Tiden går så fort och senast jag skrev på min blogg var efter UFO-Sveriges Riksstämma i Halmstad den 3 maj.

Nu är snart maj slut också och jag har gjort mitt jobb med nummer tre av Rapport-Nytt som ska ut innan det blir "sommarlov". UFO-Sverige tuffar annars på som vanligt med vår nye ordföranden Anders Berglund. Clas Svahn är nu vice ordförande och kan därmed jobba med mycket annat och kommer att vara precis lika aktiv som tidigare fast med lite andra saker. Anders sköter den biten som ordförande och jag fortsätter oförtrytet att ta hand om kansliet och Rapport-Nytt med mina medarbetare.

UFO-Sveriges nye ordförande Anders Berglund.

Den 22 maj var jag kallad till min cancerläkare för lite samtal då värdena har stigit något och nu var det dags att göra något åt det menade läkaren. Det blir hormonsprutor en var 24´de vecka till att börja med. Tur att det för det visade sig inte vara den billigaste Apoteket hade att bjuda. 6000:-/spruta. Nu är det tur att det finns högkostnadsgräns så för mig blev det 607:- vilket är mycket ändå när man endast har pensionen att luta sig emot. Nu får vi se vad för biverkningar det för med sig.

Vi miste en kär vän och medlem i UFO-Sveriges förra styrelse just i prostatacancer, Jörgen Granlie, Enköping, senare Solna. Han blev 83 år och vi glömmer honom aldrig.

Det har varit mässa i Sala, helgen den 24, 25, 26 var det Industrimässa på simhallsområdet som samlade mycket folk. Jag hade inga planer på att besöka den i år men så ringde min sambo Irene att hon var där med sin väninnas dotter och ville att jag skulle komma och då offrar man sig förstås. För lillflickan som var med så var det Eurovisionssångaren David Lindgren som drog och Patricia fick hans autograf vilket gjorde henne salig. Dessförinnan hade Lill-Babs uppträtt vilket jag missade.

Som sambo med en flicka från Filippinerna kommer vissa förpliktelser och glädejeämnen och samma kväll den 25 maj var det stor Filippinsk-Svensk sammankomst i Eskilstuna. Det var "Damayan sa Sweden". Damayan står för samhörighet och dessa tillställningar och fester hålls med jämna mellanrum. Det var jag, Irene, Anna-Belle Pastoril med dotter Patricia som deltog från Sala.

Det var mycket storslaget med mycket god mat, föredrag och tal av Presidenten för Filippin-svenska föreningen Reverent Allan Forcado. Därefter var det stor underhållning med filippinska sångare/sångerskor och dansgrupp från Västerås. Mycket trevligt och ni kan se lite bilder här nere.

På väg hem blev det aningen komplicerat då man stängt av Kvicksundsbron för reparation samt total avsaknad av skyltar eller pilar hur man skulle komma till Västerås. Kön vid bron bara växte tills några klev ur och frågade ett par arbetare som beskrev hur vi skulle åka. Det blev en lång omväg över Kungsör, Köping och sen Västerås, Sala. Vi var hemma vid midnatt trötta men glada och upprymda av alla gamla och nya vänner vi träffat och fått under den gångna kvällen.

Så lite bilder:

Ett dignande matbord som det alltid är på filippinska fester.

Logotypen för Filippinerna -Sverige, Damayan.

Honörsbordet där styrelsen och Presidenten sitter.

På väg in till lokalen, Anna-Belle, Irene & Patricisa.

Irene med sina kompisar, dansgruppen från Västerås som uppträdde ett antal gånger i olika klädstilar.

Anna-Belle och Presidenten för Damayan, Allan Forcado.

Jag hann också få en stunds samtal med Allan Forcado innan han åkte vidare. Är ni observanta så ser ni hur man

håller varandra i händerna på loggan, samt hur Mr. Forcado håller mion hand, bevis för samhörighet. Lite stolt faktiskt.  

Till sist  Elsa Cano, Roberto "Boy" Raganas, Irene och Anna-Belle.