Världen är upp och ner. Irene har tillbringat mycket tid vid datorn för att tala med sina anhöriga i Filippinerna. Det är katastrof utan motstycke. När en tyfon så stark och mäktig och sveper in från havet med 3-400 kilometer i timmen. Ödelägger hela staden Tacloban med nära 180 000 invånare. Minst 10 000 har omkommit och hur många fler vet man inte ännu. Vi har följt nyheterna och jag har pratat med Irenes äldsta dotter som intygar att dom mår förhållandevis bra men att dom är utan hem. Dom bor nordväst om Tacloban. I går (måndag) lyfte ett Herculesplan från Örebro med tonvis förnödenheter och i dag for en delegation från Röda Korset till Tacloban samt att det kommer ett hangarfartyg med helikoptrar och soldater som ska hjälpa till att rensa upp och söka efter skadade personer. Det är oerhörda krafter som sätts i rörelse.

Jag har haft kontakt med flera av Irenes anhöriga och alla är vid liv, tack och lov.

En bild från Facebook på en bråkdel av förödelsen, uppe till vänster en hel bro med massor av bilar har rasat.

Här hemma har jag försökt få tillstånd en fläkt till bilen. AC´n fungerar men inte fläkten. Har sökt efter en ny och hittade en utanför Västerås, där frågade man om det var bajonettfattning med en eller fler skruvar. Det har jag ingen aning om varpå det inte blev någon affär förr än jag får skruva bort den gamla och kolla då jag inte vill bränna 500:- på en fläkt jag sedan inte kan använda. När det gäller bilar har jag alla fingrar mitt i handen kan jag villigt erkänna.

När jag var i Ansta bara ett par kilometer från Västerås ringde Håkan Ekstrand och berättade att Rapport-Nytt var klar, kraftigt försenad bland annat på grund av mig som inte varit hemma under sensommaren och fixa det jobbet. Jag var i Mantorp en månad halva juli och halva augusti. Men nu är den alltså klar och vi har fått byta ut en del saker som har blivit för gammalt. Nu ska den packas och sen är det dags för UFO-Aktuellt att komma ut också. Vill gärna ha en lott om lottutgivning med de båda, men ibland funkar det inte.

Håkan Ekstrand vid tryckmaskinen som både trycker bladar och häftar.

Så här ser resultatet ut.

Egentligen är det synd att halloween och Allhelgonahelgen sammanfaller. Det är ju en helg till minne av de anhöriga som man mist och borde helgas åt endast detta ändamål. Halloween kan man ha veckan före eller veckan efter, det är ju trots allt många som gillar den så kallade högtiden också.

Jag har lärt mig den här helgen iallafall att halloween är en stor högtid i Filippinerna som firas med dunder och brak, mycket mat, dans och roliga tävlingar. Vi, Irene, jag och vår kompis Anna-Belle Pastoril med dotter Patricia var bjudna denna halloween till Borlänge där Anna-Belle´s syster Leni med maken Jimmy Norberg bor. Dom hade dock fixat en lokal, för övrigt samma som vi hade julfest i förra året då nyligen Irene kommit till Sverige. 

Redan på fredagen var Irene och jag till kyrkogården med en krans och tände ett ljus som lyser i 48 timmar. Det är alltid fint den här mörka årstiden. Enligt min mening bland det enda som är fint med den tiden. 

En krans som tillsammans med ljus och ljung pryder sin plats på mina föräldrars grav. Till våren ska jag ta en dust med stenen. 

På lördagseftermiddagen ställde vi så kosan mot Stånggatan i Borlänge och den annalkande festen. Vi blir som vanligt alltid väl mottagna av de som står för lokalen. 
Ett stort antal gäster hade anlänt eller anlände efter hand. Maten stod redan framdukad och glänste och retade ögat som genast gav order åt magen att bli hungrigare än vanligt.

Dignande matbord, fick bara med halva på bilden 

Maten var god och jag tog om av det mesta. Det blev lite lekar för barnen efteråt medan man gjorde i ordning och bytte matbord till kaffebord. Därefter var det de vuxnas tur att leka. Det var den klassiska leken med ett föremål på en sked i munnen, denna gång en tomat, sen skulle man byta med varandra utan att använda händerna. Därefter fick man en stafettpinne som man skulle placera mellan knäna och ett mynt på ögat så skulle man snabbast möjligt gå över lokalen och runda en stol och tillbaka till nästa. En oförglömlig syn där skratten ekade. Irene vann inte men hon lyckades gå hela vägen runt utan att tappa vare sig stafettpinne eller mynt vilket man inte kan säga om övriga deltagare. Jag valde att stå över då mina knän inte är lämpade för detta spektakel. Jag har nog med att sätta mig och ta mig upp igen.

