Äntligen har vi packat och skickat Rapport-Nytt nummer ett. Nu är det bara att gå vidare. Jag har skrivit tre, fyra artiklar till nummer två. Det är skönt när det rinner på i lagom takt. 

Gunnar och jag packade Rapport-Nytt medan Irene fixade en god middag som belöning

I lördags skickade jag ägarbytes papper på min "nya" bil och i dag måndag blev den påställd. Så nu åkar vi lagligt. Vi var ute en tur i slutet på förra veckan och då kom förstås Polisen bakom och stoppade os. Nykterhetskontroll och visa körkortet. Sen fick jag frågan vems bil jag körde, den var avsrtälld vilket medför olovlig körning. Efter att ha förklarat att jag köpt bilen dagen innan och var ut och provkörde för att bestämma mig lät sig Polisen nöja och talade om att det skulle inte bli någon påföljdom jag åkte raka vägen hem, vilket jag också gjorde. 

Bilen hemkommen vilket kännsskönt med tanke på alla resor vi gör privat och tjänsten

Nu har den med Irenes hjälp fått en fräch inredning och då det blir torrare och gatorna sopats så blir det även en utvändig översyn.

Irene dammsög hela bilen medan jag tog hand om mattorna och bagage delen 

I ett par dagar nu så har det ringt folk och frågat efter både UFO-Aktuellt och Rapport-Nytt. Det är roligt att folk ligger på och vill läsa våra tidningar. Rapport-Nytt har jag ligger hemma och bara väntar på adresserna. Sen ska UFO-Aktuellt packas och skickas. Ingen rast och ro för då är det bara att börja på nästa tidningar. 

Rapport-Nytt nr 1 2017

Som jag tidigare berättat så pajade min bil efter ett möte i Ängelholm och den står fortfarande där nere och har där stått sedan januari. Nu finns det hopp. En Volvosamlare vill gärna ta en titt på den då det är en udda modell. De flesta Volvo 740 GL eller GLE. Men min Volvo är en SE. Står för Special Equipment. Avsedd för den amerikanska marknaden. Återstår att se hur det går. 

Nu tack vare en av mina bästa kompisar Christer Vestlin har jag lyckats hitta en nyare bil som jag köpte och fick hem i kväll. Det är en Renault Megan. jag hyser gott hpp om att det blir en bra bil och man sitter högt och fint, nästan som i en buss, var det någon som sa. 

Mitt nytillskott som kommer att föra oss runt i landet

Nu jobbar vi också vidare mot UFO-Sveriges Riksstämma som kommer att hållas i Stockholm på Armémuseet sista helgen i maj. Det ska bli riktigt trevligt. 

I fredagskväll kom min familj från Stora Krokek. Victoria, Rickard och barnen. Det är alltid lika kul då dom kommer på besök. Anledningen denna gång var att vi skulle ha styrelsemöte och nu var det Salas tur att få besök sammanlagt var det 19 personer.

På lördagen firade vi Victoria som kommer att fylla 32 år den 22 mars. Hon gjorde ett par kladdkakor som var supergoda. I present fick hon en bok av Christer Fuglesang samt en gitarr som hon blev riktigt glad åt. 

I styrelsen kom 14 personer de övriga var barn och Emmas pappa och hans kompis Karolina. Man kan verkligen säga att det var fullt hus. Irene hade fixat mat till alla som vi började med för att klockan 14 sätta oss med dagordningen. Victoria provade på att skriva protokoll för framtida jobb i styrelsen. Ja har varit sekreterare sedan 1978 med några undantag. Nu vill jag ägna min tid åt Rapport-Nytt och det övriga jobbet som fordras för att driva UFO-Sveriges kansli. Det innebär ett par tre timmars jobb varje dag, tömma postboxen, svara i telefon ta hand om korrespondens. 

Det är alltid mycket att förhandla och vi var färdiga klockan 18. Då skulle alla åka hem och det blir lite kaos i den långsmala trånga hallen när alla ska kl på sig och alla vill komma hem till de sina så snart som möjligt. I morse då jag vaknade hade förkylningen slagit till rejält, men det var bara att bita ihop. 

