också värt sitt besök.

Bland annat berättade guiden om de fyra yngsta barnen utav sex som var avbildade på högra väggen ute vid trappan

På hemvägen beslutade vi oss via telefonkontakt mellan bilarna att stanna vid "Lappens" i Hedemora för en bastant matrast. Lappens bar och grill är berömt i Sverige för dess goda meny av både korv, hamburgare , annat kött för att inte tala om portionerna som är riktigt stora.

Irene orkade inte med hela sin portion utan överlät en del av den till mig.

Ett snabbt besök på Ö&B i Avesta stod sist på turen innan vi körde in på Gruvgatan i Sala klockan 17.45 En väl använd fredag.

Carls egenhändigt målade välkomstskylt som är välkänd inte bara i Sverige

Gunnar Karlsson och Irene Perales uner vägskylten till gården

Den ståtliga gravplatsen var lätt att hitta

En välkänd skylt för en hungrig resenär genom södra Dalarna

Sommaren har övergått i midsommartid och vi har hunnit med en hel del både fiske endagsresa och vila i trädgården med grillning med mera.

Jag vill så mycket som möjligt visa Irene delar av vår närmiljö både landsbygd, större och mindre städer. Under två dagar efter att ha löst fiskekort åkte vi till två olika sjöar för att försöka få oss lite fisk. Med matkorg, kaffe och mackor drog vi iväg till dels Järndammen och Olov-Jons sjöar med en vacker natur och frisk luft. Det blev nu ingen fisk i någon av sjöarna, men det är bara upplevelsen av naturen som är viktigast tyckte både Irene och jag. Att kunna sitta och lyssna på fågelsång, inklusive gökens hoande, höra skvalpet av vatten mot stenarna och vinden i trädkronorna räcker gott för oss. Vi bor i ett underbart land vad gäller naturupplevelser och det ska vi vara stolta över.

Irene försöker lura fiskarna utan resultat.

Jag lyckades inte heller med att få fisk.

Min syster Anna-Nita åker varje midsommar till Kramfors för att fira med sin kompis Monica Manon och hennes barn och barnbarn. Då måste hon ta sig till Uppsala och där ta Y-bussen upp till Sollefteå. Resan till Uppsala brukar jag ombesörja, så även denna gång. Då kom vi över ens om att veckan efter då hon återkommer till Uppsala så tar Irene, Gunnar och jag en heldag i denna vackra studentstad, kollar på stan, åker runt och guidar Irene med de få kunskaper jag har. Naturligtvis inbegriper det en tur till Domkyrkan som är en gigantiskt stor Dom. Höjden på tornen motsvarar höjden på Keopspyramiden i Gisa så när som på två meter alltså 145 meter. Jag har vid ett tillfällevarit uppe i ett av tornen shögt man får gå. I dag får man inte det då det föreligger risk för olycka tydligen. Man går halva vägen i en trång spiraltrappa och därefter en trästege där man kanske inte bör titta ner under det man kommit upp. Men det var värt utsikten vilket man kan se ju socknars kyrktorn.

Jag visade Irene var Sveriges kung från 1523 till 1560 var begravd med det stora monumentet där han ligger omgiven av två av hans tre fruar Drottningarna Katarina av Sachsen och Margareta Eriksdotter. I kryptan under golvet är Gustav Vasa och hans tre gemåler begravda.

I Domkyrkan är även bland andra Dag Hammarsköld och Emanuel Svedenborg begravda.

Irene var mäkta imponerad och nästan lite rädd för den otroligt naturtrogna dockan i vax föreställande Jesus moder Maria. Efter en lunch utanför kyrktrappan åkte vi en sväng för att sen stanna vid Willys där Y-bussen nyligen anlänt.

Irene på parkeringen.

Kyrktornen sträfar uppåt och väl synliga så gott som i hela Uppsala, så nära ett underverk i svensk mening man kan komma.

En fantastisk syn att komma in i detta gigantiska kyrkorum.

Gustav Vasas Gravmonument

Maria, Jesus moder vid återkomsten

Lite storleksjämförelse

Väl hemma var det skönt att koppla av i skuggan vid husväggen.