De flesta av deltagarna hade samlats till gruppfoto och mina tankar gick till Clas Svahn som alltid ska ta gruppfoto

på kurser, riksstämmor och vissa styrelsemöten

Tre vackra flickor fångade av min mobilkamera

Här är det flickfotografering

Vår bästa väninna Anna-Belle Pastoril med dotter Patricia

Anna-Belles syster Leni med maken Jimmy Norberg

Så småningom fick barnen godispåsar och vi fick ta med hem den mat som blev över. Så vi behöver endast koka ris i dag. 

Hemresan runt midnatt blev dock allt annat än rolig då dimman var så tät stundom att jag inte såg motorhuven på min egen bil. Kröp fram i 60 kilometer, så några kilometer var den veck så jag kunde dra på, sen var det dags igen för nästa dimbank och så höll det på enda hem.

Väl hemma möttes vi av denna trevliga syn, var för mörkt att fota så jag tog bilden i morse. Irene är den med svart

hår.     

När man arbetar med en tidning och är beroende av datorn varje dag, då är det värsta som kan hända att det blir datakrångel på något sätt. Det är andra gången jag har erfarit det nu. Första gången fick vi tömma hela datorn, passa på att ändra från Vista till Windows 7. Sen har det gått bra ända till i måndags då helsicket brakade löst ordentligt.

Som tur är så ligger jag före med årets sista tidning så jag hade egentligen inget att skriva mer än en ledare. 

Det startade med att jag skulle skriva nämnda ledare, då poppar det upp ett meddelande om att jag kunde uppgradera Skype till en senare bättre version. Vem skulle inte gå på det? Så jag tryckte på Ja. Direkt så började det blinka varningstext, sidor hoppade upp och till slut hann jag inte släcka ner dom för än nya kom upphoppandes. 

Jag blev kallsvettig och försökte med allt. Då visade det sig att facebook i alla fall är bra verktyg. Jag efterlyste lite hjälp hur jag skulle göra. JA se det tog inte lång stund för än min vän Andreas hörde av sig. Vi bestämde en tid han skulle komma och det var redan samma kväll. Så i onsdags morse kom han tillbaka med datorn, rensad och alla filer kvar. 

Förra gången hade jag också en fin hjälp av min äldsta flicka Tea som tillsammans med sin man Peter fixade allt i datorn. Man är turligt nog omgiven av mycket kunnigt folk och mitt ibland dom går en annan och kan ingenting om datorer....heller. 

Andreas är en bra kille som jag lärt känna genom att hans ex och jag jobbade i hop på äldreboendet Kaplanen. Sen träffades vi lite då och då antingen på stan eller hemma hos Andreas. 

Nu bar det sig inte sämre än att han har ett företag som även trycker saker och lovade trycka ett nummer av Rapport-Nytt, tidningen vi har i UFO-Sverige för våra medlemmar. Det är en spartansk svartvit tidning som riktar sig främst till de som är medlemmar. UFO-Aktuellt som trycks i fyrfärg är förutom till medlemmar avsedd för allmänheten att prenumerera på. 

En av de äldre tidningar vi gav ut 2011 och som var uppskattad. Hoppas det blir det i fortsättningen med .

I övrigt har veckorna ilat iväg som vanligt och man har ibland svårt att hinna med. Var en sväng i dag till Västerås med Irene och Gunnar, åt indiskt på Agra Taj, var på Biltema, Jula som tillsammans med Willys flyttat ett stenkast närmare motorvägen. Där inhandlade jag en cykelsadel och en kabel till motorvärmaren inför vintern. 

Tiden går fort som sagt och överallt säger folk "Om två månader är det jul". Om dom kunde tiga. Jag gillar inte det, visserligen blir det umgänge med mina barnbarn och barn, god mat och trevligt. MEn det är också ett kvitto på tidens snabba gång. 