 Rickard Andersson vilar sig på kontoret innan mötet.

Margareta Andersso och Gunnar Karlsson under möte

Ordförande Anders Berglund, Victoria Andersson, Tage Bång, Clas Svahn och Jennie Backman

Roger Ersson, Johan Gustavsson och Håkan Ekstrand i den andra soffan

Carl-Anton Mattsson, Tobias Lindgren och Thomas Michanek

Till sist Victoria med sin gitarr. Hon började träna på en gång

I lördags den 25/2 hade vi årets första träff med gänget i Uppsala. Som alltid var det god mat, fika och mycket skratt. Irene masserade och Kent och jag höll samtalet igång under hela kvällen. Den här gången blev det inte så sent som det brukar kunna bli. 

På söndag den 5 mars står jag värd för årets andra styrelsemöte i UFO-Sverige. Det blir trångt men gemytligt. Irene står för maten som är omtyckt av styrelsen. Det brukar bli tre rätter och fika, så även denna gång. 

Det händer mycket nu som påverkar UFO-Sveriges verksamhet. Arcives For the Unexplained -AFU- har vuxit och platserna räcker inte till. et kommer in material hela tiden samt att bemanningen räcker inte till för allt som måste göras.

I övrigt har det varit en mild och bra vinter vilket är välkommet då man är mycket ute på vägarna och gillar inte halka och mycket snö.

Jag inväntar årets första Rapport-Nytt inom de närmaste dagarna så vi kan trycka och ge ut den. Under tiden har jag börjat med nummer två som förhoppningsvis hinner ut före årets Riksstämma som kommer att hållas i Stockholm. VI har inte varit i Stockholm med Riksstämman sedan 1999. Vi kommer med all säkerhet att hålla till på Armémuseet. Som vanligt kommer vi att ses på fredagskvällen för att bygga utställningen, sen en gemensam middag. Lördagen börjar med årsmöte och efter lunchen slår vi upp dörrarna för utställning, föredrag och samtal med besökarna.

Ett par bilder från utställningen 2016 i Linköping

Clas Svahn instruerade Victoria Andersson inför hennes jobb som ansvarig för bland annat 

arbetet med Instagram

Idag den 13 februari tog vi en sväng till Västerås, dels skulle Irene till Mammografi-avdelningen och sedan vidare till Erikslund för besök på Forexs Bank. Sen en god lunch på IKEA. Efter det hade vi mycket tid över. Vi besökte ett par KIA-firmor och kollade på begagnade bilar, mest bara för skoj skull. Det blev även en tur till ICA-Maxi där man reade ut nötfärs för 20:-/kilo, visserligen kort datum, men vad gör det när det ska portioneras upp och frysas. Vi köpte fyra kilo. 

Irene och Christer Westlin på IKEA´s restaurang

Ulla Westlin också på IKEA efter en god lunch

Det blev en trevlig dag, inte minst för att Irene fått ett REK att hämta ut på ICA i Sala. Vi visste att hon skulle få tillbaka gamla pass och ID-handlingar, men ett resultat hade vi inte förväntat oss så snart. Den 1 februari skickade vi ansökan om svenskt medborgarskap för Irene. Men hade svar kommit redan? 

Positivt resultat på Irenes ansökan om svenskt medborgarskap

Jag har nu varit utan bil ett tag, då den står där den står nere i Munka Ljungby. Jag vet i dag inte vad jag ska göra. Fixa den eller sälja den. Det får visa sig framöver. Trots allt går det bra. Lite svårt med oberoendet är det ju, speciellt då man ska handla lite större partier. Fördelen är att det blir billigare. 

I övrigt lever jag ett ganska gott pensionärsliv och har jag fullt upp med olika projekt. Skriver för fullt på Rapport-Nytt nummer 2 och inväntar det färdiga resultatet av nummer 1.

