Den 25 augusti hoppade åldersmätaren fram ett år från 71 till 72. Inte för jag märker någon skillnad men allt kommer väl på en gång en vacker dag. 

Nu skulle jag inte ha så mycket ståhej då det var ojämna år. Men Irene ville annat eftersom hon tre dagar senare skulle fara tillbaka till Filippinerna på två månader. Hon har inte sett sin mamma, barn och syskon samt vänner på fem år. Så då blev det lite mer firande samt fest innan Irene åkte iväg. Hon gjorde en ufo-tårta med vaniljkräm grädde och blåbärsdekor. Tala om att den var god. Sen blev det fler sorters filippinsk mat. Många ringde också för att gratta. Det är alltid uppskattat. 

Irenes tårta som smakade förträffligt

Gunnar, Irene, Lilly och Anna-Belle hyllade mig på 72-års dagen

Som sagt den 28 augusti var det så dags att fara till Arlanda och lämna av Irene för den långa resan till sitt hemland. Hon tog tur & retur vilket jag är tacksam för. Har nog aldrig saknat någon som jag saknar min älskade fru. Nu går ju av erfarenhet två månader ganska fort och när hon idag ringde mig så kom glädjetårarna över att hon var så överväldigad att träffa sin mamma igen. 

Irenes egenhändigt arrangerade bild inför hemresan

På väg från parkeringshuset som var smockat med bilar, som tur hittade vi en plats på 

plan två

Sista bilden innan avfärd. Irene, Gunnar, Irenes kusin Lorren och hennes pojkvän Kjell

Framme i Manila med kusin Lorren och Etylene Math Reinhardt som mötte upp på flygplatsen

Jag ska jobba med Rapport-Nytt här hemma, samt en del annat, gräset växer igen och Irenes alla plantor ska skötas, både blommor paprika och chiliväxterna. Irene har designat om hela trädgården, bytt plats för komposten, utökat landet och satt ett litet staket runt landet.