Föllingen Hotell har i helgen fått verka som kursgård för UFO-Sveriges fältundersökarkurs. Det är ställe nummer sex sedan starten av kursverksamhet 1977. I flera år var vi i Lersäters gård i utkanten av Kolsva. Där skapades den så i dag välkända "Lersätersandan" som nu bytt namn till "UFO-Sverigeandan" vilket väl stämmer in på organisationen, det fick vi bevis för den här helgen mellan den 18-20 oktober. Vi hade fått rekordmånga anmälningar vilket gladde oss mycket. För att inte tala om antalet nyanmälningar som var cirka 15 stycken. Sammallagt var vi 39 personer.

För att alla skulle hitta rätt har UFO-Sverige tagit fram ett par "flaggor"  som även kommer att användas vid typ

Riksstämmor och dylikt. 

Rickard Andersson och Tobias Lindgren är de som hittade Föllingen Hotell utanför Kisa. Rickard och jag var dit i somras och hade ett mina barnbarn med och jag blev genast förtjust i stället. Det ligger precis på andra sidan vägen från Pinnarps camping och är idealiskt för dels uppsändandet av "ufoballonger" och dels om man vill kolla in stjärnhimlen.

Rickard Andersson har all anledning att se både glad och nöjd ut.

Vi anlände på fredagseftermiddagen efter ett stopp hos min dotter Lina i Mantorp där vi lämnade av min syster Anna-Nita så Lina hade lite sällskap under det att Rickard var på kursen.

Då vi gjort oss hemmastadda började vi ta emot övriga gäster som kom, speciellt de som kom för första gången och bör få ett sådane mottagande att ingen ska känna sig utanför. Det har genom åren blivit min självpåtagna uppgift då jag anser att när man kommer helt ny och kanske lite osäker så bör man slussas in i gemenskapen så snabbt som möjligt. Det hängher även på den som kommer att vara öppen och gärna "ta för sig".

På hotellets baksida fanns två baddtunnor varav den ena var uppvärmd på begäran. Här Tobias Lindgren som tar

sig en bers och tillsammans med Rickard Andersson och Anders Berglund njuter i fulla drag. Tyvärr var det lite

för mörkt då det skulle fotas. Övriga sitter utanför bilden.

Stämningen blev genast god och man hade förberett rejäla mackor som var förbeställda med rejält pålägg i form av grönsaker, skinka och ädelost, till det kunde man köpa öl till priset av 50:-.  In på småtimmarna och då de flesta kommit, det var ett par som skulle komma på lördagen, så gick vi och lade oss och klockan var då cirka 2 då Gunnar och jag kom in på rummet.

Trevlig samvaro på fredagskvällen och hela tiden sprakade det från den öppna elden i den öppna spisen.

På lördagsmorgonen var det frukost klockan 8 och själva kursen startade klockan 9 med ett litet välkomstanförande av ordföranden Anders Berglund.

Dagen kom att ägnas åt historien bakom iakttagenser på himlen med en början på 11-12-hundratalen och fram till 1970-talet. Mer hann vi inte med under lördagen. Lunch serverades klockan 12 bestående av pepparbiffar, stekt potatis, sallad och grönpepparsås. Mycket gott och det fanns så det gott och väl räckte till alla som ville ta om.

Matkön blev stundom lång och här är det Carl-Anton Mattsson, Anders Berglund och Gunnar Karlsson som köar.

Under lördagen var det också dags för den sedvanliga gruppfotograferingen, Clas riggar upp för tagning i det att

filmteamet Kerstin Übelacker och Michael Cavanage dokumenterar allt.

Samtliga deltagare fick plats runt och på de trädgårdsbänkar som fortfarande stod ute.

 
Samtliga nybörjare har tagit plats.

Tradition har också blivit att UFO-Norges ordförande Ole-Jonny breanne deltar på kursen.

På kvällen hade vi en gästföreläsare,  Johan Marcopoulos, Tintinexpert. Han drog paralleller mellan "Tintin reser till månen" och Apollofärderna. Det var mycket uppskattat.

Efter en god middag vilken började med en välkomstdrink, grön till färgen, då vi satt oss till bords fick vi en förrätt, skagerntoast. Varmrätten bestod av bacconlindad fläskfilé och potatisgratäng rödvinssås och vinbärsgelé. Efterrätten var blåbärspaj med vaniljvisp och kaffe.