Ska börja planeringen av nästa styrelsemöte som kommer att hållas här hemma i Sala den 5 mars. Det ska finnas plats, Irene ska planera en matsedel med mera, men det är bara roliga saker. Sen en för mig viktig del, det sociala livet, träffa kompisar, ta en fika. En gång i månaden går vi ut på Gillet och äter en bit god mat. Något måste man unna sig ibland. 

Jag har även hunnit en lite smärre storstädning av kontoret och fått en skön läshörna och min skrivarlya ser ut som vanligt, mycket pryar, pärmar och papper. 

En skön läshörna om jag hoppas kunna utnyttja lite oftare än tidigare

Andra änden min skrivhörna, där tillbringar jag nog mesta tiden på dagarna

Läkarna håller koll på mig och den 14 februari har jag en tid för provtagning, blodtryck med mera. Ingen förtäring på kvällen och morgonen före. Det är bara at rätta in sig i ledet och hitta något gott efteråt som kompensation. 

Våren ser positiv ut med ett par utgivningar av Rapport-Nytt, UFO-Aktuellt och sen riksstämman som kommer att hållas på Armémuseet i Stockholm lördagen den 27 maj. Det ska verkligen bli intressant. I vanlig ordning träffas vi och bygger utställning på fredagseftermiddagen för att sedan gå ut och äta en bit mat. På lördagens förmiddag årsmöte och efter lunch slås portarna upp för den externa delen. Jag återkommer säkert om det längre fram i vår. 

När vi var i Ängelholm på styrelsemöte den 14 januari så har jag berättat att bilens bränslepump lämnat in. (Se föregående blogginlägg) I fredags den 20 tog jag tåget ner till min familj i Stora Krokek då jag fått besked från Mekaniken i Munka Ljungby att bilen var klar, men att det uppstått ett litet problem. Larmet har gått in och aktiverat sig självt. Fjärrdosan hade jag hemma så jag fick besked om at ta med den så skulle problemet snart vara avhjälpt. Sagt och gjort. På lördagsmorgonen åkte Rickard och jag ner till Skåne för att avaktivera larmet på bilen och åka upp igen. Men det visade sig att så lätt var det inte. Vi kunde avaktivera larmet via dosan, men, den var fortfarande larmad vilket gjort att tändningen inte fungerar. Det är ett mycket effektivt larm för att ingen ska kunna stjäla bilen. Med det resultatet att om larmet på bilen går så blir den obrukbar tills det avaktiverats. Nu jäklades det riktigt. Jag fick också veta att om det inte fanns ett kopplingsschema så var det mycket svårt att riva larmet. Då jag hade betalat arbetet som redan var gjort var det ekonomiskt inget annat att göra än att sätta sig i Rickards bil och åka tillbaka till Stora Krokek och umgås med barnbarnen och dottern, samt att på söndagen ta tåget hem till Sala igen. Funderar vad man egentligen ska med bil till. Nu är besiktningstiden avbokad tillsvidare. Går i valet och kvalet hur jag ska agera. Det visar sig. 

Väl hemma så jag jag i dag måndag intensivjobbat  med nya Rapport-Nytt och tror mig om att så gott som vara klar. 

Fredagen den 13 åkte vi ett gäng ner till Stora Krokek och min familj. Där skulle vi sova över till lördagsmorgonen. På kvällen anslöt sig även Håkan Ekstrand och Margareta Andersson. Victoria och Rickard bjöd på smörgåstårta han gjort på jobbet. Den var saftig och god och alla lät sig väl smaka. 

En lite suddig bild av Margareta Andersson, Håkan Ekstrand  och Rickard Andersson hos min familj

Lördagsmorgon klockan nio packade vi bilarna för vidare färd till Ängelholm med sikte på Hotell Lilton för UFO-Sveriges styrelsemöte. 