Tiden går så fort och senast jag skrev på min blogg var efter UFO-Sveriges Riksstämma i Halmstad den 3 maj.

Nu är snart maj slut också och jag har gjort mitt jobb med nummer tre av Rapport-Nytt som ska ut innan det blir "sommarlov". UFO-Sverige tuffar annars på som vanligt med vår nye ordföranden Anders Berglund. Clas Svahn är nu vice ordförande och kan därmed jobba med mycket annat och kommer att vara precis lika aktiv som tidigare fast med lite andra saker. Anders sköter den biten som ordförande och jag fortsätter oförtrytet att ta hand om kansliet och Rapport-Nytt med mina medarbetare.

UFO-Sveriges nye ordförande Anders Berglund.

Den 22 maj var jag kallad till min cancerläkare för lite samtal då värdena har stigit något och nu var det dags att göra något åt det menade läkaren. Det blir hormonsprutor en var 24´de vecka till att börja med. Tur att det för det visade sig inte vara den billigaste Apoteket hade att bjuda. 6000:-/spruta. Nu är det tur att det finns högkostnadsgräns så för mig blev det 607:- vilket är mycket ändå när man endast har pensionen att luta sig emot. Nu får vi se vad för biverkningar det för med sig.

Vi miste en kär vän och medlem i UFO-Sveriges förra styrelse just i prostatacancer, Jörgen Granlie, Enköping, senare Solna. Han blev 83 år och vi glömmer honom aldrig.

Det har varit mässa i Sala, helgen den 24, 25, 26 var det Industrimässa på simhallsområdet som samlade mycket folk. Jag hade inga planer på att besöka den i år men så ringde min sambo Irene att hon var där med sin väninnas dotter och ville att jag skulle komma och då offrar man sig förstås. För lillflickan som var med så var det Eurovisionssångaren David Lindgren som drog och Patricia fick hans autograf vilket gjorde henne salig. Dessförinnan hade Lill-Babs uppträtt vilket jag missade.

Som sambo med en flicka från Filippinerna kommer vissa förpliktelser och glädejeämnen och samma kväll den 25 maj var det stor Filippinsk-Svensk sammankomst i Eskilstuna. Det var "Damayan sa Sweden". Damayan står för samhörighet och dessa tillställningar och fester hålls med jämna mellanrum. Det var jag, Irene, Anna-Belle Pastoril med dotter Patricia som deltog från Sala.

Det var mycket storslaget med mycket god mat, föredrag och tal av Presidenten för Filippin-svenska föreningen Reverent Allan Forcado. Därefter var det stor underhållning med filippinska sångare/sångerskor och dansgrupp från Västerås. Mycket trevligt och ni kan se lite bilder här nere.

På väg hem blev det aningen komplicerat då man stängt av Kvicksundsbron för reparation samt total avsaknad av skyltar eller pilar hur man skulle komma till Västerås. Kön vid bron bara växte tills några klev ur och frågade ett par arbetare som beskrev hur vi skulle åka. Det blev en lång omväg över Kungsör, Köping och sen Västerås, Sala. Vi var hemma vid midnatt trötta men glada och upprymda av alla gamla och nya vänner vi träffat och fått under den gångna kvällen.

Så lite bilder:

Ett dignande matbord som det alltid är på filippinska fester.

Logotypen för Filippinerna -Sverige, Damayan.

Honörsbordet där styrelsen och Presidenten sitter.

På väg in till lokalen, Anna-Belle, Irene & Patricisa.

Irene med sina kompisar, dansgruppen från Västerås som uppträdde ett antal gånger i olika klädstilar.

Anna-Belle och Presidenten för Damayan, Allan Forcado.

Jag hann också få en stunds samtal med Allan Forcado innan han åkte vidare. Är ni observanta så ser ni hur man

håller varandra i händerna på loggan, samt hur Mr. Forcado håller mion hand, bevis för samhörighet. Lite stolt faktiskt.  

Till sist  Elsa Cano, Roberto "Boy" Raganas, Irene och Anna-Belle.

Årets Riksstämma var inte som alla andra. Redan tidigare hade alla i styrelsen fått samtal från Clas Svahn att han ämnar avgå som orförande för UFO-Sverige, inte för att lämna organisationen eller styrelsen, utan dels för att lämna plats åt en yngre förmåga samt at han stannar som vice ordförande.