Clas passade då på att kalla in hela personakstyrkan och slålade för en fin service, trevligt bemötande och mycket god mat.

Vi var ordentligt mätta då vi skulle klä på oss och gå ut för den traditionella ufoballongsuppstigningen. Det är till både nöje och nytta i den meningen att det visar lite på misstolknigsbiten.

Sen vi kommit in i värmen var det så dags för lottddragning, två lottringar hade sålts under fredagskvällen och lördagen. Det var första gången i världshistorien som jag köpte tio lotter och vann på åtta av dom. Vinsterna var givna saker som böcker, tidningar, DVD, videofilmer armbandsklockor med mera. Jag vann bland annat ett reseur, armandsur till Irene, en dagbok av Karl den XII´s spion samt en DVD om universum.

Under hela helgen var filmteamet med oss för tredje året i rad och under sena nattimmarna ville dom göra ett inslag som gick ut på att Gunnar och jag skulle ligga i våra sängar och tala med varandra om hur vi upplevde kursen, utvärdering i helgen och allmänt. Det blir som alla inblandade vet mycket sena kvällar och filmteamet lämnade Gunnars och mitt rum klockan 03.30 Vi fick i allafall fyra timmars sömn.

På söndagen började det efter frukost med en presentation av AFU, som bytt namn från Arikvet För Ufoforskning till Archives For Unexplaned. Detta då det nu finns så mycket annat material som spänner över mycket mer än bara ufo. HElt rätt anser jag. Det var Hillary Evans, engelsk ufolog och författare som hade kommit med förslaget berättade Håkan Blomqvsit som är en av initiativtagarna.

Resten av dagen uppdelades på nybörjare för sig och fortsättarna för sig. Nybörjarna fick ägna sig åt misstolkningsfenomen medan vi fortsättare hade en workshop där vi fick oss an olika rapporter att försöka knäcka. Även ett par filmer kördes i anslutning till det och hur man försökte med att skicka upp ballonger och filma dessa. Detta gällde Vänersborgsvideon där man ser två vita föremål helt plötsligt dyka upp då filmaren står och testar kameran på et förbipasserande flygplan. Rapporten är fortfarande olöst men det finns teorier.

Det blir med största sannolikhet att vi kommer att återvända till Föllingen hotell nästa år. Det blev vad jag skulle vilja kalla den nya "Föllingeandan."

Det var som synes fullsatt i föreläsnigssalen och ibland var vi tvungna att ut och ta lite frisk luft.

Håkan Blomqvist fundarar från sitt rum vad det var som blixtrade utanför då jag tog kort utifrån.

En av badtunnorna.

en del av frågorna satt ganska högt under tipspromenaden, här är det Håkan Ekstrand med två nya deltagare som

försöker lösa en gåta.

Det mysiga hotellets framsida taget sent på fredagseftermiddagen.

RSMH står för Riksförbunder för Social och Mental Hälsa.

Det är många som inte känner till att vi finns. Därför nämner jag det här också. jag sitter som vice ordförande i distrikt Västmanland och det är mycket givande, roligt och man märks att man behövs. Nu hade vi i kväll den 7/10 ett styrelsemöte där jag också invaldes som delegat i Landstinget genom Brukarrådet som finns. Det är inte så betungande då det är tre fyra möten per år.

Många människor i samhället mår dåligt och självmordsstatistiken ökar och mest bland yngre. Samhället ställer allt större krav på oss alla samtidigt som stressen går ner i åldrarna. Jag vet inte men jag upplevde aldrig något sådant då jag var ung i mitten på föra seklet. Jag hoppas man kan bidraga med något ialla fall för att folk runt omkring ska kunna må bättre.

Jag har själv heller aldrig varit i den situationen att må psykiskt dåligt och förr visste jag inte vad det innebar men då jag vistats i närheten av människor som verkligen mått dåligt och knappt fått någon vård mer än att bli hemskickade med en burk Valium. Det hjäler inte mer än för stunden. Man måste gå till botten med problemen och det finns lika många som det finns folk som mår dåligt kan jag lova.

Det här var en parantes och jag tycker det är en viktig fråga om hur vi mår i samhället. Vi är så bra att ha när det gäller arbete och betala skatt, men om vi blir sjuka då är det många som upplever att man vänder dom ryggen.