Det var välbesökt möte med 19 deltagare samt ett par gäster från orten. Dagen och kvällen var mycket trevlig. UFO-Sveriges möten varar i snitt mellan 4-5 timmar, så även denna gång. Efter mötet väntade beställda bord på den indiske restaurangen Cury nam nam. Restaurangen har mycket god mat och servicen är hög klass. Vår evenemangsansvarige Rickard Andersson hade förbeställt och lämnat en lista på vad alla ville äta, det gör att det hela flyter på utan längre väntetider. Ett vinnande koncept värt att ta efter. 

Styrelsemötet i full gång. 

Under senare delen av kvällen var det samling i vanlig ordning för lite diskussioner och ett par öl innan tröttheten gav sig till känna. 

Efter frukosten på söndagen hade vi beslutat att åka ut till Sibirien, ett område utanför Ängelholm där Gösta "Pollenkungen" Carlsson hade sin påstådda ufo-observation den 18 maj 1946 och där han 26 år senare uppfört ett monument till minne av händelsen. Victoria var mycket begeistrad då hon hört mig berätta om "mötet i Gläntan" otaliga gånger men aldrig varit där. Själv har jag varit där tre gånger tidigare. 

Det blev ett trevligt återseende och det berättades, frågades och fotades i cirka en timme då det var dags att fara hem mot Stora Krokek där Anna-Nita och min fru Irene varit barnvakter åt mina barnbarn under helgen. 

Ufomonumentet i Gläntan

En av minnesplaketterna som sitter på pelare vid ingången 

Victoria på plats för första gången, en upplevelse som hon kommer att alltid ha med sig

Kring monumentet de markerade ringarna på farkostens verkliga storlek och akterfenan

Clas Svahn, där han stått många gånger både med Gösta Carlsson samt själv. Mötet i Gläntan

finns som bok där Clas och Gösta redogör för hela händelseförloppet och vad som hände senare.

Så en gruppbild med Victoria Andersson, Jennie Backman, Clas Svahn, Rickard Andersson

Gunnar Karlsson och Carl-Anton Mattsson 

Nu blev det ju inte så lätt som meningen var. Då vi kom in i Ängelholm började min bil på att hosta och rycka som slutade med att den lade av helt. Vi stod precis utanför Räddningstjänstens stora mast och startförsöken var förgäves. Rickard kontaktade Clas som åkte före och försvann i fjärran i tron att vi stannat vid en mack. Clas är ju som han är och kom tillbaka för att se vad som kunde göras samt lämnade ett telefonnummer till FALK´s bilbärgning som efter samtal dök upp 30 minuter senare. Det visade sig att inget fanns att göra mer än att bogsera upp bilen på hans flak och köra till Munka Ljungby där ett par verkstadskillar väntade på oss trots att det var söndag. Det konstaterades att bensinpumpen gjort sitt och måste bytas. Nu kunde inget göras förrän måndagen då firmorna öppnat. Hotellet kontaktades som färdigställde två rum åt oss. Vi är stamgäster där sedan 1996 så personalen tog emot oss och fixade allt. En fin service som dom i och för sig alltid har. Mitt emot finns en pizzeria där vi beställde mat och dricka hade vi kvar så någon nöd gick det inte på oss. 

Under måndagen var vi tvungna att åka hem då vi inte hade viktiga mediciner med oss längre än till söndagen och min syster har en katt som behöver vård. Anna som äger Hotellet ställde upp och körde oss till en hyrbilfirma Sixt, i Ängelholm där vi fick hyra en BMW kombi så vi kunde ta oss hem till Rickard och Victoria. Det blev ett mål mat och sedan åkte vi vidare i hyrbilen mot Sala. 

Det var ett himmelrike att komma hem. 

På tisdagen fick vi lämna bilen vid centralstationen i Västerås och så tog vi bussen hem. 

På fredag får jag sätta mig på tåget mot Stora Krokek för övernattning, så på lördag åker Rickard och jag ner till Munka Ljungby och hämtar min bil som nu är klar. 

Alla har varit otroligt hjälpsamma och mött oss med otroligt bemötande så ni som säger att skåningar är dryga....Tänk om!!

Så det dramatiska ögonblicket då man fick veta att inget går att göra på plats