Resan till Halmstad, platsen för årets stämma gick smärtfritt. Vi var fem i bilen från Linköping. Först hämtade jag upp Gunnar Karlsson, därefter till Hallstahammar där Håkan Ekstrand, klev på. Nästa stopp blev Norrköping för att plocka upp Håkan Blomqvist, sen till Linköping där Johan Gustavsson väntade vid IKEA. Därefter ett matstopp och lite tankning i Jönköping anlände vi Halmstad strax före klockan 14. Efter inbokning på Hotell Amadeus körde vi till Sturegymnasiet vid 15-tiden då alla började packa upp och placera ut alla föremål och skärmar och bokbord till utställningen.

Den sedvanliga kiss och rökpausen strax efter påfarten av E-20 utanför Eskilstuna. Jag och Håkan Ekstrand.

Klockan halv 8 var det så dags för den traditionella UFO-Sverigemiddagen som intogs på NorrePort. Där hade Rickard Andersson redan förberett maten genom att ta upp beställningar och föreberett allt annat på bästa sätt. Det är GO i den grabben. 

Själv hade jag beställt filé black & white som visade sig vara en höjdare.  Jag tror alla var nöjda med sina beställningar.

Efter måltiden var det så dags för nästa traditionsbundna del av stämman. Samling på hotellrummet och det har blivit så att alla samlas i Gunnars och mitt rum vilket är mycket trevligt. Det blev lite öl och prat om allehanda ting.

Samtliga styrelsemedlemmar i väntan på maten.

Alla var vi nog lite spända på årsmötet där vi skulle välja ny ordförande. Alla visste att det var Anders Berglund, en driftig och vaken ung man som går in i uppgiften på ett minst lika bra sätt som Clas gjort i 22 år.

Mötet började med en tyst minut för de tre medlemmar som lämnat oss med stor sorg och saknad. Alvar Johansson, Gotland, Arnold Idebring och Jörgen Granlie, båda Enköping-Sala UFO-förening. Jörgen sedan en tid bosatt i Solna.

I övrigt var årsmötet som vilket som helst och allt klubbades igenom med Rickard Andersson som vald ordförande för mötet. Därefter hade vi ett kort konstituerande styrelsemöte där alla poster tillsattes.

Håkan Ekstrand och jag  hade ilat iväg för att köpa en present till Clas då han skulle avtackas efter de interna mötena tätt följda av TV-teamets Kerstin Übelacker som filmade allt.

Presenten blev en Badenbaden stol samt en bok om konsten att slappna av. Där höll Håkan Blomqvist och jag ett litet tal för Clas och den insats han har gjort för UFO-Sverige och för kamratskapen inom organisationen.

Efter en stunds lunch vid en korvmoj på stan var det så dags att öppna den externa delen av stämman. Här är det

Håkan Ekstrand, Hallstahammar, Ronny Thornwall och Anders Persson Göteborg och Tora Greve Malmö som gottar sig.

Besökarna var mellan 50-60 betalande personer och alla stannade kvar hela dagen och lyssnade på föredrag med Håkan Blomqvist om AFU, Clas Svahn om spökrakterna 1946 samt Tobias Lindgren om hur vi tar emot och bearbetar inkoma fotografier på allt från prickar till stora föremål.

Slutsatsen blir att det var en bra och givande helg och jag får önska Anders Berglund LYCKA TILL i egenskap av UFO-Sveriges ordförande. Clas Svahn och vi andra i styrelsen kommer att göra allt för att peppa och stötta Anders i hans nya uppgift.

Utställningen på plats med skärmar rollups och modeller.

Clas Svahn och jag själv öppnade mötet i vanlig ordning med godkännande av dagordning och presentation.

Efter årsmötet var det ett konstituerande möte där Anders Berglund gjorde sitt första jobb som ordfrörande.

Clas Svahn avtackades av Håkan Blomqvist, Anders Person och mig medan

TV-teamets Kerstin Übelacker och Michael Cavanagh filmade. Dom har hängt

med UFO-Sverige nu i snart tre år för en dokumentär för SVT.