Sen vill man inte visa att man mår dåligt psykiskt och dom får då höra på stan, "Du ser så fräch ut". I sjäva verket gråter dom inombords. Säger dom då att dom inte mår bra får dom höra att dom inbillar sig edftersom det inte syns utåt. Kommer man däremot på kryckor med brutet ben, då, får man höra "stackars dig, krya på dig".

Jag jobbar ju till 90% inom UFO-Sverige och har en hel del att göra där med Rapport-Nytt samt sekreterare i organisationen. Väntar på att nästa tidning ska komma färsk från tryckeriet.

Nästa inlägg ska bli muntrare, det lovar jag!!

Min Egyptensamling växer hela tiden. Det är från Tuthancamon till Nefitie och andra både plaketter och byster. Det är mycket fashinerande eftersom jag själv varit där 1990, ett oförglömligt minne för livet. En av mina drömresor blev verklighet. Nu har jag bara Nashville kvar.    Min käre vän och kolega inom UFO-sverige Carl-Anton Mattsson har försett mig med en del både pyramider i miniformat och annat smått och gott. Jag är tacksam för det.

En stor samling Egyptenprylar från olika dynastier.

Nefetitie och Tuthancamon är de största bysterna

Ännu en staty

 När vi är inne på samlingar och Carl-Anton Mattsson, så är han Clas Svahn och Håkan Ekstrand precis på väg hem från England där man åkt runt och samlat upp värdefullt material som ska arkiveras på AFU i Norrköping. Sådasom emgelsmännen inte har plats för och därmed hotas att förstöras i fuktiga källarlokaler med mera. Det är sjätte eller sjunde gången dom är över och samlar in både böcker, rapporter i original, tidskrifter, bilder you name it. Det tar visst aldrig slut.

I resans början fick Clas Svahn punka på vänster bakhjul

Som synes finns det hur mycket material som helst att frakta till Sverige och Norrköping

En ovärdelig rapportsamling kommer också att finnas på arkivet snart

Här står dom nu 291 kartonger fyllda med material

Carl-Anton Mattsson och Håkan Ekstrand kan pusta ut på hemväg.

(Kolla gärna ufo.se/Clas Svahns blogg) Där har jag lånat bilderna.

Här hemma har RSMH-Sala fyllt 25 år, vilket firades i går (den 4 oktober) med dunder och brak. Först kom Jonas Andersson från förbundet i Stockholm med presenter och passade på att kolla in läget i Salas förening. Under dagen strömmade så gott som alla mdlemmar till för kaffe och tårta. Två stora tårtor bakade av en av medlemmarna var mycket populära. Vid 14-tiden kom RSMH-Hallstahammar med flera deltagare och hade med sig både blommor och presenter, en mycket fin och meningsfull present var en Rollups som ni kan se på bilden nedan. Distriktet var också representerat. Senare på eftermiddagen kom tre musiker på gitarr, fiol och dragspel. Dom heter  Vänner och Frender och underhöll med allt från Cornelius, spelmanslåtar och andra härliga låtar. Det slutade med allsång "I natt jag drömde". Dagen var helt lyckad.

Presenter från Förbundet i Stockholm. Två guidböcker över sevärdheter i Stockholm

Vänner och Frender underhöll i cirka en timme

Annbritt Grimberg från Västerås, Ewa Snellman Wilén och Anette Nilsson från Hallstahammar

Anna-Nita Nilsson (orf) undertecknad och (kassören) Gunnar Karlsson vid Hallstas present som var huvudet på spiken

Min kära sambo Irene njöt av dagen och musiken

Förutom allt det här så har jag gjort klart Rapport-Nytt nummer 4 som ska tryckas så fort Håkan Ekstrand kommer tillbaka från England.  

Mina bloggläsare tröttnar väl snart på att titta på gamla inlägg. Men det har varit mycket annat i sommar som gått före att sitta vid datorn.

Sommaren ja, den har varit helt fantastisk likaså hösten. Vi kunde grilla kyckling så sent som förra veckan och det var så varmt i solen att det var nästan jobbigt och när jag säger det så vill det mycket till. Ni kan se på bilden när Irene kollar till grillen och måste ha solhatt för att skydda huvudet.

