I dag fick jag nya UFO-Raden/Rapport-Nytt, det är nummer fem och därmed sista numret för i år. Jag är nöjd som vanligt och tycker att alla gör ett enormt bra arbete.

Planeringskonferensen gick bra och det har Håkan Blomqvist skrivit om då jag själv var upptagen på annat håll. Jag hoppas dock kunna få tillfälle en bit in på nästa år att besöka mina vänner i Sundsvall ett par dagar. Kanske förena nytta med nöje.

UFO-Raden nummer 5 2010

Under andra delen av den här månaden far Håkan Ekstrand och Clas Svahn till England på den årliga "turnén" för att hämta hem böcker och annat material från våra engelska kollegor som så generöst skänker AFU en massa värdefullt material. Det hela beräknas till dryga fem ton material, helt omöjligt för dom att frakta hem i Clas bil som tidigare varit fallet. Nu får vi anlita ett åkeri som kör över det till Sverige och Norrköping.

Jag själv planlägger UFO-Raden för 2011 och letar material och kommer väl att återkomma där med ett referat på hur det gått med Englandsresan.

Dessutom trots mailens tidevarv så ringer telefonen varje dag från personer som vill prata ufo, prenumerera eller fråga var man kan köpa böcker mm. Även vanliga pappersbrev kommer så gott som varje dag som ska besvaras.

I övrigt som ni sett har jag inte haft så mycket att skriva om på ett tag. Mina ben har blivit mycket bättre även om det inte är helt bra, men som doktorn sa att det får jag leva med. I det fallet är det knäna som spökar. På något sätt blir man van vid det med.

Ibland besöker jag min gamla arbetsplats, Kaplanens äldreboende. Det är alltid mysigt att komma dit. När jag slutade fick jag inte ta med mig min gamla kaffemugg, den skulle jag ha kvar och dricka kaffe ur när jag kom och hälsade på menade man. Några av tjejerna umgås jag med och vi träffas och äter mat ibland. Det är tjejer från Filipinerna och den maten är bara så gudomligt god. Det är som en symfoni i smaker, kryddor och olika sortes friteringar.

Emma blir bara större och större och sötare för varje dag. Nu är hon sju månader även om bilden är tagen för någon månad sedan. Jag var barnvakt en dag och tog med Emma till Kaplanen och de tanterna blev som unga flickor när dom fick Emma i famnen.

Lilla Wilma är tre månader som i dagarna är på besök med sin pappa Michael och mamma Sandra och utvecklas också snabbt.

Vad vore livet utan mina flickor och barnbarnen.