Det är inte roligt att ha fått magvirus, men det är tydligen något som går. Känns som man skulle bli opererad utan bedövning. Som en skalpell som dras över magen så jag tror jag ska säcka i hop. Jag har i alla fall kurerat mig med blåbärssoppa och den gamla kuren hjälpte också, att svälja 10-12 vitpepparkorn. Det tog ett par veckor, men nu är jag återställd. "Gå till doktorn" sa ett par kompisar. Men jag anser att läkarna har att göra med dom som är riktigt sjuka, inte lite magont. Nu är det full fart igen.

Jag håller på att göra en liten nertrappning av ett par av mina uppdrag, kanske jag sagt det tidigare. Det känns skönt i alla fall.

Jag inväntar nummer ett av Rapport-Nytt och till min hjälp i fortsättningen har jag införskaffat en Laserskrivare med kopiator och scanner. Det har jag saknat på min lilla redaktion. Ska hämta den under andra hälften av februari.  

I övrigt har vi gått in i en lite lugnare period, inte allt för många samtal till UFO-Sveriges kansli, även mejlen har dämpats lite. Kanske 3-4 per dag. 

Jag ska försöka, bli lite mer frekvent med mina meddelande. 

 Allt som oftast får jag frågan "Tror du på GUD?" Det är en svår fråga, skulle kunna skriva en hel bok om att tro och inte tro. För det första, att tro, det är att inte veta. Jag vill VETA, inte tro och det går inte i det här läget. "Tror du på Australien?" Jag har ju aldrig varit där, där får jag lita till kartor, böcker och till de som varit där och där övergår tro i vetande. Så säger dom som följdkommentar. "Det står i Bibeln". Hm, men Bibeln är skriven av vanliga, eller kanske ovanliga människor. Jag kan inte veta om det som står där stämmer. Då kommer det här med tro igen. Jag har ju sagt att jag vill inte tro, jag vill veta, veta, VETA!! Finns GUD? Ja jag tror det! Det svaret är det samma som osäkerhet. Jag är övertygad om att Jesus har existerat, men vad var han då? En besökare från rymden? Ja kanske, åter igen vet man inte. 
För mig finns GUD i form av de goda gärningar man gör, att "tro" på sina medmänniskor, att kunna gå ut en vårdag och höra fågelsång, en gök som gal i fjärran, se ett fält med vitsippor.
Slutsats: Det är GUD för mig och det tror jag inte....det VET jag!