Påskaftonen bärjade tidigt med kaffe och mackor. Sen ner till stan, planera med Gunnar hur dagen skulle gestalta sig. Det var osäkert då jag inte visste när Lina skulle bli utskriven från BB. Då Gunnar, Bosse och jag satt på café Silver, ringde min mobil. Det var Lina. "Pappa du kan börja röra dig mot Västerås nu, ronden har varit och vi är utskrivna". Vi fick ta en snabbis till systemet för att inhandla några öl till eftermiddagen, det blev ett par Singha, från Thailand och ett par Belhaven, Wee heavy från Scotland. Inte dumma alls.

Mot Västerås Gunnar, Bosse och jag skildes åt och jag styrde kosan mot Västerås Sjukhus BB-avdelning 31. Där var Lina, Anders och vår helt nye medborgare Emma klara för avfärd, vi hade bara att montera barnstolen i bilen så var allt klart för hemfärd. Emma sov hela vägen hem. Vi åkte direkt hem till mig och under tiden Lina och Anders klädde av Emma så åkte jag och hämtade Gunnar. Vi handlade lite påskmat och sen hem. Lina fick med jämna mellanrum ge Emma lite di. Jag fick nöja mig med lättöl då jag skulle köra hem dom efter middagen.

Emma sov under hela bilresan hem och vaknde inte fast vi lossade

barnstolen och bar henne upp i lägenheten.

Man kan bli trött för mindre än att tillbringa tre dygn på BB.  Emma har fått mat och ligger nöjd på pappas mage. Tala om mirakel.

Senare på kvällen tog jag fram lite rester och avnjöt ett par snappsar och en Belheaven till lite sill, potatis och ägghalvor vilket inte alls var dumt.

Nu sitter jag och tänker på hur saker kan förändras och livet kommer aldrig mer att bli som förr, varken för mig, Lina eller Anders. Nu har dom ett barn, ett människoliv att ta ansvar för och jag som morfar måste ta min del. Det är inte utan att jag blir lite skrämd när jag tänker på vilket ansvar det innebär. Samtidigt är det en obeskrivlig upprymd känsla. Alla som är mor- och farföräldrar vet vad jag pratar om.

Nu ska jag ta mina tankar med mig och hoppa i säng. Dagen har varit full av intryck.... Hörs snart igen....