I övrigt har det varit jobb, då jag var nere i Mantorp och jobbat på Vifolkagården, ett demensboende som semestervikarie. Det var ett stimulerande arbete men vissa gånger mycket tragiskt. Vill ingte bli så dement att jag inte vet vad jag gör. Men vissa gånger och mestadels var det roligt, promenera i lilla Mantorp med gamla människor i solskenet. Anledningen att jag hamnade där var att min dotter Lina jobbar där och föreslog mig som vikarie då det var kris, det eftersom jag har fem års vana av både dementa och gamla människor från min tid på Kaplanen i Sala fram till min pension. Har nog aldrig haft bättre och tacksammare arbete.

Sommaren ja, under min månad i Mantorp var det mellan 25-30 grader och endast tre regndagar.

Hemma i Sala har det mest varit grillning, fiske som varit på tapeten. Vi har nog tillbringat 90 procent av dagarna utomhus.

Då jag kom hem så har jag färdigställt nummer 4 av Rapport-Nytt och inväntar färdiga tidningssidor till veckan för tryckning.

Det har varit sommarfest hos Carl-Anton i Nyköping och det har varit så sent som i lördags en filippinsk fest i Västerås då lilla Gabriel fyllde ett år. Han är son till Arne och Medi Limjoko och det bjöds på mycket god mat, efterrätt och kaffe och tårtor.

Jag ska försöka vara mer diciplinerad vad gäller uppdateringar av min blogg nu till hösten. Hoppas ni har fördrag med mina fel och brister.

Min tid i Mantorp är späckad med äventyr och arbete. I går (lördag) hade vi sommarträff i Nyköping som ni ser i mitt förra inlägg. I dag (söndag) packade vi kylväskan med en god sallad bestående av makaroner grönsaker och en flaska dressing, lite dricka, sen drog vi till Gränna. Det skulle bli festligt att sitta någonstans och äta och titta på folk. Nu blir det inte alltid som man tänkt. Molnen tätnade och snart mullrade det och regnet började så smått falla. Vi hade tänkt oss till Visingsö, men det visade sig att under semestertider bör man förboka då man ska ha med bilen. Kom vi dit sa man, så kanske vi inte skulle lyckas komma tillbaka under överskådlig tid under dagen. vi åkte upp igen parkerade på huvudgatan med alla polkagriskokerier och affärer. Att man lägger ner så mycket tid och pengar bara på snask. Vi fann ett kondis ddär Lina och jag var in och Lina fixade lite kaffegott till kvällen. Nu hade regnet tilltagit så vi beslutade at snabbt hitta en plats där vi kunde äta lite och ge barnbarnen lite mat. Vi fick tillåtelse att sitta under ett tak vid en affär som sålde...ja vad tror ni, polkagrisar i alla färger och varianter. Under det vi åt pratade vi om hur dagen i övrigt skulle planeras. Det fick bli Brahehus. Dit kom vi då regnet avtagit och efter att vi parkerat gick vi under motorvägen upp på ruinområdet som kunde bjuda på en tyvärr disig men sjusärdeles utsikt över Vättern. Det var varmt men blåste snålt så efter lite koll och fotande åkte vi till Omberg på Rickards inrådan då ha sa att det var en vidunderlig natur med bokskogar i trolsk miljö och utsikt man aldrig glömmer. Han hade rätt för jag hade aldrig sett maken till mörk skog och en vidunderlig natur.

På vägen hem stannade vi och handlade lite mat i Vadstena, det blev hemstekta hamburgare med tillbehör. Regnet hade ökat igen och hela vägen hem till Mantorp regnade det ordentligt.

Lilla Emma hade fått en gullig frisyr av mamma Lina innan vi skulle åka.

Efter ett regnigt Gränna blev det Brahehus

Bild tagen inne i borgen, den är stor och magnifik

Lina och Emma låter sig villigt fotas, Emma var mest purken för det blåste kallt

Övertecknad är lite kall om benen.

En fantastisk utsikt fick mig att glömma blåsten för ett tag

Uppe på Omberg var skogen riktigt tät och jag kan tänka mig att John Bauer gillade att vara där innan hans tragiska

bortgång 20 november 1918 bara 36 år gammal

Det var på sina ställen mycket branta stup ner mot Vättern och på flera ställen stod varningstext "Skyddsräcke saknas"