Våran kassör Gunnar Karlsson förbereder biljettförsäljning då allmänheten ska strömma till...hoppas vi.

Några av de nya rollups-skärmarna som är mycket lätta och behändiga att både ta i bilen och montera upp och ner.

Rickard Andersson förestod vårt lilla café med varm korv, kaffe och läsk.

Roligt att se ett par gamla kompisar som dök upp. Jörgen Bengtsson och

Tony Ekberg tidgare UFO-Sverigemedlemmar i samspråk med mig och

Håkan Blomqvist.

Efter stämman det sedvanliga gruppfotot av nya styrelsen.

Även lite skoj kan man kosta på sig. Här är det jag som tagit ett foto på

Anders Persson och Clas Svahn då dom klätt om till "The men in Black"  (MIB)

Ett historiskt ögonblick i UFO-Sveriges långa historia, Clas Svahn lämnar över

ordförandeklubban till den nye ordföranden Anders Berglund.

Båda två ser riktigt nöjda ut efteråt. Det här kommer att bli bra, håller alla med om.

Vi höll sällskap med Clas bil fram till Jönköping där vi samlades för en bit

mat på Burger King, sen bar det hemåt. Jag kom i säng 01.30

I dag fick jag det mycket tråkiga beskedet att Jörgen Granlie har gått bort. Jörgen avled på Dalens sjukhem i Enskededalen strax före klockan 10 i lördags. För oss alla inom UFO-Sverige är det en mycket tung förlust.
Jörgen var alltid den som ställde upp och såg till att saker blev gjorda och han kunde alltid se på det som hände med positiva ögon och framåtriktad blick.

Jag lärde känna Jörgen 1976 då vi åkte runt på en turné i Mälardalen för att starta upp nya föreningar. Den gången var det Bevan Berthelsen och jag som åkte Sala, Heby och Enköping, där Jörgen bodde och verkade. Sedan dess har jag haft stadig kontakt med Jörgen och hans familj. Han kom till Sala ibland i början av 1980-talet och hjälpte oss att packa UFO-Aktuellt. Sedan när tidningslagret flyttade till Enköping skötte Jörgen om lagret, inventeringar och såg till att alla fick tidningar som beställde. Jörgen var också en mycket kunnig medarbetare i UFO-Sveriges styrelse där han verkade första året 1978 som revisor, 1979 gick han så in i styrelsen och verkade där till 2011 då Jörgen flyttade till Solna och ville ta det lugnt. Han var också med i Värmlandsprojektet samt att Jörgen var en mycket duktig utredare och gav inte upp förrän han löst det han var satt att göra.  I den så kallade "UFO-stugan" var han en eldsjäl och skötte inte bara lagret utan klippte gräs, reparerade det som behövdes och ordnade med vattenrening från brunnen.  

Det har uppstått ett stort tomrum som inte går att fyllas och vi inom UFO-Sverige kommer alltid att ha Jörgen i färskt minne. Det blir tomt att inte ringa upp honom och höra hans röst...."Granli"

En bild tagen hemma hos Clas Svahn på ett styrelsemöte.

Det är jag, Gunnar Karlsson och Jörgen Granlie till höger.

Översta bilden tagen då Jörgen och jag var på besök hos AFU, Arkivet

för ufoforskning.

Nu var det länge sedan något blev skrivet på bloggen. Det har varit så mycket som kommit emellan. Man tror inte att det ska vara så mycket som det i själva verket blir och det ena ger det andra och det tar till synes aldrig slut. Men NU har jag satt mig ner för att plita ihop några rader.

Den 21 februari gick nummer ett Rapport-Nytt ut med det nya namnet, Rapport-Nytt istället för UFO-Raden/Rapport-Nytt. Nummer två har jag gjort klar och ligger på tryckeri och jag ska börja med nummer tre alldeles strax.

Sen har det varit andra problem. Tänker på ord som vår ordförande Clas Svahn skrev till mig. "Bilar är Guds straff till mänskligheten." Clas har haft problem med sin bil ett par gånger på grund av att folk inte kan låta andras saker vara ifred. Själv har jag hittills befriats från det men det har varit andra problem. Jag åkte och besiktade bilen den 28 januari och fick två tvåor, en spräckt strålkastare samt ojämn broms höger bak. Det var förståerligt då jag bytt skiva och bromsok på vänstra men inte höger. Åkte glad i hågen till Biltema och införskaffade ett lika komplement till höger sida, limmade glaset och åkte tillbaka till besiktningen. Men se det gick inte...glaset fick inte limmas det skulle bytas. Vad värre var, samma fel på bromsen höger bak. Bara att åka hem och försöka få tag i ett glas och sen försöka lufta bromsledningen.

Som tur är har jag en otroligt fin familj och hjälpsamma kompisar som alltid ställer upp. Luftningen gick bra, men att hitta ett passande strålkastarglas till en vanlig Volvo 740 SE, det var värre. Det berodde på att den är gjord för USA varvid glaset är kortare än på en vanlig 740 GL. Ägnade en hel dag åt att sitta och ringa runt utan att få napp. För att göra en lång historia kort så fick jag tips från Malmö bildemontering att kontakta V-parts, 100 % Volvo i Matfors utanför Sundsvall. Där fick jag äntligen napp.

Bara att montera det och iväg till besiktningen igen. Bra att du fick tag i glas, så ska vi kolla bromsarna!! Jo tack, samma elende IGEN. Skärtorsdagen trädde körförbud i kraft och en nybesiktning. Fick samtal rån min äldsta flicka Tea att jag skulle köra upp bilen på påskaftons morgon. Vi skulle dit på Påskmiddag senare på dagen och då jag kom tillbaka med övriga påskgäster var så bilen klar. Såg inte direkt fram emot nybesiktningen dagen efter annandag Påsk.

På besiktningen var man mycket godhjärtad och eftersom jag nybesiktat bilen bara för två månader sedan gick man bara snabbt igenom bilen och inriktade sig på bromsarna bak. Efteråt klev hon ur bilen med orden "Nu så nu funkar det som det ska". Då hade jag lagt ner 900:- i bara besiktningskostnader.

Det  gamla glaset innan bytet, man kan sjönja sprickan som går över hela glaset. På en vanlig Volvo går glaset

ända fran till grillen.

Efter det har det varit möten, RSMH-årsmöte, RSMH styrelsemöte, RSMH-distriktets möte, styrelsemöte i UFO-Sverige i Norrköping med efterföljande påhälsning hos Lina och barnbarnen, Mantorp ligger ju så pass nära Norrköping, så slapp Rickard ta tåget också.

Utanpå det har jag haft halsfluss med penicelinkur, urinsyra i blodet och lite annat smått och gott man kan vara utan.

Dessemellan har det varit rätt fint och eftersom jag har balkong i söderläge har jag tillbringat en tid både där och hos Gunnar som också har söderbalkong. Både mat och lite whisky ute. Det är enda gången jag kan tycka att det är skönt med nordlig vind.

Nu börjar arbetet med Rapport-Nytt nummer tre som ska vara ute innan sommaren. Jag ligger bra i tid. Men innan dess ska UFO-Sveriges årsmöte slutplaneras, sammanföra Verksamhetsberättelse, verksamhetsplan som jag fick på mail i går, sen den ekonomiska berättelsen från Gunnar och lite annat.

Riksstämman kommer i år att hållas i Halmstad. Vi försöker täcka upp så mycket av Sverige som det går så förra året var vi i Örebro.

Nu ska det väl inte bli så långa uppehåll mellan bloggarna, får jag hoppas.

återkommer...

Avslutar med ett par bilder från styrelsemötet i Norrköping

Tage Bång, Kaj Hahne, Rickard Andersson och Tobias Lindgren är upptagna med att lyssna medan jag skriver

protokoll.

Delar av styrelsen, Clas Svahn, Håkan Blomqvist, Gunnar Karlsson och Tage Bång. I bakgrunden ser man en

liten del av de oranga pärmarna som innehåller pressklipp om bland annat ufo omskrivet i dags och veckopress.

Slutligen en bild där min kära sambo och jag gjorde ett besök hos vår vän och UFO-Sveriges kassör Gunnar Karlsson.

Irene Perales och Gunnar Karlsson framför några elefanter ur hans samling.